Wikipedia

Dave Nilsson

För andra betydelser, se David Nilsson.

David Wayne "Dave" Nilsson, född den 14 december 1969 i Brisbane, är en australisk före detta professionell basebollspelare som spelade åtta säsonger i Major League Baseball (MLB) 1992–1999. Nilsson var främst catcher, men spelade även som outfielder, förstabasman och designated hitter. Han har även arbetat som basebolltränare och är sedan juni 2018 förbundskapten för Australiens herrlandslag.

Dave Nilsson
Basebollspelare
Basebolltränare
Brisbane Bandits
Dave Nilsson i Milwaukee Brewers dräkt.
Personlig information
Fullständigt namnDavid Wayne Nilsson
SmeknamnDave, Dingo
Födelsedatum14 december 1969 (54 år)
FödelseortAustralien Brisbane, Australien
Längd / Vikt190 cm / 84–104 kg
PositionCatcher, outfielder, förstabasman, designated hitter, tränare
Slog / KastadeVänster / Höger
Klubbar*

Som spelare

Som tränare

* Klubbar i minor leagues utelämnade
Statistik
MLB NPB '
Matcher 837 18
R 389 5
H 789 11
HR 105 1
RBI 470 8
AVG 0,284 0,180
OBP 0,356 0,206
SLG 0,461 0,262
SB 15 0
Meriter

Som spelare
Major League Baseball

Australien

  • 3 mästerskapstitlar (1991/92, 1993/94–1994/95)[1]
  • 4 all star-matcher (1990/91, 1993/94–1994/95, 2004)[1]
  • 1 MVP Award (1990/91)[1]
  • 2 x högst slaggenomsnitt i ligan (1991/92, 1994/95)[1]
  • Invald i Sport Australia Hall of Fame (2008)[2]

Som tränare
Australien

Dave Nilsson
Baseboll, herrar
Nation: Australien Australien
Olympiska spel
Silver Aten 2004 Baseboll
Interkontinentala cupen
Guld Sydney 1999

Nilsson är Australiens bästa basebollspelare genom tiderna och den första australier som blivit uttagen till MLB:s all star-match.[3] Detta trots att han under sin karriär var mycket skadedrabbad.

Karriär redigera

Milwaukee Brewers redigera

Eftersom Nilsson inte bodde i USA eller Kanada utan i Australien kunde han inte draftas av någon MLB-klubb. I stället skrev han i januari 1987, bara 17 år gammal, på som free agent för Milwaukee Brewers. Han hade föregående sommar upptäckts av några av Brewers talangscouter under en turné i USA med sin australiska klubb. Redan samma år som han skrev på gjorde han proffsdebut i Brewers farmarklubbssystem, men det dröjde till den 18 maj 1992 innan han gjorde sin första match för Brewers. Han fick chansen på grund av en skada på en av Brewers två catchers. Senare under säsongen drabbades Nilsson själv av en handledsskada och fick spela några matcher i en farmarklubb för att komma i form igen. Den säsongen spelade Nilsson 51 matcher för Brewers, främst som catcher. Han hade ett slaggenomsnitt på 0,232, fyra homeruns och 25 RBI:s (inslagna poäng). Nilsson var en av de tio yngsta spelarna i American League 1992.

1993 fick Nilsson mer speltid när Brewers tidigare ordinarie catcher flyttades till tredjebasman, och han deltog i 100 matcher. Detta trots en handledsoperation i februari. Han höjde sitt slaggenomsnitt till 0,257 och hade sju homeruns och 40 RBI:s. På grund av en axelskada missade han återigen en del matcher och spelade några matcher i farmarligorna. Tillsammans med pitchern Graeme Lloyd bildade Nilsson den första helaustraliska pitcher-catcher-kombinationen i MLB:s historia den 14 april i en match mot California Angels.

