Slaviska gudar

Wikimedia-listartikel
(Omdirigerad från De slaviska gudarna)

I denna artikel listas gudar ur slavisk mytologi, det vill säga slavernas ursprungliga religion, kortfattade beskrivningar av deras funktion och urkundernas upplysningar om dem.

Slavernas gemensamma gudar redigera

  • Perun – åskguden, gudavärldens främste gud [1]
  • Mat Zemlja eller Moder jord – en kvinnogestalt som personifierar fruktbarheten och den livgivande modern. Jämför med slavernas sedvänja att svära jorden trohet, bikta sig för jorden, kyssa jorden, osv.

Östslavernas gudar redigera

 
Vladimirs pantheon avbildad i en gammal anteckningsbok

Furst Vladimirs pantheon

  • Perun – den främste guden, beskyddare av furstar och hirder, även åskguden[2] Byttes ut mot profeten Elia.
  • Chors – personifierar solen
  • Dazjbog – solguden, låser in vintern och låser upp våren, bröllopsbeskyddare, stamfader för ryska folket, från furstar till jordbrukare
  • Stribog - en gudom som förmodligen förknippas med atmosfären (vinden)
  • Simargl eller Semargl - en halvgud med oklar funktion, möjligen en budbärare mellan de himmelska och jordiska världarna
  • Mokosj eller Makosj – en kvinnlig gudom, beskyddarinna av spånad och vävning. Byttes ut mot den heliga Paraskeva (eller Pjatnitsa, i betydelsen dagen före helg)

Andra gudar i det forntida Rus

  • Volos~Veles – uppfattas ofta som identiska, men enligt urkunderna har de olika funktioner:
    • Volos – ”boskapsguden”, beskyddare av boskapen. Byttes ut mot den helige Blasius
    • Veles – en gud som beskyddar sagoberättare och poesi
  • Börd och föderskor – personifierar den nyföddes öde, ”vad som står skrivet vid födseln”
  • Svarog – möjligen smedguden
  • Svarozjitj – personifierar elden[a]
 
Kostromas begravning. Träsnitt från 1800-talet

Rituella fruktbarhetsväsen och symboler De är inte gudar i direkt mening, utan en ålderdomlig utvecklingfas i kulten av gudarnas döende och återfödelse. De är dockor, fyllda av koncentrerad fruktbarhets- och ymnighetskraft. Efter hedersbetygelser och begråtande slits dockorna sönder, dränks eller bränns upp. Det som återstår sprids över åkrarna eller i fähusen.

Väsen som personifierar högtiderna i folklore

  • Koljada
  • Maslenitsa
  • Kupala

”Gudar” och väsen med litterärt ursprung

  • Trojan – ett forntida symboliskt väsen i Igorkvädet. I andra källor räknas det upp tillsammans med övriga gudar. Blev synbarligen lånad till Rus från den sydslaviska folkloretraditionen.
  • Dyj – en namnvariant av antikens Zeus i de forntidsryska predikningarna mot hedendomen
  • Alkonost, Sirin, Gamajon – mytiska fåglar med ursprung i den forntida ryska litteraturen

Västslavernas gudar redigera

 
De baltiska slavernas avgudabild (ön Wolin)

De baltiska slavernas gudar

  • Svjatovit – Arkonas (Jaromarsburg) främste gud, förknippad med krig och seger.[5]
  • Triglav – sin trakts främste gud, han förknippas med en helig korpsvart häst, hans avgudabild har tre huvuden[6]

Korenitsas tre gudar[b]

  • Jarovit – krigets och fruktbarhetens gud
  • Ruevit – Korenitsas främste gud, krigsguden
  • Porevit eller Porenut – en gud med oklara funktioner
 
Marzjanadocka färdig att brännas

Västslavernas årstidsväsen

  • Marena (Morena, Marzjana) – vårligt mytologiskt och rituellt väsen, en docka som förkroppsligar döden och vintern och som man dränker, sliter sönder eller bränner

Lägre väsen

  • Rarog – mytologisk eldfågel
  • Veles – djävul, demon i tjeckiska ordstäv
  • Parom (Perun) – åberopas i förbannelser
 
Badnjak bränns på bålet vid Sankt Savas kyrka i Belgrad, Serbien.

