Den siste kejsaren
brittisk-italiensk film från 1987 regisserad av Bernardo Bertolucci
Den siste kejsaren (engelska: The Last Emperor, italienska: L'ultimo imperatore) är en biografisk film från 1987 i regi av Bernardo Bertolucci. Filmen vann nio Oscar för bland annat bästa film[16]. Filmen skildrar Qingdynastins och Kinas siste kejsare Puyis liv från när han vid tre års ålder blev kejsare och när han blev fånge hos japanerna under andra världskriget.
Rollista (i urval)Redigera
- John Lone - Puyi (som vuxen)
- Joan Chen - Wanrong
- Peter O'Toole - Reginald Johnston
- Ying Ruocheng - Fånglägrets guvernör
- Victor Wong - Chen Baochen
- Dennis Dun - Big Li
- Ryuichi Sakamoto - Amakasu Masahiko
- Maggie Han - Österns juvel
- Ric Young - Förhörsledare
- Vivian Wu - Wenxiu
- Cary-Hiroyuki Tagawa - Chang
- Jade Go - Ar Mo
- Fumihiko Ikeda - Överste Yoshioka
- Richard Vuu - Puyi (3 år gammal)
- Tijger Tsou - Puyi (8 år gammal)
- Wu Tao - Puyi (15 år gammal)
- Fan Guang - Pujie (som vuxen), Puyis lillebror
- Henry Kyi - Pujie (7 år gammal)
- Alvin Riley III - Pujie (14 år gammal)
- Lisa Lu - Änkekejsarinnan Cixi
- Hideo Takamatsu - General Hishikari Takashi
- Hajime Tachibana - Japansk översättare
- Basil Pao - Zaifeng, Puyis pappa
- Henry O - Lord Chamberlain
Om filmenRedigera
Filmen är baserad på den siste Qingkejsaren Puyis (spökskrivna) självbiografi. Handlingen utspelar sig från slutet av Qingdynastin till kulturrevolutionen. Filmen var den första utländska som fick myndigheternas lov att spelas in på plats i Den förbjudna staden i Peking[17].
Priser och nomineringarRedigera
Under Oscarsgalan 1988 vann filmen nio Oscarspriser:[16]
- Oscar för bästa film (Jeremy Thomas)
- Oscar för bästa regi (Bernardo Bertolucci)
- Oscar för bästa manus efter förlaga (Mark Peploe och Bernardo Bertolucci)
- Oscar för bästa filmmusik (Ryuichi Sakamoto, David Byrne och Cong Su)
- Oscar för bästa foto (Vittorio Storaro)
- Oscar för bästa ljud (Bill Rowe och Ivan Sharrock)
- Oscar för bästa scenografi (Ferdinando Scarfiotti, Bruno Cesari och Osvaldo Desideri)
- Oscar för bästa kostym (James Acheson)
- Oscar för bästa klippning (Gabriella Cristiani)
ReferenserRedigera
- ^ [a b] läs online, Internet Movie Database, läst: 2 maj 2016.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.filmaffinity.com, läst: 2 maj 2016.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.metacritic.com, läst: 2 maj 2016.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, bbfc.co.uk, läst: 2 maj 2016.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.allocine.fr, läst: 2 maj 2016.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h] läs online, europeanfilmawards.eu, läst: 23 mars 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Internet Movie Database, IMDb-ID: tt0093389co0047972, läst: 23 mars 2020.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.boxofficemojo.com.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.sfi.se.[källa från Wikidata]
- ^ Internet Movie Database, läs online, läst: 14 april 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Internet Movie Database, läs online, läst: 16 januari 2018.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Unifrance, film-ID på Unifrance: 44241, läst: 9 oktober 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Academy Awards Database, film-ID på Academy Awards Database: 1995, läst: 9 oktober 2020.[källa från Wikidata]
- ^ The Last Emperor, 20 november 1987, 3 december 1987, 29 oktober 1987, 4 oktober 1987 och 25 november 1987.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.europeanfilmacademy.org, läst: 5 december 2019.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] ”The 60th Academy Awards (1988) Nominees and Winners”. oscars.org. Arkiverad från originalet den 6 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110706095532/http://www.oscars.org/awards/academyawards/legacy/ceremony/60th-winners.html. Läst 31 juli 2011.
- ^ Corliss, Richard. ”Love And Respect, Hollywood-Style” (på engelska). The Time. http://content.time.com/time/magazine/article/0,9171,149099,00.html.
Externa länkarRedigera
- Den siste kejsaren på Internet Movie Database (engelska)
- Den siste kejsaren på Rotten Tomatoes (engelska)
- The Last Emperor på Allmovie (engelska)