Elvis' Golden Records

samlingsalbum från 1958 av den amerikanske sångaren och musikern Elvis Presley

Elvis' Golden Records är ett samlingsalbum av den amerikanske sångaren och musikern Elvis Presley, släppt av RCA Victor i mono (LPM 1707) den 21 mars 1958.[6] Det består av hans hitsinglar utgivna åren 1956 och 1957,[7] och det anses allmänt vara det första greatest hits-albumet i rock'n'rollens historia.[1] Det är det första av fem Elvis' Golden Records- eller Elvis' Gold Records-album utgivna på RCA Victor, av vilka de fyra första utgavs under Elvis Presleys livstid.

Elvis' Golden Records
Greatest hits

av Elvis Presley
UtgivningUSA 21 mars 1958
InspelatJanuari 1956–september 1957
GenreRock'n'roll
Längd33:33
SkivbolagRCA Victor
ProducentSteve Sholes, Elvis Presley
Professionella recensioner

3.5/5 stjärnor "Allmusic"[1]
5/5 stjärnor "New Rolling Stone Alb. Guide"[2]
5/5 stjärnor "Music Hound Rock"[3]
5/5 stjärnor "Encyclopedia of Popular Music"[4]
5/5 stjärnor "New Rolling Stone Rec. Guide"[5]

Elvis Presley-kronologi
Elvis' Christmas Album
(1957)
Elvis' Golden Records
(1958)
King Creole
(1958)

Albumet nådde plats tre på Billboards Top Pop Albums-lista.[8] Det certifierades guld 1961 och kom så småningom att certifieras 6 × platina av Recording Industry Association of America (RIAA) för en försäljning av sex miljoner exemplar i USA.[9][10]

Låtarnas listplaceringar redigera

 
En jukebox på Rock and Roll Hall of Fame laddad med Elvis-singlar, däribland "Heartbreak Hotel"/"I Was the One", "I Want You, I Need You, I Love You"/"My Baby Left Me", "All Shook Up"/"That's When Your Heartaches Begin" och "Jailhouse Rock"/"Treat Me Nice".

Eftersom Billboard Hot 100-listan över de populäraste låtarna i USA inte existerade när Elvis' Golden Records utkom och följaktligen heller inte när låtarna på skivan ursprungligen utkom, finns det olika sätt att mäta deras listpositioner. På 1940- och 1950-talen fanns tre veckolistor som användes för att beräkna listplaceringar. Det var "Bästsäljare i butiker" ("Best Sellers in Stores"), "Mest spelade av diskjockeyer" ("Most Played by Jockeys") och "Mest spelade på jukeboxar" ("Most Played in Jukeboxes"). Och i november 1955 tillkom en fjärde kategori genom listan "Top 100". I juni 1957 upphörde diskjockey-listan och i juli 1958 jukebox-listan.[11] Den 4 augusti 1958 ersattes sedan "Top 100"-listan med den mer utförliga "Hot 100"-listan som snabbt utvecklades till branschstandard och som finns än i dag, om än i annan form.[11] Den 13 oktober 1958 togs slutligen listan över försäljningen i butikerna bort och kvar blev endast "Hot 100"-listan.[11] Men Elvis singlar hade utkommit långt tidigare, i perioden januari 1956 till september 1957, och albumet Elvis' Golden Records i mars 1958. Ibland toppade olika låtar de olika listorna och ibland kunde samma låt (exempelvis "Heartbreak Hotel") toppa alla listorna.[12][13]