Under 1994 års säsong, som avbröts i förtid på grund av en strejk, fick Nilsson spela i 109 matcher och lyckades återigen höja sig i alla de tre viktigaste kategorierna med ett slaggenomsnitt på 0,275, tolv homeruns och 69 RBI:s. Han spelade som designated hitter nästan lika ofta som han spelade som catcher, delvis på grund av en tumskada som gjorde att han bara kunde spela som designated hitter i över en månad. Hans fielding % som catcher (0,994) var femte bäst i American League. Han blev historisk när han den 11 april i den allra första matchen i Texas Rangers nya hemmaarena The Ballpark in Arlington slog arenans första homerun någonsin.[4][5] Efter säsongen utsågs han till Brewers Player of the Year.[6]

Nilsson missade inledningen av 1995 års säsong på grund av virussjukdomen Ross River fever. Även denna säsong var förkortad på grund av strejk, men trots betydligt färre matcher än året innan (81) slog Nilsson lika många homeruns och hade 53 RBI:s. Slaggenomsnittet var något högre (0,278). För det mesta spelade han nu som outfielder och gjorde inte en enda start som catcher under hela säsongen.

1996 var Nilssons dittills bästa säsong, även om han missade i stort sett hela första månaden på grund av en fotskada. På 123 matcher hade han ett slaggenomsnitt på hela 0,331, en on-base % på 0,407, 17 homeruns och 84 RBI:s. Slaggenomsnittet var sjätte högst i American League. Positionsmässigt spelade han mest som outfielder och designated hitter men fick också spela förstabasman en hel del. Han gjorde återigen inte en enda start som catcher. Den 17 maj blev han historisk då han som den första i Brewers klubbhistoria lyckades slå två homeruns i samma inning.[7]

Inför 1997 års säsong skrev Nilsson på ett treårskontrakt med Brewers värt 10,8 miljoner dollar.[8] Den säsongen slapp han för första gången på länge skador och kunde spela i nästan alla Brewers matcher; han gjorde 156 stycken. Han lyckades inte bibehålla det höga slaggenomsnittet från året innan utan det sjönk till 0,278, men å andra sidan satte han personligt rekord med 20 homeruns och hade även 81 RBI:s. Flest matcher gjorde han som förstabasman och designated hitter. Han utsågs till Player of the Week i American League för veckan som slutade den 27 juli.

Mellan säsongerna 1997 och 1998 genomgick Nilsson en knäoperation och återhämtningen gick långsamt. Han missade drygt den första månaden av 1998 års säsong och deltog bara i 102 matcher. Slaggenomsnittet sjönk något till 0,269 och han hade tolv homeruns och 56 RBI:s. Han spelade mest som förstabasman och outfielder.

1999, som kom att bli Nilssons sista säsong i MLB trots att han inte var 30 år fyllda, spelade han 115 matcher. Han missade en hel månad i slutet av säsongen på grund av en tumskada.[9] Slaggenomsnittet höjde han till 0,309 och han satte personligt rekord med 21 homeruns medan antalet RBI:s var 62. Han gjorde denna säsong comeback som catcher - av de 95 matcher han startade var 94 som catcher. För första och enda gången i karriären togs han ut till all star-matchen, och han blev därmed den första australiern att bli uttagen till MLB:s all star-match.[3]

Chunichi Dragons redigera

Efter 1999 års säsong blev Nilsson free agent och för att kunna delta i olympiska sommarspelen 2000 i Sydney (se nedan) skrev Nilsson i januari 2000 på ett ettårskontrakt värt två miljoner dollar med den japanska klubben Chunichi Dragons i Nippon Professional Baseball (NPB). Nilsson valde att spela med namnet "Dingo" på ryggen. Tiden i Japan blev dock inte så lyckad och han hade ett slaggenomsnitt på 0,180 med en homerun och åtta RBI:s på 18 matcher för Chunichi. Han tillbringade även tid i en farmarliga.

