Öppna huvudmenyn

Daniel Solander, född 1707 i Härnösand, död 2 april 1785, var en svensk professor i juridik och inspektor musices vid Uppsala universitet.

BiografiRedigera

Daniel Solander var son till kontraktsprosten i Piteå socken, Daniel Solander som vid tiden för hans födelse var lektor i Härnösand, och Sophia Catharina Lundia, som var dotter till juris professor Carl Lundius, samt bror till kontraktsprosten och riksdagsmannen Carl Solander. Under hans barndom i Piteå härjades staden av ryssarna, vilka fick tag på prästfamiljen, klädde dem nakna och kränkte dem.

Han disputerade 1735 vid Uppsala universitet för Jacob Wallrave med De methodo ac ratione computationis graduum, ejusque usu in jure patrio.[1] Han var notarie vid Svea hovrätt, när han 1740 utnämndes till professor i juridik. Solander blev den förste som innehade en professur som innefattade både inhemsk och romersk rätt. Han var universitetets rektor 1747, 1759, och 1772.

Solander var farbror till den mer namnkunnige botanikern Daniel Solander. Gift med änkan Anna Margareta Lambert.

Företrädare:
Laurentius Hydrén
Uppsala universitets rektor
Vt 1747
Efterträdare:
Nils Rosén von Rosenstein
Företrädare:
Petrus Ullén
Inspektor för Medelpado-Jämtländska nationen
1748–1785
Efterträdare:
Eric Michael Fant
Företrädare:
Matthias Asp
Uppsala universitets rektor
Vt 1759
Efterträdare:
Carl von Linné
Företrädare:
Johan Amnell
Uppsala universitets rektor
Vt 1772
Efterträdare:
Carl von Linné


NoterRedigera