Clara Peya

katalansk pianist och kompositör

Clara Peya Rigolfas, född 6 april 1986 i Palafrugell,[4][5] är en katalansk (spansk) pianist och kompositör. Sedan 2009 har hon givit ut ett antal album med en blandning av jazz, kammarmusik, rap, elektronmusik och pop, ofta kännetecknade av en feministisk framtoning.

Clara Peya
Clara Peya (vídeo "Limbo", 1min 21s) cropped.jpg
Clara Peya, intervjuad 2015.
FödelsenamnClara Peya Rigolfas
Födelsedatum6 april 1986 (36 år)
FödelseortPalafrugell, Katalonien, Spanien
Genrerjazz, pop, rap, elektronmusik
Rollinstrumentalist, kompositör, vokalist
Instrumentpiano
Webbplatsclarapeya.com
Utmärkelser
Årets palafrugellensare (2019)[1]
Kataloniens nationella kulturpris[2]
Enderrock-priset[3]

Förutom Peyas egen rappande sköts sången oftast av gästsångerskor.

BiografiRedigera

Tidigt musikskapandeRedigera

Sedan föddes i kustorten Palafrugell i nordöstra Katalonien (i provinsen Girona). Hon var tidigt del av olika musikensembler, och 2006 vann hon den katalanska talangtävlingen Sona 9 som del av folkpopgruppen Xazzar.

Året efter avslutade hon sina studier i klassiskt piano vid Escola Superior de Música de Catalunya. Därefter fortsatte hon som medlem av Xazzar, samtidigt som hon deltog i bildandet av jazzgruppen Proyecto Cumaco.[6][7]

SolokarriärRedigera

2009 har Peya givit ut ett tiotal album i eget namn, med musik som rört sig mellan pop, jazz, klassiskt[8] och mer sångbetonat.[6] 2009 publicerades det första soloalbumet, Declaracions ('Förklaringar'), och två år senare +Declaracions (ungefär 'Fler förklaringar'). Båda albumen innehåller ett tiotal låtar av Peya, med texter av Amadeu Bergés och sången framförd av ett antal olika kvinnliga röster. Bland de deltagande sångerskorna fanns Sílvia Pérez Cruz, Judit Neddermann och Bikimel.[9][10]

2012 och 2013 kom Tot aquest silenci ('All denna tystnad') respektive uppföljaren Tot aquest soroll ('Allt detta oväsen'). 2016 års album Mímulus inkluderar sånginsatser av Alessio Arena och Sandra Sangiao.[11] Espiral (2014) rörde sig mellan jazz och kammarmusik, och dess fyra långa melodier med titlarna "Hivern", "Primavera", "Estiu" och" Tardor" hade de fyra årstiderna som sammanhållande tema. Albumet tillägnades Claras faster Josefina Rigolfas, som även hon var (hon avled 2014[12][13]) pianist.[14] 2015 kom Mímulus, där sånginsatserna sköttes av Judit Neddermann och Ferran Savall.

På 2017 års Oceanes var temat vatten i olika former, särskilt i relation till kvinnlig kraft. På musikvideon som åtföljde titellåten 'Oceanes' rapsjunger Peya själv. Albumets titel är en feminin variant av det katalanska ordet oceans – 'oceaner' – och även relaterat till okeaniderna, döttrarna till Okeanos och Tetis i den grekiska mytologin.[15]

Albumet Estómac (2018) fortsatte i Peyas blandning av jazz, rapsång, pop och elektronmusik. Albumet är också del av Peyas feministiska manifest, där hon försöker dekonstruera idén om romantisk kärlek.[16] Albumet belönades senare med Premi Enderrock som "Årets album".[17]

Hösten 2019 återkom Peya med A A (Analogia de l'A-mort), ett album med det dubbla temat kärlek och död[18] (katalanskans l'amor och la mort – kärleken och döden – uttalas mycket snarlikt). Albumet innehåller 16 låtar, denna gång helt instrumentala och utan sång.[17]

Sommaren 2020 publicerades det helt instrumentalt arrangerade och pianobaserade albumet Estat de larva. Albumet är komponerat och inspelat under 2020 års coronapandemi, och dess titel är en parafras på katalanskans estat d'alarma ('undantagstillstånd'). Albumtiteln betyder bokstavligen 'larvtillstånd', och de 16 enstaviga låttitlarna formar tillsammans frasen No sé vosaltres però jo necessito pell per viure ('Jag vet inte hur ni är, men jag behöver päls/skinn för att leva'). Albumet publicerades mellan avslutningen av Oceanes-turnén och starten på produktionen av det kommande albumet Perifèria,[19] som gavs ut i början av 2021.

