Öppna huvudmenyn
För modestilen, se Cancan (mode).
Cancan
Lautrec la troupe de mlle eglantine (poster) 1895-6.jpg

Toulouse-Lautrecs affisch för cancanföreställningen Troupe de Mlle Églantine (1890-talet).

Offenbach Can-can

  • Betydelsevarietédans med höga bensparkar
  • Bakgrund – sällskapsdansen chahut, 1800-talet
  • Utveckling – Bal Mabille och Moulin Rouge (Paris, sent 1800-tal)

Cancan (även can-can; franskt uttal: /kɑ̃'kɑ̃/) är en parisisk varietédans som var populär från 1830-talet[1] och in på tidigt 1900-tal. Den åtföljdes av höga bensparkar och visade då upp (de ofta kvinnliga) dansarnas underkläder. Stor del av dansens utveckling gjordes på Moulin Rouge, som öppnade 1889.

HistorikRedigera

Tidig utvecklingRedigera

Dansen uppstod som en mer anständig sällskapsdans och kallades även chahut. Båda namnen är möjligen ljudmålande ord som syftar på änders och liknande fåglars snattranden.[1]

 
Bal Mabille i Paris introducerade den nya dansen (dock ännu ej färdigutvecklad) i mitten av 1800-talet.

Vid mitten av 1800-talet spreds den till parisiska nöjesetablissemang som populära Bal Mabille, ett ställe där man kunde dansa under konstgjorda palmer och åka karusell – till ljuset från 3 000 gaslampor.[2] År 1866 premiärvisades cancan även i Sverige, på det tre år gamla etablissemanget Berns salonger.[3]

Cancan populariserades även via scenen med "Galop infernal" ('djävulsk galopp') ur andra akten i Jacques Offenbachs operett Orfeus i underjorden (1858). Även kompositörer som Franz Lehár (Glada änkan) och Aram Chatjaturjan ("Sabeldansen") har senare skrivit musik för dans i samma stil.[4]

Sen utvecklingRedigera

Cancan genomgick dock en ytterligare förändring på varietéscenerna i Paris mot slutet av 1800-talet. Där utvecklades den till en ännu mer ohämmad och vild dans[1] i en kvinnligt presenterad scenunderhållning. De i 2/4-takt dansande kvinnor var klädda i långa kjolar och underkjolar, vilka lyftes med höga bensparkar. Symboliken och ett uppskattat trick relaterade till att sparka av hatten på en man i publiken.

Dansens samtida oanständighet, där underkjolar och ben visades upp tydligt, bidrog till dess popularitet under fin de siècle-eran.

Cancan i medierRedigera

Under 1900-talet dansen även förekommit i baletter av Massine och Tudor.[1] Senare har den kanske främst förekommit i olika varietéer och shower. Den presenteras flitigt i filmen Moulin Rouge!.

Impressionisten Henri de Toulouse-Lautrec bidrog till spridningen av dansens karaktär genom sina många målningar av cancan-dansöser på Moulin Rouge.[1]

Kända cancan-dansareRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d e] cancan i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 7 mars 2017.
  2. ^ ”Höckert, Johan Fredrik (1826 - 1866)”. digitaltmuseum.se. https://digitaltmuseum.se/021036375786/hockert-johan-fredrik-1826-1866?sv=details. Läst 15 maj 2017. 
  3. ^ Lans, Karl (19 juli 2013). ”Berns salonger 150 år”. popularhistoria.se. http://popularhistoria.se/artiklar/berns-salonger-150-ar. Läst 15 maj 2017. 
  4. ^ Lundholm, Lars Christian. Can-can for Piano and Viola. sid. 94. https://books.google.se/books?id=CoI4CgAAQBAJ&pg=PP5. Läst 15 maj 2017