Emil Herlenius, född 26 november 1867 i Kroppa socken, Värmlands län, död 20 juni 1944,[1] var en svensk teolog. Han var son till Jonas Herlenius och bror till August Herlenius.

Herlenius blev teologie kandidat i Uppsala 1895 och lektor i kristendom vid Högre allmänna läroverket i Falun 1908. Han utgav flera arbeten om sekteristiska rörelser i Sverige, såsom Erik-Jansismen i Sverige (1897) och Erik-Jansismens historia (1900).

Källor redigera

Noter redigera

Externa länkar redigera