Ceratina cladura är en biart som beskrevs av Theodore Dru Alison Cockerell 1919.[2][3] Den ingår i släktet märgbin och familjen långtungebin.[3][4]

Ceratina cladura
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteMärgbin
Ceratina
UndersläkteXanthoceratina[1]
ArtCeratina cladura
Vetenskapligt namn
§ Ceratina cladura
AuktorCockerell, 1919
Hitta fler artiklar om djur med

Taxonomi redigera

Inga underarter finns listade i Catalogue of Life[3]. Jacobus van der Vecht identifierade emellertid 1952 en underart Ceratina cladura crocina[1], något som senare accepterats av andra källor[5][6]. Enligt dessa förekommer följande underarter:

  • Ceratina cladura cladura Cockerell, 1919
  • Ceratina cladura crocina van der Vecht, 1952

Beskrivning redigera

Ceratina cladura är som de flesta märgbin ett påtagligt litet bi, speciellt rörande hanen; honan har en kroppslängd på 6 till 8 mm, i undantagsfall 9 mm, medan hanen har en kroppslängd på 5,5 till 7 mm.[1] Grundfärgen är glänsande svart[2], men utan den metalliska lyster som är vanlig hos många märgbin[1]. Honans huvud har en T-formad, gul markering som täcker hela clypeus (munskölden)[a] och delar av området kring den; hos hanen är nästan hela ansiktet gult.[1][2] Bakkroppen är mörk, hos hanen med spridda gula markeringar, medan hos honan tergit[b] 1 är mörkbrun med gula markeringar, och de följande tergiterna har gula till tegelfärgade kanter.[1]

Honan hos Ceratina cladura crocina är något mindre (6 till 7 mm) och med fler gula markeringar. Speciellt mellankroppen är nästan helt gul på ovansidan och sidorna. Bakkanterna på tergiterna 2 till 5 är även de gula.[1]

Utbredning redigera

Arten iakttogs först på den indonesiska ön Java[2], men har senare även påträffats i Filippinerna och nyligen (2008) i Thailand[7]. Underarten Ceratina cladura crocina förekommer på den likaledes indonesiska ön Sumatra.[1]

Ekologi redigera

Ceratina cladura förekommer troligtvis inte bara i urskog och annan ursprunglig vegetation utan också i kulturskog.[1] Som alla märgbin bygger arten sina larvbon i märgen på olika växter.[8]

Anmärkningar redigera

  1. ^ Clypeus eller munskölden är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter överläppen, labrum.
  2. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor redigera

  1. ^ [a b c d e f g h i] J. van der Vecht (1952). ”A Preliminary Revision of the Oriental Species of the Genus Ceratina (Hymenoptera, Apidae)” (på engelska) (PDF, 6,18 MB). Zoologische Verhandelingen 16: sid. 6, 8–10, 12–13, 39–44. Arkiverad från originalet den 22 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140522225407/http://www.repository.naturalis.nl/document/148857. Läst 17 mars 2019. 
  2. ^ [a b c d] T. D. A. Cockerell (1919). ”Bees in the collection of the United States National Museum” (på engelska) (PDF, 3,66 MB). Proceedings of the United States National Museum (Washington) 55 (2264): sid. 7–8. Arkiverad från originalet den 23 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180723020252/https://repository.si.edu/bitstream/handle/10088/15063/1/USNMP-55_2264_1919.pdf. Läst 8 april 2019. 
  3. ^ [a b c] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2018). ”Species 2000 & IIS Catalogue of Life: 2018 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2018/search/all/key/ceratina+cladura/match/1. Läst 6 april 2019. 
  4. ^ Ceratina cladura Cockerell, 1919” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=765421#null. Läst 8 april 2019. 
  5. ^ Hirashima, Yoshihiro (1971). ”Subgeneric classification of the genus Ceratina Latreille of Asia and West Pacific, with comments on the remaining subgenera of the world (Hymenoptera, Apoidea)” (på engelska) (PDF, 401 kB). Journal of the Faculty of Agriculture, Kyushu University 16 nummer=4: sid. 9. Arkiverad från originalet den 16 april 2019. https://web.archive.org/web/20190416112109/https://catalog.lib.kyushu-u.ac.jp/opac_download_md/22809/p349.pdf. Läst 8 april 2019. 
  6. ^ Ceratina cladura Cockerell, 1919” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Ceratina+cladura. Läst 6 april 2019. 
  7. ^ Osamu Tadauchi och Wattanachai Tasen (2009). ”Bees of Natural Forests, Teak Plantations and Agricultural Fields in Thailand” (på engelska) (PDF, 2,25 MB). ESAKIA (Kyushu universitet) (49): sid. 5. https://www.researchgate.net/profile/Wattanachai_Tasen/publication/40888502_Bees_of_Natural_Forests_Teak_Plantations_and_Agricultural_Fields_in_Thailand/links/549bc3260cf2b803713721a2/Bees-of-Natural-Forests-Teak-Plantations-and-Agricultural-Fields-in-Thailand.pdf. Läst 7 april 2019. 
  8. ^ E.E. Grissell och Malcolm T.Sanford (December 2017). ”common name: small carpenter bees” (på engelska). University of Florida. http://entomology.ifas.ufl.edu/creatures/misc/bees/ceratina.htm. Läst 13 mars 2019.