Daniel Jeffrey Henderson[1], född 24 augusti 1970, är en amerikansk före detta MMA-utövare och olympisk brottare som under större delen av karriären tävlade i organisationen Ultimate Fighting Championship. Henderson tävlade också i Pride Fighting Championships och Strikeforce där han blev mästare i båda organisationerna. Henderson avslutade karriären i oktober 2016.

 Dan Henderson
Personlig information
Födelsedatum24 augusti 1970 (53 år)
FödelseortDowney, Kalifornien, USA
Längd1,80 m (5 ft 10,9 in)
Vikt84 kg (185 lb)
ViktklassMellanvikt
Lätt tungvikt
Tungvikt
TeknikBrottning
Aktiva år1997–2016 (MMA)
Matcher i Mixed martial arts *
Totalt: 47 V: 32 F: 15 O: 0 NC: 0
Vinst Domslut Förlust
68 % 32 Totalt 15 32 %
16 KO/TKO 3
2 Submission 4
14 Poäng/övrigt 8
* Antal proffsmatcher och resultat är korrekta per den
9 oktober 2016

Biografi redigera

Henderson blev tidigt intresserad av brottning och till hans brottningsmeriter hör deltagande för USA i OS 1992 och OS 1996 i grekisk-romersk stil. Han gick sin första professionella MMA-match den 15 juni 1997 och i maj 1998 vann han turneringen i mellanvikt under UFC 17. Efter att ha gått nio professionella MMA-matcher och vunnit samtliga debuterade han i december 2000 i Pride i en match som han förlorade mot Wanderlei Silva. I december 2005 vann Henderson Pride 2005 Welterweight Grand Prix efter att ha besegrat Murilo Bustamante i finalen.

Den 24 februari 2007 blev Henderson mästare i mellanvikt i Pride efter att ha besegrat Wanderlei Silva via KO. Han kom att gå totalt 18 matcher i organisationen, varav 13 vinster.

Henderson återvände sedan till UFC efter att organisationen köpt upp Pride i mars 2007. I sin första match fick han möta UFC:s mästare i lätt tungvikt, Quinton Jackson, som gjorde sitt första titelförsvar. Jackson vann matchen på poäng efter att matchen gått alla fem ronder. Matchen ägde rum på UFC 75 i London den 8 september 2007. Han förlorade sedan sin andra raka match när han mötte den regerande mästaren Anderson Silva i en titelmatch i mellanvikt på UFC 82 den 1 mars 2008.

Efter ytterligare tre matcher i UFC – som resulterade i vinster mot Rusimar Palhares, Rich Franklin och Michael Bisping – skrev Henderson i december 2009 på ett kontrakt för fyra matcher över 16 månader med organisationen Strikeforce.[2] Han debuterade i Strikeforce den 17 april 2010 då han förlorade en titelmatch mot den regerande mästaren i mellanvik Jake Shields. Efter att sedan ha besegrat Renato Sobral via KO fick han möta den regerande mästaren i lätt tungvikt Rafael Cavalcante i en titelmatch den 5 mars 2011. Henderson vann matchen via TKO och blev därmed organisationens mästare i lätt tungvikt.[3]

I Hendersons fjärde och sista match i organisationen mötte han Fjodor Jemeljanenko. Jemeljanenko sågs som en stor favorit på förhand men Henderson vann matchen via TKO i första ronden.[4]

Henderson återvände till UFC i slutet av 2011 och besegrade Maurício RuaUFC 139. Organisationen meddelade under våren 2012 att Henderson skulle möta Jon Jones i en titelmatch i lätt tungvikt på UFC 151. Henderson lämnade återbud med en vecka kvar till matchen efter att ha drabbats av en knäskada och galan ställdes senare in då Jones inte accepterade en annan motståndare i titelmatchen.[5]

Under 2013 gick Henderson tre matcher. Han förlorade på domslut mot Lyoto Machida och Rashad EvansUFC 157 respektive UFC 161. Henderson mötte sedan Vitor Belfort och förlorade via KO i första ronden. Det var första gången på 40 matcher som Henderson förlorade via knockout. Henderson besegrade Maurício Rua i mars 2014 och förlorade sedan mot Daniel CormierUFC 173. På UFC on Fox: Gustafsson vs. Johnson mötte han Gegard Mousasi och förlorade matchen via TKO. Under 2015 besegrade Henderson Tim Boetsch för att sedan förlora ytterligare en match mot Vitor Belfort via KO. Den 4 juni 2016 möttes Henderson och Hector LombardUFC 199. Henderson vann matchen via KO.

