Dolbears lag
Dolbears lag uttrycker sambandet mellan luftens temperatur och frekvensen i upprepningen hos en syrsas spel, knirpandet.[1][2] Den är namngiven efter fysikern Amos Dolbear och publicerad i American Naturalist år 1897. Artikeln hette "The Cricket as a Thermometer", (på svenska "Syrsan som termometer").[3] Senare noterades att sambandet rapporterats redan 1881 av en forskare vid namn Brooks, men hennes rapport väckte ingen eller lite uppmärksamhet innan den återupptäcktes.[2]
Dolbear klargjorde inte vilken art vars spel han observerat men senare forskare menade att det var Oecanthus fultoni. Även "Oecanthus niveus" har angetts men klassificeringen mellan dessa båda har tidigare varit oklar.[1][2][4]
Alla syrsors spel ändrar sig när temperaturen faller på kvällen men en del arter påverkas även av andra faktorer som ålder och parningslekar.
Ekvationerna redigera
Sambandet som presenterades, där TF är temeperaturen i Fahrenheit och N60 är antalet "knirpar" på en minut, är:
Omgjort till temperatur i grader Celsius (°C), blir:
Den formeln kan approximeras med en metod där antalet "knirpar" under 8 sekunder räknas och 5 adderas. Approximationen fungerar någorlunda för temperaturer mellan 5 och 30°C:
Se även redigera
Källor redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- ^ [a b] Frings, Hubert; Frings, Mable (1957). ”The effects of temperature on chirp-rate of male cone-headed grasshoppers, Neoconocephalus ensiger”. Journal of Experimental Zoology 134 (3): sid. 411–425. doi:. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/jez.1401340302/abstract. Läst 27 november 2012.
- ^ [a b c] Frings, Hubert; Frings, Mable (1962). ”Effects of temperature on the ordinary song of the common meadow grasshopper, Orchelimum vulgare (Orthoptera: Tettigoniidae)”. Journal of Experimental Zoology 151 (1): sid. 33–51. doi:. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/jez.1401510104/abstract. Läst 27 november 2012.
- ^ Dolbear, Amos (1897). ”The Cricket as a Thermometer”. The American Naturalist 31: sid. 970–971. doi:. http://books.google.com/books?id=Jqco0ttVn0gC&lpg=PA970&ots=jVb2ir2UK1&dq=%22The%20Cricket%20as%20a%20Thermometer%22&pg=PA970#v=onepage&q=%22The%20Cricket%20as%20a%20Thermometer%22&f=false. Läst 27 november 2012.
- ^ Walker, Thomas J. (1962). ”The Taxonomy and Calling Songs of United States Tree Crickets (Orthoptera: Gryllidae: Oecaiithinae). I. The Genus Neoxabea and the niveus and varicornis Groups of the Genus Oecanthus”. Annals of the Entomological Society of America (Entomological Society of America) 55 (3): sid. 303–322. http://entnemdept.ifas.ufl.edu/Walker/buzz/s576lw62.pdf. Läst 27 november 2012.