OS i Sydney redigera

Nilsson gjorde uppehåll i sin karriär i MLB efter 1999 års säsong eftersom han så gärna ville spela för Australien i olympiska sommarspelen 2000 i Sydney. Det gjorde han också, men trots hans mycket goda insatser - han hade bland annat ett slaggenomsnitt på 0,565 och en slugging % på 0,957 (båda högst i turneringen) - blev det bara två segrar på sju matcher för laget som var långt ifrån en medalj.[10] Innan han lämnade USA hade han varit Australiens näst bäst betalda idrottsman efter golfspelaren Greg Norman.[2]

Boston Red Sox redigera

Efter OS erbjöds Nilsson ett kontrakt av MLB-klubben Boston Red Sox, men i november 2000 tog klubben tillbaka erbjudandet efter att han inte fått klartecken för spel vid en läkarundersökning på grund av sitt vänstra knä.[11]

Efter att inte ha spelat 2001 och 2002 gjorde Nilsson och Red Sox ett nytt försök. I januari 2003 skrev de på ett minor league-kontrakt med en inbjudan till Red Sox försäsongsträning.[12] Kontraktet var värt 400 000 dollar, men Nilsson bestämde sig i sista stund för att inte åka till USA. Orsaken var bristande motivation.[13]

Telemarket Rimini redigera

Sommaren 2003 spelade Nilsson i den italienska ligan för Telemarket Rimini.

Atlanta Braves redigera

2004 gjorde Nilsson ett sista försök till comeback i MLB. I februari skrev han på för Atlanta Braves, men han fick bara spela i klubbens högsta farmarklubb. Han sträckte en muskel i maj och var borta från spel i tre veckor, varefter han gav upp sina comebackplaner.

OS i Aten redigera

Nilsson var även med i olympiska sommarspelen 2004 i Aten. Där gick det bättre för laget och man tog silver efter en finalförlust mot Kuba med 2–6. I semifinalen slog man mycket överraskande Japan med 1–0.[14] Nilsson själv hade ett slaggenomsnitt på 0,296 i turneringen.[10]

World Baseball Classic redigera

När den första upplagan av landslagsturneringen World Baseball Classic gick av stapeln 2006 var Nilsson med och representerade Australien. Han spelade tre matcher och hade inga hits på fem at bats[15] och detta blev hans sista framträdande som spelare.

Australien redigera

 
Nilsson som tränare för Brisbane Bandits.

Även under hans karriär i MLB hade Nilsson för vana att spela i Australien under vintern. Han representerade tre olika klubbar under åtta säsonger i Australian Baseball League, och var även spelande tränare en säsong. När ligan lades ned 1999 köpte Nilsson rättigheterna för 3,5 miljoner dollar och startade en ny liga vid namn International Baseball League of Australia. Den varade dock bara under 1999–2002 innan även den lades ned. Sin sista säsong som spelare på högsta nivå i Australien gjorde Nilsson 2004.

Bland Nilssons meriter i Australien kan nämnas att han vunnit det nationella mästerskapet tre gånger som spelare (1991/92, 1993/94 och 1994/95) och fem gånger som tränare (2003 och 2015/16–2018/19). Han togs ut till all star-matchen fyra gånger som spelare (1990/91, 1993/94, 1994/95 och 2004) och tre gånger som tränare (2003, 2015/16 och 2017/18). Han vann MVP Award en gång (1990/91) och hade högst slaggenomsnitt två gånger (1991/92 och 1994/95).[1] Han är den spelare som hade högst slaggenomsnitt (0,356) och slugging % (0,648) under karriären i den nedlagda Australian Baseball Leagues tioåriga historia.[16]

Efter karriären redigera

Efter spelarkarriären har Nilsson bland annat arbetat som tränare i MLB:s Australian Academy Program[17] och i den nybildade Australian Baseball League.[18][19]

2005 valdes Nilsson in i Australian Baseball Hall of Fame[20], tre år senare i Sport Australia Hall of Fame[2] och ytterligare ett år senare i Queensland Sport Hall of Fame[21].

När MLB 2014 inledde grundserien i Sydney med två matcher mellan Arizona Diamondbacks och Los Angeles Dodgers var Nilsson på plats.[22] Senare under samma säsong fick han plats på Milwaukee Brewers nyinstiftade "Wall of Honor".[23]

Nilsson utsågs i juni 2018 till förbundskapten för Australiens herrlandslag.[24]

2018 förärades Nilsson epitetet "Queensland Great"[25] och året efter mottog han orden "Member of the Order of Australia" (AM)[26].