Elvis' Golden Records innehåller 14 av Elvis Presleys största hitlåtar.[14] Tretton av dessa hade givits ut på singel och nio som A-sidor (under förutsättning att singeln "Don't Be Cruel" och "Hound Dog" räknas som dubbel A-sida).[13][14] Fyra var B-sidor medan "Love Me" tidigare utkommit bara på LP och EP. De sex A-sidorna "Heartbreak Hotel" (7 veckor #1), "Don't Be Cruel" (7 veckor #1), "Love Me Tender" (4 veckor #1), "All Shook Up" (8 veckor #1), "Teddy Bear" (7 veckor #1) och "Jailhouse Rock" (6 veckor #1) hade alla nått förstaplatsen på "Top 100"-listan (och flera också på andra listor).[13] "Hound Dog" nådde bara andra plats (två gånger) på Top 100-listan men första på både jukebox-listan och Billboards bästsäljarlista efter vad handlare rapporterade in om sin försäljning. "Too Much" låg fyra veckor på andra plats på Top 100-listan, men toppade både jukebox-listan och bästsäljarlistorna på såväl Billboard som Cashbox. "I Want You, I Need You, I Love You" nådde tredje plats på Top 100-listan men toppade även den Billboards bästsäljarlista. Beroende på hur man väljer att räkna, hade därför minst sex och maximalt nio av dessa låtar nått förstaplatsen på topplistorna i USA.[13]

 
Reklamaffisch från Cashbox 1956 för singeln "I Want You, I Need You, I Love You"/"My Baby Left Me"

De fyra singel-B-sidorna hade tillsammans med "Love Me", oberoende av A-sidorna också hamnat på listorna. Av de fyra hade "Loving You", "Treat Me Nice" och "Anyway You Want Me" alla nått topp 30, medan "That's When Your Heartaches Begin" nådde plats 58 på Top 100-listan. "Love Me" hade givits ut på Elvis andra LP, betitlad enbart Elvis, och samtidigt också på EP-skivan Elvis, Volume 1. Trots att den var en utökad singel med fyra låtar nådde den 6:e plats på singellistan.[12]

Singelskivornas försäljning redigera

På 1950-talet räknades försäljningssiffrorna på ett annat sätt än senare. En singelskiva ansågs ha sålt guld om den hade sålt i en miljon exemplar.[15][16] Album – som vid tiden utgjorde en mindre marknad – måste för att certifieras guld ha uppnått en försäljning på en miljon dollar, baserat på 50 procent av listpriset.[15][16] Beroende på albumets listpris kom det att krävas en försäljning på ungefär 400 000 exemplar.[15] År 1975 ändrades albumkriterierna så att det för guldcertifiering krävdes en försäljning av 500 000 exemplar.[16] Därefter tillkom platina- och multiplatina-certifieringar.[15] År 1989 sänktes kravet på guldcertifiering för singelskivor till 500 000 exemplar, till följd av nedgången i försäljningen av dessa.[16]

 
Elvis Presley, den 1 juni 1958.

Det är svårt att fastställa några exakta försäljningssiffror från RIAA från denna tid, inte minst eftersom skivbolagen inte alltid redovisade försäljningssiffrorna. Vid en presskonferens i Brooklyn i New York den 22 september 1958 fick Elvis frågan av en reporter om hur många guldskivor han hade. På detta svarade han 25: "Jag har 25 miljonsäljare och två album som har sålt en miljon vardera."[17][en 1] "Hound Dog" hade sålt en miljon exemplar innan den ens hade kom in på Top 100-listan,[18] och den andra låten på singeln, "Don't Be Cruel", sålde över 2 miljoner.[19] "Love Me Tender" hade 1 miljon bara i förhandsbeställningar, "Too Much" sålde nästan 2 miljoner medan ”All Shook Up” sålde i 2,3 miljoner exemplar.[20] Varje låt på albumet hade tilldelats en guldskiva för en försäljning av en miljon exemplar.[1]

Inspelningsplatser och producenter redigera

 
Reklamaffisch från Cashbox 1957 för singeln "Jailhouse Rock"/"Treat Me Nice".

Hälften av de 14 låtarna spelades in i Radio Recorders Studio 1 i Hollywood i Kalifornien. "Love Me" och "Too Much" spelades in den 1–2 september 1956, "All Shook Up" och "That's When Your Heartaches Begin" den 12–13 januari 1957. "Loving You" spelades in den 24 februari 1957, "Jailhouse Rock" den 30 april 1957 och "Treat Me Nice" den 5 september 1957.[6]

Tre av inspelningarna ägde rum i RCA Studios i New York den 2 juli 1956. Det var av "Hound Dog", "Don't Be Cruel" och "Anyway You Want Me". Två av inspelningar skedde i RCA Studios i Nashville i Tennessee. "Heartbreak Hotel" spelades in den 10 januari och "I Want You, I Need You, I Love You" den 14 april 1956.[6]

 

Guldskiva för "Jailhouse Rock".

