Dakhla (oas)
Dakhla (Al Wāḩāt ad Dākhilah, Dakhlaoasen) i Egyptens Västra öknen (del av den Libyska öknen)[nb 1] kallas i dagligt tal "den inre oasen" då den är belägen 350 km väster om Nilen och ungefär lika långt öster om gränsen till Libyen. De närmaste stora (befolkade) oaserna är Farafra och Kharga som finns i riktning nordväst respektive sydost. Dakhlaoasen sträcker sig cirka 80 kilometer från öst till väst och är som mest 25 kilometer bred. Staden tillhör regionen Al-Wadi al-Jadid (Nya dalen). Jordbruk är den dominerande inkomstkällan. Det bor 75 000 människor (2002) i Dakhla, i flera mindre samhällen. Det administrativa centret heter Mut och har varit centralort sedan Egyptens 18:e dynasti (1500 f.Kr.).[1] El-Qasr är en medeltida by med flera hus som är helt bevarade. Andra arkeologiskt intressanta platser inkluderar två pyramider och ett sandstenstempel från 100 f.Kr. som bär namnen Augustus Caesar, Titus och Hadrianus.
| Dakhla (Al Wāḩāt ad Dākhilah) | |
| الداخلة | |
| Oas | |
 Dakhlaoasen i Egyptens Västra öknen
| |
| Smeknamn: den inre oasen | |
| Land |  Egypten
|
|---|---|
| Guvernement | Nya dalen |
| Läge | Västra öknen |
| - höjdläge | 111 m ö.h. |
| - koordinater | 25°31′00″N 29°10′00″Ö / 25.51667°N 29.16667°Ö |
| Area | 2 000 km² |
| - land | 1 500 km² |
| Folkmängd | 75 000 (2002) |
| Tidszon | EST (UTC+2) |
| - sommartid | +1 (UTC+3) |
| Geonames | 358471 |
  | |
Historia
redigera_cropped.jpg)
Nomader kom till oasen under den geologiska epoken Pleistocen då Saharas klimat var fuktigt och hade sjöar och sumpmarker. När klimatet förändrades blev Sahara en helt uttorkad öken med mindre än 50 mm regn per år. Nomadiska jägare-samlare kan ha bosatt sig här i början av den (nu pågående) epoken Holocen under nya men sällsynta blöta perioder. Även i det torra klimatet hade Dakhlas första invånare tillgång till ytvattenkällor från den södra Libyska öknen som har världens viktigaste underjordiska vattenförråd.
Dakhlaoasen har varit kontinuerligt bosatt sedan 8000 f.Kr. men har bara varit politiskt bunden till Nildalens faraoniska makt sedan cirka 2500 f.Kr., under det forntida Egyptens Mellersta rike.[2] Landskapet förändrades när folket från Nildalen flyttade in och förde med sig nya grödor och odlingsmetoder. Befolkningen växte i de grekiska och romerska perioderna. Då etablerades också flera betydande städer. Området blomstrade under den kristna perioden och vidare in i den Islamiska medeltidsprioden. Utvecklingen gick tillbaka något under den Osmanska tiden.[3]
Archibald Edmonstone (1795-1871) var den första europeiska resenären som nådde Dakhlaoasen (år 1819). Tre år senare gav han ut boken A Journey to Two of the Oases of Upper Egypt. År 1908 kom den förste egyptologen. Det var amerikanen Herbert Winlock (1884-1950). Han gjorde anteckningar om monumenten som i någon grad var systematiska. Detaljerade studier inleddes på 1950-talet av den egyptiske arkeologen Ahmed Fakhry (1905-1973). The Dakhla Oasis Project och Institut Français d'Archéologie Orientale började båda arbeta i Dakhla på 1970-talet.[1]
Bosättningar
redigeraDakhlaoasen består av flera samhällen i en rad av mindre oaser. Huvudorten är Mut. Al-Qasr och Qalamoun är två stora bosättningar och därutöver finns många små byar. I Rashda finns en minaret som påminner om ett fyrtorn. Budkhulu är det minsta samhället och har en moské från 1200-talets Abbasider. Balat har välbevarad arkitektur och i Bashendi finns många färgglada hus av lertegel.
Vissa samhällens befolkning skiljer sig från de andras. I Qalamoun finns invånare som härrör från Osmanerna.
