Karl Gustaf Emanuel Morbeck, ursprungligen Mattsson, född 15 september 1875 i Uppsala, död där 24 februari 1958, var en svensk arabist och präst. Han var son till Gustaf Mattsson.

Morbeck (stående) med föräldrar och systrar cirka 1905.

Morbeck blev filosofie kandidat 1898, filosofie licentiat 1909, filosofie doktor i Uppsala 1910 på avhandlingen Études phonologiques sur le dialecte arabe vulgaire de Beyrouth (under namnet Emanuel Mattsson) och var docent i arabiska språket där 1910–1933. PÅ 1910-talet var han inblandad i en akademisk strid, den så kallade Myhrmanska saken och på 1920-talet försökte Emanuel Linderholm förgäves få honom utnämnd till professor i gamla testamentets exegetik i Uppsala[1].

Morbeck prästvigdes för Västerås stift 1929, blev kyrkoadjunkt i Grangärde församling 1931, teologie doktor 1933, var kyrkoherde i Stora Malms församling 1933–1946 och inspektor vid samrealskolan i Katrineholm från 1934.

Han gifte sig med Berta Eriksson (1879–1953) och fick med henne en dotter.

Bibliografi redigera

  • Hebreisk grammatik Uppsala 1915, 1919 & 1923
  • Ett akademiskt pekoral : Sven Linder: Studier till Gamla testamentets föreställningar om anden : jämte bilagor: yttranden av professorerna Hölscher, Marburg och Zetterstéen, Uppsala / Em. Morbeck Uppsala 1927
  • Griftetal vid ... friherre Carl Gotthard Bondes jordfästning i Stora Malms kyrka den 5 aug. 1937 Katrineholm 1937

Källor redigera

  • Oloph Bexell, Teologiska fakulteten vid Uppsala universitet 1916–2000. Historiska studier. (Acta Universitatis Upsaliensis. Skrifter rörande Uppsala universitet. C. Organisation och historia 120), Uppsala 2021, s. 185–187.
  • Carl Frängsmyr, Uppsala universitets historia 1852–1916 band 2 ( Uppsala universitets historia 1793–2000, 2:2. . Acta Universitatis Upsaliensis. Studier rörande Uppsala universitet. C. Organisation och historia 87:2.) Uppsala 2010.
  • Morbeck, Karl Gustaf Emanuel i Håkan Theodor Ohlsson, Biografisk matrikel över Svenska kyrkans prästerskap (1934)
  • Vem är vem?. Svealandsdelen (1947), sid. 565.

Noter redigera

  1. ^ Frängsmyr 2010, s. 168–171, Bexell 2021 s. 185