Love Me Tender" spelades in den 24 augusti 1956 på 20th Century Fox Stage 1 i Hollywood och "Teddy Bear" den 16 januari 1957 i Paramount Sound Stage i Hollywood.[6]

Filmbolagsproducenter för de tre låtar som härrörde från de tre filmerna – "Love Me Tender" från Love Me Tender, "Teddy Bear" från Loving You och "Jailhouse Rock" från Jailhouse Rock – var i tur och ordning Lionel Newman, Walter Scharf och Jeffrey Alexander. I övriga fall var Steve Sholes producent.[6] Men även om RCA Victor-chefen Steve Sholes var den interna A&R-ansvarige för Elvis Presley och formellt ansvarig för hans inspelningssessioner på RCA Victor, indikerar redogörelser av såväl Elvis Presley-historikern Peter Guralnick[21][22] som Elvis Presleys diskograf Ernst Mikael Jørgensen[23][24] att Elvis Presley själv agerade producent på sina RCA Victor-sessioner på 1950-talet.[25]

Recensioner redigera

I en recension för AllMusic kommenterade Bruce Eder albumet:

Detta var rock'n'rollens första greatest-hits-album och det satte standarden för alla andra som skulle följa. [...] Var och en av de 14 låtarna hade förlänats en guldskiva för en miljon sålda exemplar – ett rekord som vid den tiden var oöverträffat av någon annan inom rock'n'rollen. [...] Elvis' Golden Records ger en liten inblick i varifrån Elvis hade kommit och vart han (på gott och ont) var på väg musikaliskt när han stod på tröskeln till att påbörja sin militärtjänstgöring.[1][en 2]

Albumförsäljningen och återutgivningar redigera

Elvis' Golden Records är ett av Elvis Presleys mest framgångsrika album och har varit kontinuerligt tillgängligt sedan det ursprungliga albumet utkom 1958. Det nådde plats 3 på Billboards Top Pop Albums-lista[8] och låg kvar hela 74 veckor på listan.[26] Det nådde 2:a plats på albumlistan i Storbritannien.[27] Albumet certifierades guld 1961, platina 1988, 5 × platina 1992 och 6 × platina 1999 av Recording Industry Association of America (RIAA) för en försäljning av sex miljoner exemplar i USA.[9][10]

På den brittiska utgåvan av albumet hade man bytt ut fyra av hit-låtarna mot fyra låtar inspelade på Sun Records 1954 och 1955 – låtar som inte hade uppnått guldstatus.[28] RCA återutgav originalalbumet med 14 låtar på cd-skiva första gången januari 1984.[29] Denna utgåva, i omarbetat (simulerat) stereoljud, drogs snabbt tillbaka och albumet återutgavs i original i mono i november samma år.[30] RCA återutgav albumet på cd igen 1997 och hade då lagt till sex bonusspår.[31]

Låtlistor redigera

Elvis' Golden Records

1958 originalutgåva redigera

Listplaceringen baseras på enbart Top-100-listan, medan uppgifterna inom parentes också tar hänsyn till de andra listorna som föregick den senare Hot 100-listan.[12][13]

