Mantelbälta (Chlamyphorus truncatus[2][3][4][5][6]) är en däggdjursart som beskrevs av Harlan 1825. Chlamyphorus truncatus ingår i släktet mantelbältor, och familjen bältdjur.[7][8] Inga underarter finns listade.[7]

Mantelbälta
Status i världen: Kunskapsbrist[1]
Uppstoppad individ
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningCingulata
FamiljBältdjur
Dasypodidae
SläkteMantelbältor
Chlamyphorus
ArtMantelbälta
C. truncatus
Vetenskapligt namn
§ Chlamyphorus truncatus
AuktorHarlan, 1825
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Utseende

redigera

Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 8 till 12 cm och en svanslängd av omkring 3 cm. Individerna blir vanligen 85 gram tung.[9] Liksom andra bältor har mantelbältan ett pansar av små benplattor som är sammanlänkade med tjockare hud. Skölden är rosa, ibland med gula skuggor. Den mjuka pälsen på undersidan är däremot vit. Sköldens benplattor bildar flera rader. Dessutom finns en lodrätt benplatta vid stjärten och plattor som täcker svansen. Förhornade läppar, en spetsig nos och stora klor vid framtassarna hjälper djuret att gräva i marken.[9]

Mantelbältan har 7 till 8 tänder i varje käkhalva av överkäken och 8 tänder i varje käkhalva av underkäken, alltså 30 till 32 tänder. Dessa är nästan likformiga och saknar tandemalj.[10][11]

Utbredning och habitat

redigera

Mantelbältan förekommer i Argentina från La Rioja i norr till södra delen av provinsen Buenos Aires. Habitatet utgörs av gräsmarker med några buskar som ofta har sandig mark.[1]

Ekologi

redigera

Individerna är aktiva på natten och vilar på dagen i självgrävda bon. De kan dessutom gräva mycket snabb vid fara och gömma sig i hålet. Födan utgörs främst av insekter och deras larver, till exempel myror och termiter. Mantelbältan äter även maskar, sniglar och vissa växtdelar som rötter.[9] Arten har väl utvecklat luktsinne för att hitta sina byten.[11]

Status och hot

redigera

Det största hot utgörs av landskapsförändringar genom etablering av jordbruksmark och betesmarker för nötkreatur. Några individer dödas av hundar och katter. IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad (DD).[1]

Arten förekommer i några skyddsområden som Talampaya nationalpark och Lihué Calel nationalpark.[12]

Olika namn

redigera

Andra, äldre svenska namn på djurarten är bältmus och sköldsork.[13]

Referenser

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 5 maj 2013.
  1. ^ [a b c] Superina, M. & Abba, A.M. 2010 Chlamyphorus truncatus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (1998) , website, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2, Chlamyphorus truncatus
  5. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  6. ^ (2001) , website, U. S. Fish and Wildlife Service Endangered Species Program-03/01
  7. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (24 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  8. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  9. ^ [a b c] Nowak, R. M. (1999) s.166/68 Google books
  10. ^ Richard Harlan: Description of a new genus of mammiferous quadrupeds of the Order Edentata. Annals of the Lyceum of Natural History of New York 6, 1825, pp. 235–246
  11. ^ [a b] Mariella Superina: Biologie und Haltung von Gürteltieren (Dasypodidae). Universität Zürich, 2000, s. 1–248
  12. ^ Mariella Superina und Agustín M. Abba: Chlamyphorus truncatus. Edentata 11 (2), 2010, s. 154
  13. ^ ”107 (Fauna och flora / Första årgången. 1906)”. runeberg.org. https://runeberg.org/faunaflora/1906/0099.html. Läst 19 november 2018. 

Tryckta källor

redigera
  • Ronald M. Nowak (1999): Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, Baltimore, ISBN 0-8018-5789-9

Externa länkar

redigera