Wikipedia

Bubba Watson

amerikansk golfspelare

Gerry Lester "Bubba" Watson, Jr., född 5 november 1978 i Bagdad i Florida, är en amerikansk golfspelare på PGA-touren.[1] Watson är en av få vänsterspelare på touren och har vunnit två majortävlingar samt har som bäst varit rankad som världstvåa enligt den officiella världsrankingen.[2]

Bubba Watson

Watson är en av de längst slående spelarna på PGA Touren; 2017 har han en snittlängd på 308,1 yards (~281 meter).[3]

Biografi redigera

Watson är född och uppväxt i Bagdad, Florida och började spela golf på Faulkner State Community College i Baldwin County, Alabama. Han bytte sedan till University of Georgia och spelade för deras skollag år 2000 och 2001.[1]

Proffskarriär redigera

Watson blev proffs 2002 och spelade på Nationwide Touren mellan 2003 och 2005.[3][4][5][6] Säsongen 2005 spelade Watson 24 tävlingar på Nationwide och noterade fem top-10 placeringar och ytterligare nio top-25 placeringar, vilket gjorde att han spelade in tillräckligt med pengar för att kvalificera sig för 2006 års säsong på PGA Touren.[1] Under Watsons "rookie season" på PGA Touren spelade han in 1 019 264 dollar och placerade sig på 90:e plats på penninglistan vilket gav honom spelrättigheter för 2007 års säsong.[7]

2010 redigera

Hans genombrott kom i juni 2010 då han vann Travelers Championship i Cromwell, Connecticut, genom att besegra Corey Pavin och Scott Verplank i särspel. Watson var sex slag bakom ledning inför sista rundan av tävlingen, men genom 66 slag (-4 under par) på söndagen så hamnade han i särspel, där Pavin slogs ut på det första särspelshålet. Verplank missade sin par-putt på det andra särspelshålet, medan Watson satte sin och vann.[8]

Senare samma år blev Watson tvåa i PGA Championship på Whistling Straits, efter att ha förlorat i särspel mot Martin Kaymer.[9] År 2010 placerade sig Watson på en 15:e plats på PGA Tourens penninglista och fick representera USA i Ryder Cup för första gången.[10][11]

2011 redigera

Tidigt på 2011 års säsong vann Watson sin andra PGA Tourseger i Farmers Insurance Open. Tävlingen spelades under sista veckan av januari och Watson avslutade med 67 slag på söndagen för att vinna med ett slag över Phil Mickelson.[12] Senare i maj samma år vann Watson sin tredje PGA Tourseger i Zurich Classic of New Orleans genom att besegra Webb Simpsons i särspel. Han var tre slag efter ledning inför sista rundan, men avslutade med 69 slag på söndagen för att tvinga till särspel. Båda spelarna gjorde birdie på det första särspelshålet, men Watson vann på det andra särspelshålet genom att sänka en fyra meter lång putt för birdie.[13]

Watson spelade French Open på Europatouren i juli 2011 där han kritiserade tävlingsarrangörerna för bristande säkerhet och organisering.[14] Han uttalade även att han inte skulle spela fler tävlingar på Europatouren.[15]

2012 redigera

Watson inledde säsongen med tre top-10-placeringar, varav en andraplats i WGC-Cadillac Championship.[16]

Första segern i US Masters redigera

Watsons först majorseger kom i april 2012 då han vann US Masters. Watson var -6 under par efter 54 hål, vilket gjorde att han var tre slag efter ledaren Peter Hanson. Watson var på par efter 12 hål under sista rundan, men följde upp det med birdie på hål 13-16, för att gå på 68 slag (-4 under par) och delad ledning i klubbhuset tillsammans med Louis Oosthuizen. Samtidigt gick Peter Hanson på 73 slag och föll tillbaka två slag efter Watson och Oosthuizen, och Phil Mickelson som var ensam tvåa efter 54 hål på -8 under par gjorde trippelbogey på det 4:e hålet, för att landa på 72 slag och två slag efter ledarna. Detta ledde till särspel där både Oosthuizen och Watson gjorde par på det par-4 18:e hålet. Under det andra särspelshålet - par-4 hål 10 - slog bägge spelarna in i skogen på höger sida. Därifrån slog Watson ett mirakulöst slag upp på green, medan Oosthuizen missade och gjorde bogey. Watson tvåputtade sedan för ett par och vann mästerskapet.[17]

