Elaphe sauromates
Elaphe sauromates[4] är en ormart som beskrevs av Peter Simon Pallas 1811. Elaphe sauromates ingår i släktet Elaphe och familjen snokar.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
| Elaphe sauromates | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Snokar Colubridae |
| Släkte | Elaphe |
| Art | Elaphe sauromates |
| Vetenskapligt namn | |
| § Elaphe sauromates | |
| Auktor | Pallas, 1811 |
| Utbredning | |
 Grov tecknad utbredningsområde (med punkter), i områden med skraffering förekommer Elaphe quadrolineata | |
| Synonymer | |
|
Coluber quatuorlineatus WERNER 1899[1] Elaphis sauromates DUMÉRIL 1854[2] Tropidonotus sauromates EICHWALD 1841[3] Coluber sauromates PALLAS 1811 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Utseende redigera
Denna orm blir vanligen omkring 200 cm lång och vissa individer når en längd av 250 cm. Artens huvud har en svartaktig ovansida och det finns en mörk strimma från ögat bakåt och lite nedåt. Bålens grundfärg är hos vuxna individer vitaktig, gulaktig eller sällan lite rödaktig. Ungdjur har däremot en ljusgrå grundfärg. På grundfärgen förekommer många mörka fläckar som bildar linjer och dessutom har varje fjäll på bålens ovansida en liten mörk punkt. Undersidan är täckt av vita eller gula fjäll.[6]
Utbredning och habitat redigera
Arten förekommer i sydöstra Europa och västra Asien. Utbredningsområdet sträcker sig i Europa från nordöstra Grekland över Bulgarien, Turkiets europeiska del, Rumänien, kanske Moldavien till Ukraina och Krim. Elaphe sauromates hittas även i sydvästra Ryssland och i Mellanöstern (enligt The Reptile Database även i Syrien, Iran, Irak, Turkmenistan och Kazakstan).[6][5]
Denna snok föredrar fuktiga stäpper, buskskogar och öppna lövfällande skogar. Den besöker även torrare landskap.[6]
Ekologi redigera
Elaphe sauromates är dagaktiv och den anses vara mer aggressiv än Elaphe quadrolineata. Den jagar mindre fåglar, groddjur och andra kräldjur. Arten syns vanligen mellan februari och november utanför gömstället. Den parar sig i april eller maj och två månader senare lägger honan 4 till 16 ägg. Ungarna kläcks i augusti eller september.[6]
Källor redigera
- ^ Werner, F. (1899) Beiträge zur Herpetologie der pacifischen Inselwelt und von Kleinasien. I. Bemerkungen über einige Reptilien aus Neu-Guinea und Polynesien. II. Über einige Reptilien und Batrachier aus Kleinasien., Zool. Anz. 22: 371-375, 375-378
- ^ Duméril, A.M.C., G. BIBRON & A.H.A. DUMÉRIL (1854) Erpétologie générale ou Histoire Naturelle complète des Reptiles. Vol. 7 (partie 1)., Paris, xvi + 780 S.
- ^ Eichwald, E. (1841) Fauna Casp.-Caucas.,
- ^ [a b c] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (7 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/elaphe+sauromates/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b] TIGR Reptile Database . Uetz P. , 2007-10-02, Elaphe sauromates
- ^ [a b c d] Speybroeck, red (2016). ”Elaphe sauromates” (på engelska). Field Guide to the Amphibians and Reptiles of Britain and Europe. Bloomsbury Publishing. sid. 379. ISBN 978-1-4081-5459-5
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Elaphe sauromates.
Wikispecies har information om Elaphe sauromates.
