Öppna huvudmenyn

Daner var en nordgermansk stam som i historiska källor första gången omtalas på 500-talet av Jordanes, Prokopios och Gregorius av Tours.

SkandinaverRedigera

Namnet användes också under vikingatid och tidig medeltid i Västeuropa som en beteckning som innefattade alla skandinaver, inklusive svear och norrmän. Även nordborna själva använde under samma tid uttryck som "dansk tunga" eller "danskt mål" när de ville beteckna det gemensamma fornnordiska språket.[1]

Danernas ursprungRedigera

Stammens ursprung är dunkelt. I sin beskrivning av Skandza skriver Jordanes500-talet att de har samma härstamning som svearna.[2] Danerna omnämns dock inte av Tacitus, vilket eventuellt kan tyda på att de på hans tid inte (första århundradet e.Kr.) separerat från suionerna. Danerna omnämns däremot som de som fördrev herulerna från Skandinavien på 600-talet.[1]

HandelssystemRedigera

Något som kan beläggas med ganska stor säkerhet är dock att danerna i slutet av järnåldern hade ett omfattande handelssystem i Skandinavien.[3] Många av de forntida städerna runt Östersjön och Nordsjön är ursprungligen danernas, till exempel Hedeby i norra Tyskland (tidigare Danmark), Uppåkra i Skåne och Kaupang i Norge.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b] Mats G. Larsson (2002). Göternas riken: Upptäcktsfärder till Sveriges enande. Kristianstad: Atlantis. sid. 42. ISBN 91-7486-641-9 
  2. ^ Jordanes. Getica III (23)”. http://www.ucalgary.ca/~vandersp/Courses/texts/jordgeti.html#III.  (engelsk översättning av Mierow)
  3. ^ Jørgen Jensen (2002) (på danska). I begyndelsen. ISBN 87-89068-26-2