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e f g] ”AMLB Results Page” (på engelska). Flintoff & Dunn. Arkiverad från originalet den 1 september 2020. https://web.archive.org/web/20200901133717/http://www.pflintoff.com/HONOURS.htm. Läst 23 juni 2018. 
  2. ^ [a b c] ”David Nilsson” (på engelska). Sport Australia Hall of Fame. Arkiverad från originalet den 2 november 2020. https://web.archive.org/web/20201102022651/https://sahof.org.au/hall-of-fame-member/david-nilsson/. Läst 14 december 2020. 
  3. ^ [a b] ”Players by birthplace: Australia Baseball Stats and Info” (på engelska). Baseball-Reference.com. Arkiverad från originalet den 30 november 2020. https://web.archive.org/web/20201130083205/https://www.baseball-reference.com/bio/Australia_born.shtml. Läst 14 december 2020. 
  4. ^ ”Rangers Ballpark in Arlington Historical Analysis” (på engelska). Baseball Almanac. Arkiverad från originalet den 8 augusti 2019. https://web.archive.org/web/20190808140957/https://www.baseball-almanac.com/stadium/ballpark_at_arlington.shtml. Läst 14 december 2020. 
  5. ^ ”Milwaukee Brewers at Texas Rangers Box Score, April 11, 1994” (på engelska). Baseball-Reference.com. Arkiverad från originalet den 31 augusti 2020. https://web.archive.org/web/20200831161323/https://www.baseball-reference.com/boxes/TEX/TEX199404110.shtml. Läst 14 december 2020. 
  6. ^ ”Brewers Awards” (på engelska). Milwaukee Brewers. Arkiverad från originalet den 1 november 2018. https://web.archive.org/web/20181101095618/http://milwaukee.brewers.mlb.com/mil/history/awards.jsp. Läst 20 januari 2013. 
  7. ^ Eagle, Ed (9 april 2019). ”Players with two home runs in an inning” (på engelska). Major League Baseball. Arkiverad från originalet den 21 november 2020. https://web.archive.org/web/20201121041714/https://www.mlb.com/news/two-home-runs-in-an-inning-c266221190. Läst 14 december 2020. 
  8. ^ ”Brewers re-sign Nilsson” (på engelska). Associated Press. 21 januari 1997. Arkiverad från originalet den 7 augusti 2019. https://web.archive.org/web/20190807094112/https://apnews.com/5099c654b262b1882ccd4eea8f50e125. Läst 24 januari 2013. 
  9. ^ ”Nilsson Injured for Rest of Season” (på engelska). Associated Press. 30 augusti 1999. Arkiverad från originalet den 7 augusti 2019. https://web.archive.org/web/20190807094138/https://apnews.com/367d196f1368d48f6dbd65043442a63e. Läst 24 januari 2013. 
  10. ^ [a b] ”Dave Nilsson Bio, Stats, and Results” (på engelska). Olympics at Sports-Reference.com. Arkiverad från originalet den 18 april 2020. https://web.archive.org/web/20200418025922/http://www.sports-reference.com/olympics/athletes/ni/dave-nilsson-1.html. Läst 19 januari 2013. 
  11. ^ ”Dave Nilsson News” (på engelska). Sports Illustrated. Arkiverad från originalet den 22 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110622125143/http://sportsillustrated.cnn.com/baseball/mlb/players/2680/latest_news.html. Läst 20 januari 2013. 
  12. ^ ”Major League Baseball Transactions” (på engelska). Major League Baseball. Arkiverad från originalet den 15 november 2020. https://web.archive.org/web/20201115075411/http://mlb.mlb.com/mlb/transactions/index.jsp?c_id=mlb&year=2003. Läst 20 januari 2013. 
  13. ^ ”Nilsson Retires From the Red Sox” (på engelska). The New York Times. 14 februari 2003. Arkiverad från originalet den 20 april 2020. https://web.archive.org/web/20200420200435/https://www.nytimes.com/2003/02/14/sports/plus-baseball-nilsson-retires-from-the-red-sox.html. Läst 20 januari 2013. 
  14. ^ Cowley, Michael (25 augusti 2004). ”Aces of Bases: Australia One Win from Gold” (på engelska). The Sydney Morning Herald. Arkiverad från originalet den 26 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120326132707/http://www.baseball.com.au/?Page=13086. Läst 24 januari 2013. 