Sida 1[32]
Nr TitelKompositörInspelningsdatum,
# listplacering[6][12][13]
Längd
1. Hound Dog (Dubbel A-sida på singel med "Don't Be Cruel" – juli 1956.)Jerry Leiber, Mike Stoller2 juli 1956
20/47-6604-A        #2 (#1)
2:15
2. Loving You (B-sida på singel med "Teddy Bear" – juni 1957.)Jerry Leiber, Mike Stoller24 februari 1957
20/47-7000-B      #28
2:15
3. All Shook Up (A-sida på singel med "That's When Your Heartaches Begin" – mars 1957.)Otis Blackwell, Elvis Presley12 januari 1957
20/47-6870-A        #1
1:58
4. Heartbreak Hotel (A-sida på singel med "I Was the One" – jan.1956.)Mae Axton, Tommy Durden, Elvis Presley10 januari 1956
20/47-6420-A        #1
2:08
5. Jailhouse Rock (A-sida på singel med "Treat Me Nice" – sept.1957.)Jerry Leiber, Mike Stoller30 april 1957
20/47-7035-A        #1
2:30
6. Love Me (ursprungligen utgiven på Elvis (musikalbum) – 19 oktober 1956, och på
Elvis Volume 1 (EP) – 19 oktober 1956.)
Jerry Leiber, Mike Stoller1 september 1956
LPM 1382             #1
EPA 992                #6
2:43
7. Too Much (A-sida på singel med "Playing For Keeps" – jan. 1957.)Lee Rosenberg, Bernard Weinman2 september 1956
20/47-6800-A        #2 (#1)
2:32
Sida 2
Nr TitelKompositörInspelningsdatum,
# listplacering[6][12][13]
Längd
1. Don't Be Cruel (Dubbel A-sida på singel med "Hound Dog" – juli 1956.)Otis Blackwell, Elvis Presley2 juli 1956
20/47-6604-A        #1
2:03
2. That's When Your Heartaches Begin (B-sida på singel med "All Shook Up" – mars 1957.)William Raskin, Fred Fisher, Billy Hill13 januari 1957
20/47-6870-B      #58
3:25
3. (Let Me Be Your) Teddy Bear (A-sida på singel med "Loving" – juni 1957.)Kal Mann, Bernie Lowe16 januari 1957
20/47-7000-A         #1
1:53
4. Love Me Tender (A-sida på singel med "Anyway You Want Me" – sept.1956.)Elvis Presley, Vera Matson24 augusti 1956
20/47-6643-A         #1
2:45
5. Treat Me Nice (B-sida på singel med "Jailhouse Rock" – sept.1957.)Jerry Leiber, Mike Stoller5 september 1957
20/47-7035-B       #27
2:12
6. Anyway You Want Me (That's How I Will Be) (B-sida på singel med "Love Me Tender" – sept.1956.)Aaron Schroeder, Cliff Owens2 juli 1956
20/47-6643-B       #27
2:15
7. I Want You, I Need You, I Love You (A-sida på singel med "My Baby Left Me" – maj 1956.)George Mysels, Ira Kosloff14 april 1956
20/47-6540-A         #3 (#1)
2:39
Total längd:
33:33

1958 originalutgåva Storbritannien redigera

Sida 1[33]
Nr TitelKompositörInspelningsdatum Längd
1. Hound Dog  Jerry Leiber, Mike Stoller2 juli 1956 2:15
2. I Love You Because  Leon Payne5 juli 1954 2:42
3. All Shook Up  Otis Blackwell, Elvis Presley12 januari 1957 1:57
4. Heartbreak Hotel  Mae Axton, Tommy Durden, Elvis Presley10 januari 1956 2:09
5. You're a Heartbreaker  Jack Sallee2 januari 1954 2:12
6. Love Me  Jerry Leiber, Mike Stoller1 september 1956 2:43
7. Too Much  Lee Rosenberg, Bernard Weinman2 september 1956 2:31
Sida 2[33]
Nr TitelKompositörInspelningsdatum Längd
1. Don't Be Cruel  Otis Blackwell, Elvis Presley2 juli 1956 2:02
2. That's When Your Heartaches Begin  William Raskin, Fred Fisher, Billy Hill13 januari 1957 3:21
3. I'll Never Let You Go (Little Darlin')  Jimmy Wakely10 september 1954 2:24
4. Love Me Tender  Elvis Presley, Vera Matson24 augusti 1956 2:41
5. I Forgot to Remember to Forget  Stan Kesler, Charlie Feathers11 juli 1955 2:28
6. Anyway You Want Me (That's How I Will Be)  Aaron Schroeder, Cliff Owens2 juli 1956 2:14
7. I Want You, I Need You, I Love You  George Mysels, Ira Kosloff14 april 1956 2:40
Total längd:
34:19

