Öppna huvudmenyn

Eldens hemlighet är en barnbok av Henning Mankell från 1995.[1] Boken är den första boken av de tre berättelserna om Sofia. De andra är Eldens gåta och Eldens vrede.

Eldens hemlighet
FörfattareHenning Mankell
OriginalspråkSvenska
LandSverige Sverige
GenreBarn
Utgivningsår1995
HuvudpersonerSofia, Maria
Del i serie
Efterföljs avEldens gåta

Boken är enligt sig självt baserad på en verklig historia, då Mankell ska ha haft brevkontakt med Sofia, huvudpersonen.

HandlingRedigera

Boken börjar med att familjen Alface, bestående av barnen Maria, Sofia, och Alfredo, mamma Lydia och pappa Hapakatanda bor i en hydda i Mocambique.

Där berättar en gammal kvinna om 'Eldens Hemlighet' till Sofia och Maria, men varken av de förstår den riktigt. Tiden går, tills en dag, då banditer kommer och utrotar halva byns kvinnor och barn, och alla vuxna män, inklusive Hapakatanda. Alla resterande i familjen kommer undan, och flyr byn.

De går länge, men till slut hittar de en ny by. De slår sig ner, men snart kommer rykten om att banditerna närmar sig, så de ger sig av igen. De kommer till slut till en by som bara består av folk som har flytt banditerna, och lever ett bra liv där. Så en dag leker Sofia och Maria på en stig. Sofia ramlar, och landar utanför stigen, rakt på en landmina. Maria dör, och Sofia överlever, dock utan sina ben.

Sofia kommer till ett sjukhus, där hon får ett par benproteser och lär sig att gå med dem. En dag på sjukhuset bestämmer hon sig för att träffa sin familj igen, så hon får pengar av doktorn Raul och köper ett lastbilsåk in till staden. Väl inne i staden träffar hon Lydia och Alfredo, och hon följer med de hem. Hemma upptäcker hon att Lydia är gravid. Hon undrar vem pappan är, men hinner inte lista ut det, för redan nästa dag måste hon tillbaka till sjukhuset.

Efter ett tag på sjukhuset berättar Raul att hon får åka hem, och hon tackar ja. Väl hemma får hon träffa barnets pappa, Isaias. Han är otrevlig mot Sofia, och är en våldsam alkoholist. Han slår ofta den lille Alfredo, och dricker nästan varje dag. Sofia förstår att hon inte kan stanna, då hon anser att det i Afrika är vanligt att män gifter sig med änkor och sedan kastar ut deras gamla barn.

Sent en kväll beger hon sig därför till sjukhuset för att be om hjälp. Hon sätter sig vid Rauls bil och gråter, och efter några timmar så kommer han. Hon berättar om allt som hänt, och han tycker synd om henne, så hon följer med honom hem. Där får hon för den första gången i sitt liv ta ett bad, och sen får hon sova. Medan hon sover går Doktorn och rådfrågar sin nattvakt om vad han ska göra med Sofia. Han svarar att hon kan få bo hos hans syster, och så blir det.

Vaktmästarens syster ger Sofia ett arbete, att sy i en syateljé som ägs av en kvinna som heter Fatima. Sofia får ingen betalning, men hon vill inte heller ha det, då hon tycker att lärdomen är viktigare. Tiden går, och till Sofias förvåning kommer inte Lydia och hämtar henne. En dag säger systern att en man som heter Totio, och har en symaskin, vill prata med henne. Totio berättar att han har börjat bli gammal, och att Sofia kan få ta över hans symaskin och hydda, som ligger i Sofias hemby, helt gratis. Men Sofia vill inte, utan svarar "Aldrig", då hon är rädd att Isaias ska hitta henne.

Men hennes saknad för Lydia blir allt större. Så en dag vaknar Sofia, och till sin stora förvåning är Lydia och det nyfödda barnet Faustino där. Hon berättar att Isaias hade stulit en stor låda med pengar, och att han därför var tvungen att ge sig av från byn. Tillsammans med Lydia går Sofia till Marias grav, där de pratar och reflekterar över vad som hänt. Sen säger de farväl, och Sofia säger att hon kommer hem så snart hon kan. Nästa dag kommer Doktorn och hämtar henne, och de kör hem till byn. Vid byn frågar Totio ännu en gång om Sofia vill ha hans symaskin, och den gången svarar hon ja.

KällorRedigera

  1. ^ Mankell, Henning (1995). Eldens hemlighet. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 7237511. ISBN 91-29-63040-1