Peyas musik är i första hand framförd med sång på katalanska. Vissa låtar har dock sång på spanska.

TeaterverksamhetRedigera

Clara Peya skriver också musik åt teater- och musikaluppsättningar, inklusive Mares i filles ('Mödrar och döttrar') och Homes foscos ('Mörka män').[11] Andra scenuppsättningar med musik av Peya är 4Carmen (kollektiv opera, 2015), Renard, o el llibre de les bèsties (Teatre Lliure, 2016) och Jane Eyre (Teatre Lliure, 2017).[20]

2011 grundade Clara Peya tillsammans med sin syster Ariadna (koreograf och dansare) duon Les Impuxibles. De två har gjort scenframträdanden där musik och dans/balett kombinerats.[21] 2019 presenterade duon föreställningen Suite TOC núm. 6, med OCD som tema. Clara Peya diagnosticerades med OCD som 21-åring, och problemen är en del av vardagen för henne, liksom hennes oortodoxa och expressiva pianospel.[22]

DiskografiRedigera

  • 2009 – Declaracions ('Förklaringar')– sång: Sílvia Pérez Cruz med flera
  • 2011 – +Declaracions – sång: Nina med flera
  • 2012 – Tot aquest silenci ('All denna tystnad') – sång: Alessio Arena och Judit Neddermann
  • 2013 – Tot aquest soroll ('Allt detta buller') – sång: Alessio Arena och Judit Neddermann
  • 2014 – Espiral ('Spiral') – sång: Ferran Savall, Rusó Sala, Alessio Arena i Judit Neddermann
  • 2015 – Mímulus – sång: Judit Neddermann och Ferran Savall
  • 2017 – Oceanes ('Oceaner') – sång: Sandra Sangiao
  • 2018 – Estómac ('Mage') – sång: Magalí Sare[23]
  • 2019 – A A – Analogia de l'A-mort (instrumentalmusik)
  • 2020 – Estat de larva ('Larvtillstånd'; instrumentalmusik)
  • 2021 – Perifèria

Utmärkelser och nomineringarRedigera

  • Premis ARC 2018 (för "Bästa turné – inomhuskonserter"), nominerad[24]
  • Premis Butaca 2018 (för "Bästa komposition" – "AÜC: El so de les esquerdes"), nominerad[25]
  • Premis Max (för "Bästa komposition"– till pjäsen Pluja), nominerad[26]
  • Premi Enderrock (kritikerpriset) för Bästa album 2018 (Estómac)[27]
  • Premi Nacional de Cultura 2018 (utdelad av Generalitat de Catalunya)[28]

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från katalanskspråkiga Wikipedia, 25 november 2018.