Han missade kvalgränsen under de följande tävlingarna, men veckan efter US Open hamnade han på delad andraplats i Travelers Championship. Han slutade sedan på 23:e i British Open och på delad 11:e plats i PGA Championship som var årets sista major.[16]

2014 redigera

Watson tog sin femte seger på PGA Touren (och sin första sedan US Masters 2012) i februari 2014 genom att vinna Northern Trust Open. Han hade 64 slag på lördagen och 64 slag på söndagen för att vinna över Dustin Johnson med två slag.[18]

Andra segern i US Masters redigera

Watson vann sin andra majortävling i april 2014 med tre slag över Jonas Blixt och Jordan Spieth. Till skillnad från förra vinsten i US Masters så var Watson denna gång i delad ledning med då 20 år gamla Jordan Spieth, som spelar tävlingen för första gången. Spieth och Watson spelade ihop under söndagens tävlingsvarv, där Spieth genom att göra birdie på det 7:e hålet, och leda med två slag över Watson. Spieth gjorde sedan bogey på det 8:e samt 9:e hålet, medan Watson gjorde birdie på bägge hålen, vilket gav honom två slags ledning.[19]

Watson vann sedan samma år sin första WGC-tävling i november, om än tävlingen räknas in i 2015 års PGA Toursäsong. Tävlingen spelades på Sheshan International Golf Club i Shanghai, där Watson avslutade med 70 slag på sista tävlingsvarvet. Hans sista fem hål bestod av: eagle, birdie, par, bogey och dubbelbogey. Tim Clark avslutade med birdie på det 18:e och noterade 69 slag på söndagen för att dela ledningen med Watson på -11 under par, något som resulterade i särspel. Watson gjorde birdie på första särspelshålet för att vinna tävlingen. Vinsten gjorde att han klättrade till en tredjeplats på den officiella världsrankingen.[20]

2015–2017 redigera

Watson vann Travelers Championship för andra gången. Han noterade ytterligare sju top-10-placeringar under säsongen, samt en vinst i den inofficiella tävlingen Hero World Challenge på Bahamas i december, med tre slag över Patrick Reed.[21]

Watson vann sin nionde PGA Tourtävling i februari 2016 i Northern Trust Open, samt placerade sig top-10 ytterligare fyra gånger under säsongen.[22]

2018 redigera

I februari 2018 vann Bubba sin första tävling sedan 2016, genom att sluta 12-under par i Genesis Open. Bubba var i ledning efter 54 hål, men under den avslutande ronden skiftade ledningen ett flertal gånger mellan olika spelare. Ledningen återgick dock till Bubba som vann med två slag över Kevin Na och Tony Finau.[23]

En månad senare, i Austin, Texas, vann Bubba sin andra WGC-tävling och sin elfte PGA Tourtävling i och med segern i WGC-Match Play. Bubbas 7&6-vinst i finalmatchen mot Kisner är den största segermarginalen sedan formatet för finalmatchen ändrades till 18 hål istället för 36 hål 2011. Men redan innan dess var den största segern sedan tävlingens start 1999 Tiger Woods vinst mot Stewart Cink, som besegrades med 8&7 under 2008.[24] Bubba vann även alla matcher förutom en, vilken han delade mot Julian Suri. Han vann över världstvåan Justin Thomas i semifinalmatchen med 3&2.[25]

