Carl W. Schnitler
Carl Wille Schnitler, född den 24 juni 1879 i Brandvals härad, Hedemarkens amt, död den 28 oktober 1926 i Oslo, var en norsk konst- och kulturhistoriker. Han var son till en kusin till Didrik Thomas Johannes Schnitler.
![](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/b/b8/CarlWilleSchnitler-OB.F06405c.jpg/250px-CarlWilleSchnitler-OB.F06405c.jpg)
Schnitler avlade filologisk kandidatexamen 1904 samt blev 1908 assistent vid universitetets etnografiska samlingar och 1911 därjämte universitetsstipendiat. Han var ledamot av Videnskabsselskabet i Kristiania från 1915. Schnitler blev 1921 professor i konsthistoria vid universitetet. Han var medarbetare i tidskrifter och dagspressen samt utgav de betydande arbetena planschverket Vore oldeforældres land (1910), Slegten fra 1814. Studier over norsk embedsmandskultur i klassicismens tidsalder 1814–1840 (1911), Fredriksværn. Et norsk militæranlæg fra rokokotiden (1914), Norske haver i gammel og ny tid (2 delar, 1916), Italiensk renæssance og barok i havekunst og bykunst (1917), Malerkunsten i Norge i det attende aarhundrede (1920) och Norges kunstneriske opdagelse. Maleren Erik Pauelsens norske landskaper 1788 (1920).
Källor
redigera- Schnitler, 3. Carl Wille i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)
- Schnitler, 3. Carl Wille i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)