Hellmuth Hertz
Carl Hellmuth Hertz, född 15 oktober 1920 i Berlin, död 29 april 1990 i Lunds allhelgonaförsamling, var en tysk-svensk elektrotekniker. Han var en pionjär inom sonografin och var en av de första som utvecklade bläckstråleskrivaren.
| Carl Hellmuth Hertz | |
 | |
| Född | 15 oktober 1920 Berlin, Tyskland |
|---|---|
| Död | 29 april 1990 (69 år) Lund, Sverige |
| Forskningsområde | Elektroteknik |
| Institutioner | Lunds Universitet |
| Alma mater | Technische Universität Berlin |
| Doktorsavhandling | Untersuchung spezieller Formen der Koronaentladung an Spitzen und Drähten (1955) |
| Känd för | Sonografi Bläckstråleskrivare |
| Nämnvärda priser | Laskerpriset (1977) |
Biografi redigera
Hellmuth Hertz föddes 15 oktober 1920 i Berlin i Tyskland. Hans pappa var Gustav Hertz, som tillsammans med James Franck kom att belönas med nobelpriset i fysik 1925 efter sina undersökningarr av gasurladdningar,[1] och Gustav Hertz farbror var i sin tur Heinrich Hertz som karaktiserade den elektromagnetiska strålningen och som gav namnet åt SI-enheten Hertz.[2] Hellmuth fick sin skolgång i internatskolan Schule Schloss Salem mellan 1931 och 1939, där han fick högsta betyg i matematik och fysik.[3] Hellmuth började sina universitetsstudier vid Tekniska högskolan i Berlin 1940, men senare samma år uttogs han till militärtjänst under det då pågående Andra världskriget. 1943 blev han tillfångatagen i Nordafrika, och han tvingades leva i krigsfångeläger i USA fram till 1946. Dock kunde han studera matematik och fysik på distans med hjälp av faderns forskarvän James Franck. När han släpptes i augusti 1946 fick han inte stanna i USA, eftersom hans far hade flyttat till Sovjetunionen. I stället kom han med hjälp av Franck och Niels Bohr i april 1947 till Torsten Gustafson i Lund, där han studerade vidare.[4] Från 1961 var han lärare vid Lunds universitet, och från 1963 var han professor i elektrisk mätteknik i Lund, där han var med och utvecklade bläckstråleskrivaren och ultraljudstekniken.[5] Han var gift med Birgit Nordbring-Hertz (1923–2020) och far till Thomas och Hans Hertz. Han dog 1990.
Forskning redigera
1950 började Hertz arbeta på den Fysiska institutionen vid Lunds universitet med en van de Graaf-accelerator under ledning av Sten von Friesen. Under arbetets gång publicerade Hertz en samling uppsatser om koronafenomenet, som har sitt ursprung i att elektriska urladdningar sker mellan en spets och en yta när fältstyrkan blir tillräckligt stor. Hertz kunde visa att dessa överslag minskade den nödvändiga spänningsskillnaden i acceleratorn om ytan hade isolerats med schellack, vilket berodde på att det uppstod elektriska fält i små porer i schellacken – detta kom han att använda för att mäta porositeten i ett material.[6] Hertz uppsatser kom sedan att användas i hans avhandling när han disputerade vid Lunds universitet 1955.[7]
Innan disputationen hade han forskat på ultraljud, och 1964 var han den första som publicerade en rapport om att ultraljudseko visade hjärtats rörelse.[8] Med hjälp av forskningen med ultraljud skapades ekokardiografin, som gjorde det enklare att upptäcka blodproppar och tumörer i vänster förmak och problem med mitraliskklaffens rörelser.[9] I samband med utvecklingen av ultraljudstekniken utvecklade han sedan en av de första bläckstråleskrivarna för att kunna bevara registreringen av hjärtats eko, innan dess var han tvungen att fotografera oscilloskopsskärmen.[10]
Utmärkelser redigera
Han invaldes 1981 i Kungliga Vetenskapsakademien. 1977 tilldelades han Albert Lasker Award for Clinical Medical Research tillsammans med Inge Edler.
Litteratur redigera
- Håkan Westling och Lennart Grahm: Med fysiken i blodet - En bok om Hellmuth Hertz, Bild & media, 2012
Källor redigera
- Sveriges statskalender 1984, Stockholm: Liber förlag, 1984, sidan 513
- Gamla Lund-Nytt, 2012:3
Fotnoter redigera
- ^ Litzén, Ulf (2015). Fysik i Lund under 300 år. Lund: Lunds universitetshistoriska sällskap. sid. 153-155. ISBN 9789175453200
- ^ Westling, Håkan; Grahm, Lennart (2012). Med fysiken i blodet: en bok om Hellmuth Hertz (1. uppl.). Lund: Bild & media. sid. 12-13. ISBN 9789198013603
- ^ Westling; Grahm (2012). Med fysiken i blodet: en bok om Hellmuth Hertz. sid. 22-23
- ^ Litzén (2015). Fysik i Lund under 300 år. sid. 156-157
- ^ Litzén (2015). Fysik i Lund under 300 år. sid. 160-163
- ^ Westling; Grahm (2012). Med fysiken i blodet: en bok om Hellmuth Hertz. sid. 65-66
- ^ Hertz, Carl Hellmuth (1955) (på tyska). Untersuchung spezieller Formen der Koronaentladung an Spitzen und Drähten.. Lund: [förf.]. Libris 1452987
- ^ Litzén, Ulf (2015). Fysik i Lund under 300 år. sid. 160
- ^ Westling; Grahm (2012). Med fysiken i blodet: en bok om Hellmuth Hertz. sid. 92-93
- ^ Litzén (2015). Fysik i Lund under 300 år. sid. 161-163