1997 års cd-utgåva redigera

CD 1[34]
Nr TitelKompositörInspelningsdatum[31] Längd
1. Spåren 1–14 är desamma som på originalalbumet från 1958.     33:07
15. My Baby Left Me  Arthur Crudup30 januari 1956 2:12
16. I Was the One  Aaron Schroeder, Claude DeMetrius, Hal Blair, Bill Peppers11 januari 1956 2:34
17. That's All Right  Arthur Crudup5 juli 1954 1:55
18. Baby, Let's Play House  Arthur Gunter5 februari 1955 2:16
19. Mystery Train  Junior Parker, Sam Phillips11 juli 1955 2:24
20. Blue Suede Shoes  Carl Perkins30 januari 1956 1:59
Total längd:
46:27

Listor och försäljning redigera

Elvis' Golden Records (Volume 1) – listplaceringar redigera

Topplista (1958) Högsta
placering
Storbritannien (UK Albums Chart)[27] 2
USA (Billboard 200)[8] 3

Certifieringar och försäljning redigera

Område Certifiering Försäljning
Kanada (Music Canada)[35] platina 100 000
USA (RIAA)[9] 6 × platina 6 000 000

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e] Eder, Elvis' Golden Records.
  2. ^ McGee 2004, sid. 647.
  3. ^ Knopper 1999, sid. 892.
  4. ^ Larkin, Colin 2006, sid. 630.
  5. ^ Marsh 1983, sid. 397.
  6. ^ [a b c d e f g] Flynn 2024, Discography (1950s): Elvis' Golden Records (LP) 1958.
  7. ^ Eder 2013, sid. 55.
  8. ^ [a b c] Jorgensen 1998, sid. 412.
  9. ^ [a b c] RIAA, Golden Records, Volume 1.
  10. ^ [a b] Simpson 2004, sid. 153.
  11. ^ [a b c] Hanson 2010, #1 Records.
  12. ^ [a b c d e] Jorgensen 1998, sid. 410–412.
  13. ^ [a b c d e f g] Worth & Tamerius 1988, sid. 612.
  14. ^ [a b] Brown 2017, sid. 384.
  15. ^ [a b c d] Rachlin 2020, sid. 113.
  16. ^ [a b c d] Roland 2004, sid. 441.
  17. ^ [a b] Osborne 2000, sid. 121.
  18. ^ Jorgensen 1998, sid. 56.
  19. ^ Jorgensen 1998, sid. 65.
  20. ^ Jorgensen 1998, sid. 87.
  21. ^ Guralnick 1994, sid. 247.
  22. ^ Guralnick 1994, sid. 407.
  23. ^ Jorgensen 1998, sid. 61.
  24. ^ Jorgensen 1998, sid. 55–56.
  25. ^ Nash 2003, sid. 233.
  26. ^ Rees 1991, sid. 401.
  27. ^ [a b] Official Charts, Official Albums Chart: Elvis' Golden Records #2.
  28. ^ Leigh 2017, Appendix 1: Elvis Presley Albums.
  29. ^ Flynn 2024, Discography (1980s): Elvis' Golden Records (electronic stereo) (CD) jan. 1984.
  30. ^ Flynn 2024, Discography (1980s): Elvis' Golden Records (CD) nov. 1984.
  31. ^ [a b] Flynn 2024, Discography (1980s): Elvis' Golden Records - Upgrade (CD) 1997.
  32. ^ Discogs, Elvis' Golden Records US (1958).
  33. ^ [a b] Discogs, Elvis' Golden Records UK (1958).
  34. ^ Discogs, Elvis' Golden Records CD US (1997).
  35. ^ Music Canada, Elvis' Golden Records.

Källor redigera

Citat på engelska redigera

  1. ^ "I have twenty-five million-sellers and two albums that have sold a million each."[17]
  2. ^ "This was rock & roll's first greatest-hits album, and it set the standard for all others to follow. [...] Each of the 14 songs had earned a Gold record award for a million sales, a record unequaled at that time by anyone else in rock & roll. [...] Elvis' Golden Records does give a bite-sized glimpse of where Elvis had come from and where he was going (for better or worse) musically on the eve of heading into the Army."[1]