Öppna huvudmenyn

CryoSat-1 var en europeisk (ESA) forskningssatellit som förlorades i en misslyckad uppskjutning 2005. Den skulle ha använts som en del av CryoSat-programmet för att studera jordens polarisar.[1]

CryoSat-1
TypJordresurssatellit
OrganisationESA
Större entreprenörEADS Astrium
Uppdragets varaktighet3 år (planerat)
Misslyckades att komma i omloppsbana
WebbplatsESA - CryoSat
Uppskjutning
UppskjutningsplatsPlesetsk 133/3
Uppskjutning8 oktober 2005, 15:02:00 UTC
UppskjutningsfarkostRokot/Briz-KM
Omloppsbana runt Jorden
Egenskaper
Massa750 kg

Rymdfarkosten CryoSat var avsedd att arbeta i låg omloppsbana i tre år.[2] Den hade en massa på 750 kg.[3] Dess primära instrument, Synthetic Aperture Interferometric Radar Altimeter (SIRAL), skulle ha använt radarhöjdmätare för att bestämma och övervaka rymdskeppets höjd, för att mäta isens tjocklek och för radaravbildning av polarisarna. Ett andra instrument, DORIS, skulle ha använts för att exakt beräkna rymdskeppets bana.[4] CryoSat skulle ha arbetat i låg omloppsbana under tre år.[5]

CryoSat sköts upp från Plesetsks kosmodrom kl 15:02:00 UTC den 8 oktober 2005.[6] Uppskjutningen påbörjades av en Eurockotraket, med hjälp av en Rokot bärraket med en Briz-KM-raket i det andra steget. Kommandot att stänga av raketens andra etappmotor utfördes inte av kontrollsystemet och följaktligen brann allt bränsle upp.[7] Detta förhindrade det andra steget från att skilja sig från Briz-KM, och som ett resultat av detta kunde raketen inte nå sin omloppsbana. Den återinfördes över Norra ishavet, norr om Grönland.[8][9] En ersättningssatellit, CryoSat-2, sköts framgångsrikt upp under 2010.[10]

Se ävenRedigera

KällorRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 6 september 2019.

FotnoterRedigera

  1. ^ ”CryoSat” (på engelska). http://www.esa.int/Our_Activities/Observing_the_Earth/CryoSat/Introducing_CryoSat. Läst 5 september 2019. 
  2. ^ ”Cryosat-1”. Cryosat-1. NASA International Laser Ranging Service. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20100619073159/http://ilrs.gsfc.nasa.gov/satellite_missions/list_of_satellites/cry1_general.html. Läst 6 september 2019. 
  3. ^ Krebs, Gunter. ”Cryosat 1,2”. Cryosat 1,2. Gunter's Space Page. http://space.skyrocket.de/doc_sdat/cryosat.htm. Läst 9 september 2019. 
  4. ^ ”ILRS Mission Support”. Cryosat-1. NASA International Laser Ranging Service. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20100725173523/http://ilrs.gsfc.nasa.gov/satellite_missions/list_of_satellites/cry1_support.html. Läst 6 september 2019. 
  5. ^ ”Cryosat-1”. Cryosat-1. NASA International Laser Ranging Service. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20100619073159/http://ilrs.gsfc.nasa.gov/satellite_missions/list_of_satellites/cry1_general.html. Läst 6 september 2019. 
  6. ^ McDowell, Jonathan. ”Launch Log”. Launch Log. Jonathan's Space Page. http://planet4589.org/space/log/launchlog.txt. Läst 6 september 2019. 
  7. ^ Zak, Anatoly. ”Rockot”. Rockot. RussianSpaceWeb. http://www.russianspaceweb.com/rockot.html. Läst 6 september 2019. 
  8. ^ ”CryoSat Mission lost due to launch failure”. CryoSat Mission lost due to launch failure. European Space Agency. 8 October 2005. http://www.esa.int/esaCP/SEMR3Q5Y3EE_index_0.html. Läst 6 september 2019. 
  9. ^ ”CryoSat Mission has been lost”. CryoSat Mission has been lost. Eurockot. 8 October 2005. Arkiverad från originalet den 27 September 2007. https://web.archive.org/web/20070927192814/http://www.eurockot.com/alist.asp?cnt=20040855&main=3. Läst 6 september 2019. 
  10. ^ Jones, Tamera (8 April 2010). ”Successful launch for ESA's CryoSat-2 ice mission”. Successful launch for ESA's CryoSat-2 ice mission. Natural Environment Research Council. Arkiverad från originalet den 3 juli 2012. https://web.archive.org/web/20120703102411/http://planetearth.nerc.ac.uk/news/story.aspx?id=704. Läst 6 september 2019.