NoterRedigera

  1. ^ läs online, radiopalafrugell.cat.[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, www.enderrock.cat.[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, swab.es.[källa från Wikidata]
  4. ^ "Clara Peya". Cancioneros.com. Läst 25 november 2018. (spanska)
  5. ^ "Clara Peya, música enlluernadorament bona": vilaweb.cat. Läst 25 november 2018. (katalanska)
  6. ^ [a b] Enderrock.cat (30 juni 2011). ”La veu i la paraula segons Clara Peya” (på katalanska). enderrock.cat. http://www.enderrock.cat/noticia/5417/veu/paraula/segons/clara/peya. Läst 25 november 2018. 
  7. ^ "La veu i la paraula segons Clara Peya". Enderrock.cat, 2011-06-30. Läst 25 november 2018. (katalanska)
  8. ^ Linés, Esteban (24 februari 2021). ”Clara Peya: "yo no adoctrino sino que reflexiono sobre cosas que tenemos pendientes"” (på spanska). La Vanguardia. https://www.lavanguardia.com/cultura/musica/20210224/6258579/entrevista-clara-peya-nuevo-album-pianisa-activista.html. Läst 28 mars 2021. 
  9. ^ ”Declaracions” (på katalanska). clarapeya.com. http://clarapeya.com/music/declaracions-2/. Läst 25 november 2018. 
  10. ^ ”+Declaracions” (på katalanska). clarapeya.com. http://clarapeya.com/music/declaracions/. Läst 25 november 2018. 
  11. ^ [a b] Cervera, Marta: "Clara Peya, creadora total". elperiodico.com, 2016-04-28. Läst 25 november 2018. (spanska)
  12. ^ ”Mor la pianista igualadina Josefina Rigolfas” (på katalanska). anoiadiari.cat. 4 april 2014. http://anoiadiari.cat/gent/mor-pianista-igualadina-josefina-rigolfas/. Läst 10 juni 2019. 
  13. ^ ”Clara Peya homenatja Josefina Rigolfas — Ajuntament d'Igualada” (på katalanska). igualada.cat. 26 januari 2015. http://www.igualada.cat/ca/noticies/clara-peya-homenatja-josefina-rigolfas. Läst 10 juni 2019. 
  14. ^ Còdol Montagut, Jordi (28 januari 2015). ”Clara Peya: "La Josefina tenia una relació d'amor - odi amb el piano, com en les grans passions de la vida"” (på katalanska). anoiadiari.cat. http://anoiadiari.cat/entrevista/josefina-tenia-relacio-amor-odi-piano-grans-passions-vida/. Läst 7 juni 2019. 
  15. ^ Montrabeta, Núria Olivé (22 november 2017). ”Clara Peya: “Quan toco no em jutjo i això em permet fluir”” (på katalanska). Surtdecasa.cat. https://surtdecasa.cat/penedes/musica/entrevista-clara-peya. Läst 26 november 2018. 
  16. ^ "Clara Peya - Estómac". Enderrock.cat. Läst 25 november 2018. (katalanska)
  17. ^ [a b] Enderrock.cat (12 december 2019). ”Utopia i mort, el piano fugaç de Clara Peya | Enderrock.cat” (på katalanska). www.enderrock.cat. http://www.enderrock.cat/noticia/20316/utopia/mort/piano/fugac/clara/peya. Läst 16 februari 2020. 
  18. ^ ”Clara Peya: “No necessito estar 90 anys en aquest món, prefereixo viure intensament i poc”” (på katalanska). RAC1. 21 november 2019. https://www.rac1.cat/programes/islandia/20191121/471778559386/clara-peya-pianista-compositora-islandia-albert-om.html. Läst 16 februari 2020. 
  19. ^ Gea, Èlia (10 juli 2020). ”EDR : Clara Peya: «El confinament m'ha fet veure que necessito la quotidianitat, l'afecte, el tacte»” (på katalanska). www.enderrock.cat. http://www.enderrock.cat/edr/numero999/noticia/1165/. Läst 25 juli 2020. 
  20. ^ Fanlo, Isaias: 'Clara Peya: “El teatre català està fet per i per a homes blancs”'. Núvol, 2018-04-27. Läst 25 november 2018. (katalanska)
  21. ^ ”Les Impuxibles | Barcelona Districte Cultural” (på katalanska). lameva.barcelona.cat. http://lameva.barcelona.cat/districtecultural/ca/artistes/les-impuxibles. Läst 25 november 2018. 
  22. ^ Cervera, Marta (19 mars 2019). ”Clara Peya sale del armario de la enfermedad mental con 'Suite TOC núm. 6'” (på spanska). elperiodico. https://www.elperiodico.com/es/ocio-y-cultura/20190319/clara-peya-sale-armario-enfermedad-mental-suite-toc-num-6-les-impuxibles-7363180. Läst 5 april 2020. 
  23. ^ Busquets, Gemma (18 september 2018). ”Cantar a l'amor des de l'estómac” (på katalanska). El Punt Avui. https://www.elpuntavui.cat/cultura/article/19-cultura/1468945-cantar-a-l-amor-des-de-l-estomac.html. Läst 4 december 2018. 
  24. ^ Enderrock.cat (28 november 2018). ”Es fan públics els nominats als Premis ARC 2018 | Enderrock.cat” (på katalanska). enderrock.cat. http://www.enderrock.cat/noticia/18354/es/fan/publics/nominats/premis/arc/2018. Läst 5 december 2018. 
  25. ^ ”Composició Musical – PREMIS BUTACA” (på katalanska). Arkiverad från originalet den 6 december 2018. https://web.archive.org/web/20181206001704/https://premisbutaca.cat/premis-butaca/composicio-musical/. Läst 5 december 2018. 
  26. ^ ”La pianista i compositora Clara Peya presenta Oceanes al Teatre Cal Bolet | Cultura” (på katalanska). cultura.vilafranca.cat. 8 maj 2017. https://cultura.vilafranca.cat/noticies/la-pianista-i-compositora-clara-peya-presenta-oceanes-al-teatre-cal-bolet. Läst 5 december 2018. 
  27. ^ Enderrock.cat (27 december 2018). ”Clara Peya signa el millor disc del 2018” (på katalanska). enderrock.cat. http://www.enderrock.cat/noticia/18451/clara/peya/signa/millor/disc/2018. Läst 11 mars 2019. 
  28. ^ Enderrock.cat (20 mars 2019). ”Clara Peya, guardonada pels Premis Nacionals de Cultura 2019 | Enderrock.cat” (på katalanska). www.enderrock.cat. http://www.enderrock.cat/noticia/18993/clara/peya/guardonada/pels/premis/nacionals/cultura/2019. Läst 8 juli 2020. 

Externa länkarRedigera