Arkeologi
redigeraAl Qasr el-Dakhil är en välbevarad stad från den sena medeltiden. De flesta husen byggdes 1500-1800-talen men bevis finns för mycket tidigare bebyggelse. Ovanför cirka 60 dörröppningar finns snidade överstycken med datum, namn på ägaren, byggarna och snickarna samt en vers från Koranen. Domarens hus är en fyra våningar hög byggnad. Flera saker och dokument har hittats, inklusive domslut, privata brev och affärshandlingar.[4]
.jpg)
Ain el-Gazzareen är en cirka fem hektar stor bebyggelse från den 6:e dynastin (2200 f.Kr.) Den omgavs ursprungligen av en tre meter bred mur av lertegel. Sädesslag lagrades här och det finns kvarnar, brödformar och flera rum med härdar och ugnar. Brödbakningen var sannolikt storskalig. Det finns många ben från domesticerade djur och en närbelägen källa. Det tyder på att Ain el-Gazzareen var ett provianteringsställe för karavaner.[5]
Ismant el-Kharab är en stad från cirka 350 f.Kr. med flera välbevarade platser, inklusive ett tempel för lokalguden Tutu och tre kyrkor. Flera tusen texter på olika språk har hittats här, liksom träböcker och vackert glas.[6]
Mut el-Kharab har varit oasens huvudstad i flera perioder från det Nya riket (1500 f.Kr.) till nuet. Från den gamla tiden finns ruiner av ett tempel samt gravplatser.[7]
Amheida är en större bosättning som ännu inte har studerats utförligt. På en kulle finns flera byggnader, speciellt en hög pyramid av lertegel, en av två i oasen. I ett hus finns dekorerade väggar med Homeriska motiv från Konstantins[vem?] tid.[8]
Muzawaka är en klippa med utgrävda gravar varav vissa har färgglada faraoniska väggmålningar.
Deir el-Hagar är ett litet och avlägset men välbevarat tempel från 100-talet e.Kr.. Några sekel därefter konverterades det till ett Koptiskt kloster.
Klimat
redigera
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Bilder
redigera
Se även
redigera
Referenser
redigera- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
Litteratur
redigera- Ahmed Fakhry, The oases of Egypt, 1973.
- Cassandra Vivian, The Western Desert of Egypt, 2000.
- L. Giddy, Egyptian Oases: Bahariya, Dakhla, Farafra and Kharga during Pharaonic Times, 1987.
- R. Jackson, At Empire’s Edge: Exploring Rome’s Egyptian Frontier, 2002.
- H. Thurston, Island of the Blessed : the Secrets of Egypt’s Everlasting Oasis, 2003.
Noter
redigera- ^ Egyptens Västra öknen och den Libyska öknen separeras av den Libyska bergskedjan [namn?] och är geografiskt åtskilda med olika namn. (Se Cassandra Vivian.) Den Libyska öknen utgör den nordöstra delen av Sahara, som också är det (egyptisk-)arabiska namnet för sand som i vardagligt tal används synonymt med öken.
Källhänvisningar
redigera- ^ [a b] "Dakhleh Oasis Project" (history), Monash University, 2005, webpage UA Arkiverad 7 september 2008 hämtat från the Wayback Machine..
- ^ ”Dakleh Oasis Project” (på engelska). The Society for the Study of Egyptian Antiquities (SSEA), Kanada. Arkiverad från originalet den 16 april 2009. https://web.archive.org/web/20090416135710/http://thessea.org/fieldwork_dop.php. Läst 9 juni 2010.
- ^ ”The Dakhleh Oasis Project and The Dakhleh Trust” (på engelska). Dakleh Trust. 22 oktober 2009. http://www.dakhleh.com/index.htm. Läst 8 juni 2010.
- ^ ”El Qasr el-Dakhil” (på engelska). The Dakhleh Oasis Project and The Dakhleh Trust. Dakleh Trust. 22 oktober 2009. Arkiverad från originalet den 8 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110708222052/http://www.dakhleh.com/dakhil.htm. Läst 8 juni 2010.
- ^ ”'Ain el-Gazzareen” (på engelska). The Dakhleh Oasis Project and The Dakhleh Trust. Dakleh Trust. 22 oktober 2009. Arkiverad från originalet den 8 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110708222000/http://www.dakhleh.com/gazzareen.htm. Läst 8 juni 2010.
- ^ ”Ismant el-Kharab, ancient Kellis” (på engelska). The Dakhleh Oasis Project and The Dakhleh Trust. Dakleh Trust. 22 oktober 2009. Arkiverad från originalet den 1 januari 2010. https://web.archive.org/web/20100101061346/http://www.dakhleh.com/kharab.htm. Läst 8 juni 2010.
- ^ ”Mut el-Kharab” (på engelska). The Dakhleh Oasis Project and The Dakhleh Trust. Dakleh Trust. 22 oktober 2009. Arkiverad från originalet den 1 januari 2010. https://web.archive.org/web/20100101061356/http://www.dakhleh.com/mut.htm. Läst 8 juni 2010.
- ^ ”Amheida” (på engelska). The Dakhleh Oasis Project and The Dakhleh Trust. Dakleh Trust. 22 oktober 2009. Arkiverad från originalet den 1 januari 2010. https://web.archive.org/web/20100101060942/http://www.dakhleh.com/amheida.htm. Läst 8 juni 2010.
Externa länkar
redigera