  15. ^ ”Stats” (på engelska). World Baseball Classic. Arkiverad från originalet den 31 december 2019. https://web.archive.org/web/20191231212949/https://www.worldbaseballclassic.com/stats/. Läst 9 juni 2017. 
  16. ^ ”Australian MLB History” (på engelska). Flintoff & Dunn. Arkiverad från originalet den 23 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180823085039/http://www.pflintoff.com/AMLBHIST.htm. Läst 28 januari 2013. 
  17. ^ Foster, Ben (3 maj 2007). ”David Nilsson Named 2007 MLBAAP Head Coach” (på engelska). Baseball Australia. Arkiverad från originalet den 22 april 2013. https://archive.is/20130422214201/http://www.mlbaap.baseball.com.au/?Page=35369&MenuID=Archive/24625/0,2007_MLBAAP/21131/43721,News/20088/0/0. Läst 19 januari 2013. 
  18. ^ Davis, Greg (25 augusti 2010). ”Brisbane Bandits nab MLB all-star Dave Nilsson as team manager for the new Australian Baseball League” (på engelska). The Courier-Mail. Arkiverad från originalet den 3 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120603130400/http://www.couriermail.com.au/sport/local-sport/brisbane-bandits-nab-mlb-all-star-dave-nillson-as-team-manager-for-the-new-australian-baseball-league/story-e6frepno-1225910000887. Läst 24 januari 2013. 
  19. ^ Baumgart, Sean (3 oktober 2011). ”Nilsson steps back from Bandits job” (på engelska). Brisbane Times. Arkiverad från originalet den 21 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180621194450/https://www.brisbanetimes.com.au/sport/nilsson-steps-back-from-bandits-job-20110923-1kp1u.html. Läst 24 januari 2013. 
  20. ^ ”Australian Baseball Hall of Fame” (på engelska). Baseball Australia. Arkiverad från originalet den 24 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201024010444/https://baseball.com.au/baseball-australia/australian-baseball-hall-of-fame/. Läst 14 december 2020. 
  21. ^ ”Mr Dave Nilsson” (på engelska). Queensland Sport. 1 januari 2017. Arkiverad från originalet den 14 december 2020. https://web.archive.org/web/20201214132522/https://www.qsport.org.au/news/17548/. Läst 14 december 2020. 
  22. ^ Miller, Doug (22 mars 2014). ”Australian Major Leaguers proud of homeland” (på engelska). Major League Baseball. Arkiverad från originalet den 10 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160310203741/http://m.mlb.com/news/article/69924000. Läst 23 mars 2014. 
  23. ^ ”"Brewers Wall of Honor" to be unveiled at Miller Park” (på engelska). Major League Baseball. 19 december 2013. Arkiverad från originalet den 14 december 2020. https://web.archive.org/web/20201214133341/https://www.mlb.com/news/brewers-wall-of-honor-to-be-unveiled-at-miller-park/c-66077260. Läst 14 december 2020. 
  24. ^ ”Former MLB all-star David Nilsson named Australia manager” (på engelska). USA Today. 12 juni 2018. Arkiverad från originalet den 24 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180624014856/https://www.usatoday.com/story/sports/mlb/2018/06/12/former-mlb-all-star-david-nilsson-named-australia-manager/35982855/. Läst 23 juni 2018. 
  25. ^ ”2018 Queensland Greats recipients” (på engelska). The State of Queensland. 28 juni 2018. Arkiverad från originalet den 27 juli 2019. https://web.archive.org/web/20190727120647/https://www.qld.gov.au/about/events-awards-honours/awards/qld-greats-awards/2018-recipients. Läst 14 december 2020. 
  26. ^ ”Mr David Wayne Nilsson” (på engelska). Department of the Prime Minister and Cabinet. Arkiverad från originalet den 8 december 2019. https://web.archive.org/web/20191208014645/https://honours.pmc.gov.au/honours/awards/2004864. Läst 14 december 2020. 

Webbkällor redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Dave_Nilsson&oldid=48965767”