I början av augusti 2016 meddelade UFC att Henderson skulle möta Michael Bisping i en titelmatch i mellanvikt på UFC 204 i Manchester den 8 oktober 2016.[6] Bisping vann matchen via domslut. Efter matchen meddelade Henderson att han avslutar karriären.[7]

Tävlingsfacit redigera

Resultat Facit Motståndare Metod Evenemang Datum Rond Tid Plats Notering
Förlust
32–15   Michael Bisping Domslut (enhälligt) UFC 204 8 oktober 2016 5 5:00 Manchester, England Titelmatch i mellanvikt.
Vinst
32–14   Hector Lombard KO (armbåge) UFC 199 4 juni 2016 2 1:27 Inglewood, USA
Förlust
31–14   Vitor Belfort KO (slag) UFC Fight Night: Belfort vs. Henderson 3 7 november 2015 1 1:20 São Paulo, Brasilien
Vinst
31–13   Tim Boetsch KO (slag) UFC Fight Night: Boetsch vs. Henderson 6 juni 2015 1 0:28 New Orleans, USA
Förlust
30–13   Gegard Mousasi TKO (slag) UFC on Fox: Gustafsson vs. Johnson 24 januari 2015 1 1:10 Stockholm, Sverige
Förlust
30–12   Daniel Cormier Teknisk submission (rear-naked choke) UFC 173 24 maj 2014 3 3:53 Las Vegas, USA
Vinst
30–11   Maurício Rua TKO (slag) UFC Fight Night: Shogun vs. Henderson 2 23 mars 2014 3 1:31 Natal, Brasilien
Förlust
29–11   Vitor Belfort KO (spark) UFC Fight Night: Belfort vs. Henderson 9 november 2013 1 1:17 Goiânia, Brasilien
Förlust
29–10   Rashad Evans Domslut (delat) UFC 161 15 juni 2013 3 5:00 Winnipeg, Kanada
Förlust
29–9   Lyoto Machida Domslut (delat) UFC 157 23 februari 2013 3 5:00 Anaheim, USA
Vinst
29–8   Maurício Rua Domslut (enhälligt) UFC 139 19 november 2011 5 5:00 San Jose, USA
Vinst
28–8   Fjodor Jemeljanenko TKO (slag) Strikeforce: Fedor vs. Henderson 30 juli 2011 1 4:12 Hoffman Estates, USA
Vinst
27–8   Rafael Cavalcante TKO (slag) Strikeforce: Feijao vs. Henderson 5 mars 2011 3 0:50 Columbus, USA Blev Strikeforce-mästare i lätt tungvikt.
Vinst
26–8   Renato Sobral KO (slag) Strikeforce: Henderson vs. Babalu 4 december 2010 1 1:53 Saint Louis, USA
Förlust
25–8   Jake Shields Domslut (enhälligt) Strikeforce: Nashville 17 april 2010 5 5:00 Nashville, USA Titelmatch i mellanvikt.
Vinst
25–7   Michael Bisping KO (slag) UFC 100 11 juli 2009 2 3:20 Las Vegas, USA
Vinst
24–7   Rich Franklin Domslut (delat) UFC 93 17 januari 2009 3 5:00 Dublin, Irland
Vinst
23–7   Rousimar Palhares Domslut (enhälligt) UFC 88 6 september 2008 3 5:00 Atlanta, USA
Förlust
22–7   Anderson Silva Submission (rear-naked choke) UFC 82 1 mars 2008 2 4:52 Columbus, USA Titelmatch i mellanvikt.
Förlust
22–6   Quinton Jackson Domslut (enhälligt) UFC 75 8 september 2007 5 5:00 London, England Titelmatch i lätt tungvikt.
Vinst
22–5   Wanderlei Silva KO (slag) Pride 33 24 februari 2007 3 2:08 Las Vegas, USA Blev Pride-mästare i mellanvikt.
Vinst