Sydslavernas mytologiska väsen redigera

  • Badnjak – mytologiskt rituellt väsen som symboliserar det gamla året. Förkroppsligas genom ett vedträ som bränns under julen.
  • Bozjitj – mytologiskt rituellt väsen som symboliserar det nya året. ”Den unge guden” i motsats till ”den gamle guden” Badnjak.
  • Vilor – kvinnliga vattenandar, liknande rusalki
  • German – årstidsväsen, förknippad med fruktbarhet
  • Dabog – mytologiserad figur av ”härskaren på jorden” i motsats till Guden i himlen
  • Dodola eller Paparuda – kvinnligt väsen som deltar i ritualer för att framkalla regn. Förknippad med Perun
  • Zduchatj – människa eller djur som har förmågan att bekämpa oväder

Mytologins lägre väsen redigera

  • Vålnader – människor som inte har dött en naturlig död (drunknade, självspillingar, giftmördade osv)
  • Rusalki – vålnaders själar som bor i vattnet
  • Mavka – ond ande, rusalka
  • Upyr – vålnad, som dödar människor och dricker deras blod[7]
  • Onda andar vid juletid – olika invånare från den andra världen, som tränger in i denna världen under juletid, då porten mellan världarna står öppen
  • Bes – ond människofientlig ande
  • Varulv – trollkarl och hamnskiftare som tar varggestalt
  • Bereginja – väsen med oklara funktioner (möjligen förknippad med växtlighetskulter)[c]
  • Lichoradka – kvinnlig ande som bosätter sig i en människa och framkallar sjukdom
  • Eldorm – demon som ser ut som ett eldklot och flyger ner i skorstenen och besöker kvinnor som längtar efter män
  • Kikimora – ont kvinnligt väsen
  • Polydnitsy – kvinnliga åkerandar som visar sig vid middagstiden (den varmaste tiden mitt på dagen)
  • Domovoj – ande som beskyddar huset, husande
  • Bannik – bastuandarnas herre
  • Dvorovoj – gårdsandarnas herre
  • Ovinnik – ladugårdsandarnas herre
  • Vodjanoj – vattenandarnas herre
  • Lesjij – skogsandarnas herre
  • Baba-Jaga

Se även redigera

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från ryskspråkiga Wikipedia, 19 oktober 2013.

Kommentarer redigera

  1. ^ Enligt vissa kristna och förkämpar om den rätta tron och andra.
  2. ^ Enligt Roman Jakobson de tre årstidernas gudar.
  3. ^ Enligt Johannes Chrysostomos med flera.

Noter redigera

  1. ^ Prokopij Kesarijskij. Kriget mot goterna. Bok VII (bok III Krigen mot goterna), länk till texten på ryska http://www.rummuseum.ru/lib_p/prkp3goty14.php Arkiverad 4 juni 2017 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ Nestorskrönikan 1998, sidan 71; Novgorods första krönika (år 989); Novgorods fjärde och Sofias första krönikor; Tre överstepräster samtalar; Jungfru Marias skärseld, mfl.
  3. ^ [a b c] Propp, 1995
  4. ^ Propp, 1995, Omnämns för första gången i den helige Tichon av Zadonsk predikningar för invånarna i Voronezj 1763
  5. ^ Helmold
  6. ^ Ebbo; Gerbord
  7. ^ Zelenin, D.K. Umersjije nejestvennoj smertjo i rusalki

Källor redigera

  • Helmold. Slavjanskaja chronika, 1963
  • Mansikka, V.J. Religija vostotjnych slavjan, 2005
  • Nestorskrönikan. Kulturhistoriskt bibliotek, 99-1228966-8. Eslöv: B. Östlings bokförl. Symposion. 1998. ISBN 91-7139-307-2 
  • Propp, V.J. Russkije agrarnye prazdniki: (Historiska och etnografiska forskningsrön). – M.: Terra, 1995