Carl Justi, född 2 augusti 1832 i Marburg, död 9 december 1912 i Bonn, var en tysk konsthistoriker. Han var sonson till Karl Wilhelm Justi, bror till Ferdinand Justi och farbror till Ludwig Justi.

Carl Justi, porträtt av Reinhold Lepsius (1912).

Justi blev 1867 professor i filosofi vid Marburgs universitet och var 1873–1901 professor i arkeologi och konsthistoria vid Bonns universitet. Bland hans arbeten märks Dante und die göttliche Komedie (1862), Winckelmann. Sein Leben, seine Werke und Zeitgenossen (1866–72; andra upplagan 1898), Diego Velasquez und sein Jahrhundert (1888, andra upplagan 1903), Murillo (1892) och Michelangelo (1900).

Källor

redigera