21–5   Vitor Belfort Domslut (enhälligt) Pride 32 21 oktober 2006 3 5:00 Las Vegas, USA
Förlust
20–5   Kazuo Misaki Domslut (enhälligt) Pride Bushido 12 26 augusti 2006 2 5:00 Nagoya, Japan
Vinst
20–4   Kazuo Misaki Domslut (enhälligt) Pride Bushido 10 2 april 2006 2 5:00 Tokyo, Japan
Vinst
19–4   Murilo Bustamante Domslut (delat) Pride Shockwave 2005 31 december 2005 2 5:00 Saitama, Japan Vann Pride 2005 Welterweight Grand Prix.
Vinst
18–4   Akihiro Gono KO (slag) Pride Bushido 9 25 september 2005 1 7:58 Tokyo, Japan
Vinst
17–4   Ryo Chonan KO (slag) Pride Bushido 9 25 september 2005 1 0:22 Tokyo, Japan
Förlust
16–4   Antônio Rogério Nogueira Submission (armbar) Pride Total Elimination 2005 23 april 2005 1 8:05 Osaka, Japan
Vinst
16–3   Yuki Kondo Domslut (delat) Pride Shockwave 2004 31 december 2004 3 5:00 Saitama, Japan
Vinst
15–3   Kazuhiro Nakamura TKO (skada) Pride 28 31 oktober 2004 1 1:15 Saitama, Japan
Vinst
14–3   Murilo Bustamante TKO (slag) Pride Final Conflict 2003 9 november 2003 1 0:53 Tokyo, Japan
Vinst
13–3   Shungo Oyama TKO (slag) Pride 25 16 mars 2003 1 3:28 Yokohama, Japan
Förlust
12–3   Antônio Rodrigo Nogueira Submission (armbar) Pride 24 23 december 2002 3 1:49 Fukuoka, Japan
Förlust
12–2   Ricardo Arona Domslut (delat) Pride 20 28 april 2002 3 5:00 Yokohama, Japan
Vinst
12–1   Murilo Rua Domslut (delat) Pride 17 3 november 2001 3 5:00 Tokyo, Japan
Vinst
11–1   Akira Shoji TKO (slag och knän) Pride 14 27 maj 2001 3 3:18 Yokohama, Japan
Vinst
10–1   Renzo Gracie KO (slag) Pride 13 25 mars 2001 1 1:40 Saitama, Japan
Förlust
9–1   Wanderlei Silva Domslut (enhälligt) Pride 12 23 december 2000 3 5:00 Saitama, Japan
Vinst
9–0   Renato Sobral Domslut (majoritet) Rings: King of Kings 1999 Final 26 februari 2000 2 5:00 Tokyo, Japan
Vinst
8–0   Antônio Rodrigo Nogueira Domslut (delat) King of Kings 1999 Final 26 februari 2000 3 5:00 Tokyo, Japan
Vinst
7–0   Gilbert Yvel Domslut (enhälligt) Rings: King of Kings 1999 Final 26 februari 2000 2 5:00 Tokyo, Japan
Vinst
6–0   Hiromitsu Kanehara Domslut (majoritet) Rings: King of Kings 1999 Block A 28 oktober 1998 2 5:00 Tokyo, Japan
Vinst
5–0   Bakouri Gogitidze Submission (knä mot revbenen) Rings: King of Kings 1999 Block A 28 oktober 1998 1 2:17 Tokyo, Japan
Vinst
4–0   Carlos Newton Domslut (delat) UFC 17 15 maj 1998 1 15:00 Mobile, USA Vann UFC 17 Middleweight Tournament.
Vinst
3–0   Allan Goes Domslut (enhälligt) UFC 17 15 maj 1998 1 15:00 Mobile, USA
Vinst
2–0   Eric Smith Teknisk submission (giljotin) Brazil Open: '97 15 juni 1997 1 0:30 Brasilien
Vinst
1–0   Crezio de Souza TKO (slag) Brazil Open: '97 15 juni 1997 1 5:25 Brasilien

Referenser redigera

Noter redigera

Källor redigera