Ceratina fuliginosa
Ceratina fuliginosa är en biart som beskrevs av Cockerell 1916.[2][3] Den ingår i släktet märgbin och familjen långtungebin.[4][2] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
| Ceratina fuliginosa | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Märgbin Ceratina |
| Undersläkte | Xanthoceratina[1] |
| Art | Ceratina fuliginosa |
| Vetenskapligt namn | |
| § Ceratina fuliginosa | |
| Auktor | Cockerell, 1916 |
| Synonymer | |
|
Ceratina flavonitens Cockerell, 1920 Ceratina bipes Cockerell, 1920[1] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning redigera
Med en längd på omkring 9 mm är arten förhållandevis stor för att vara ett märgbi.[3] Grundfärgen är mattsvart, utan metallglans, men arten har omfattande gula markeringar. Käkarna har stora, gula fläckar, överläppen[a] är övervägande gul, mittknäna har gula fläckar och tergiterna[b] 1 till 5 (1 till 6 hos hanen) har gula tvärränder som ger arten ett getingliknande utseende[5][6]. Det främre vingparet har ett iögonfallande, gråbrunt fält[5].
Utbredning redigera
Utbredningsområdet omfattar Borneo, den filippinska ön Palawan, de indonesista öarna Java och Sumatra, södra Thailand och Vietnam.[7]
Ekologi redigera
Ceratina fuliginosa förefaller leva både i urskog och kulturskog.[5] Som alla märgbin bygger arten sina larvbon i märgen på olika växter.[8]
Anmärkningar redigera
Källor redigera
- ^ [a b] ”Ceratina fuliginosa Cockerell, 1916” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Ceratina+fuliginosa&flags=subgenus:. Läst 15 april 2019.
- ^ [a b] ”Ceratina fuliginosa Cockerell, 1916” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=765469#null. Läst 15 april 2019.
- ^ [a b] T. D. A. Cockerell (1916). ”The Ceratinid Bees of the Philippine Islands” (på engelska). The Philippine journal of science 11. https://archive.org/stream/cbarchive_121969_theceratinidbeesofthephilippin1906/theceratinidbeesofthephilippin1906_djvu.txt. Läst 16 april 2019.
- ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2018). ”Species 2000 & IIS Catalogue of Life: 2018 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2018/search/all/key/ceratina+fuliginosa/match/1. Läst 15 april 2019.
- ^ [a b c] J. van der Vecht (1952). ”A Preliminary Revision of the Oriental Species of the Genus Ceratina (Hymenoptera, Apidae)” (på engelska) (PDF, 6,18 MB). Zoologische Verhandelingen 16: sid. 6, 8–9, 12–13, 45–46. Arkiverad från originalet den 22 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140522225407/http://www.repository.naturalis.nl/document/148857. Läst 17 mars 2019.
- ^ John S. Ascher & Chui Shao Xiong. ”Ceratina (Xanthoceratina) fuliginosa Cockerell, 1916” (på engelska). The Biodiversity of Singapore. Arkiverad från originalet den 16 april 2019. https://web.archive.org/web/20190416112057/https://singapore.biodiversity.online/species/A-Arth-Hexa-Hymenoptera-000049. Läst 16 april 2019.
- ^ Hirashima, Yoshihiro (1971). ”Subgeneric classification of the genus Ceratina Latreille of Asia and West Pacific, with comments on the remaining subgenera of the world (Hymenoptera, Apoidea)” (på engelska) (PDF, 401 kB). Journal of the Faculty of Agriculture, Kyushu University (Kyushu universitet) 16 (4): sid. 9. Arkiverad från originalet den 16 april 2019. https://web.archive.org/web/20190416112109/https://catalog.lib.kyushu-u.ac.jp/opac_download_md/22809/p349.pdf. Läst 15 april 2019.
- ^ E.E. Grissell och Malcolm T.Sanford (December 2017). ”common name: small carpenter bees” (på engelska). University of Florida. http://entomology.ifas.ufl.edu/creatures/misc/bees/ceratina.htm. Läst 13 mars 2019.