Vinster redigera

Vinster på PGA Tour redigera

No. Datum Tävling Resultat Mot par Segermarginal Runner(s)-up
1 Jun 27, 2010 Travelers Championship 65-68-67-66=266 −14 Särspel Corey Pavin, Scott Verplank
2 Jan 30, 2011 Farmers Insurance Open 71-65-69-67=272 −16 1 slag Phil Mickelson
3 1 maj 2011 Zurich Classic of New Orleans 66-68-70-69=273 −15 Särspel Webb Simpson
4 Apr 8, 2012 Masters Tournament 69-71-70-68=278 −10 Särspel Louis Oosthuizen
5 Feb 16, 2014 Northern Trust Open 70-71-64-64=269 −15 2 slag Dustin Johnson
6 Apr 13, 2014 Masters Tournament (2) 69-68-74-69=280 −8 3 slag Jonas Blixt, Jordan Spieth
7 Nov 9, 2014 WGC-HSBC Champions 71-67-69-70=277 −11 Särspel Tim Clark
8 Jun 28, 2015 Travelers Championship (2) 62-67-68-67=264 −16 Särspel Paul Casey
9 Feb 21, 2016 Northern Trust Open (2) 66-68-67-68=269 −15 1 slag Jason Kokrak, Adam Scott
10 Feb 18, 2018 Genesis Open 68-70-65-69=272 -12 2 slag Kevin Na, Tony Finau
11 Mar 25, 2018 WGC-Dell Technologies Match Play 7&6 Kevin Kisner

Majorsegrar redigera

År Mästerskap Efter 54 hål Resultat Mot par Segermarginal Runner(s)-up
2012 Masters Tournament 3 slag bakom 69-71-70-68=278 -10 Särspel1 Louis Oosthuizen
2014 Masters Tournament (2) Delad ledning 69-68-74-69=280 -8 3 slag Jonas Blixt, Jordan Spieth

1Besegrade Louis Oosthuizen i ett särspel med par det på andra särspelshålet.

Lagtävlingar redigera

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] ”Bubba Watson” (på amerikansk engelska). Biography.com. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170819021257/https://www.biography.com/people/bubba-watson-20794065. Läst 18 augusti 2017. 
  2. ^ ”BUBBA WATSON”. Arkiverad från originalet den 6 juni 2017. https://web.archive.org/web/20170606035655/http://www.owgr.com/Ranking/PlayerProfile.aspx?playerID=7334. Läst 18 augusti 2017. 
  3. ^ [a b] ”Bubba Watson - Official PGA TOUR Profile”. PGATour. http://www.pgatour.com/players/player.25804.html. Läst 18 augusti 2017. 
  4. ^ ”Golfdata Spelarprofiler”. www.golfdata.se. http://www.golfdata.se/guide/profil_resultat.asp?nr=14620&year=2003&tour=ZZ. Läst 18 augusti 2017. 
  5. ^ ”Golfdata Spelarprofiler”. www.golfdata.se. http://www.golfdata.se/guide/profil_resultat.asp?nr=14620&year=2004&tour=ZZ. Läst 18 augusti 2017. 
  6. ^ ”Golfdata Spelarprofiler”. www.golfdata.se. http://www.golfdata.se/guide/profil_resultat.asp?nr=14620&year=2005&tour=ZZ. Läst 18 augusti 2017. 
  7. ^ ”Stat – Official Money”. PGATour. http://www.pgatour.com/stats/stat.109.2006.html. Läst 18 augusti 2017. 
  8. ^ ”Watson charges back to win Travelers in playoff”. ESPN.com. 27 juni 2010. http://www.espn.com/golf/news/story?id=5334602. Läst 18 augusti 2017. 
  9. ^ ”The 2010 PGA Championship - Kaymer wins action-packed PGA Championship in playoff” (på engelska). www.pga.com. http://www.pga.com/pgachampionship/2010/news/gamer-081510.html. Läst 18 augusti 2017. 
  10. ^ ”Stat – Official Money”. PGATour. http://www.pgatour.com/stats/stat.109.2010.html. Läst 18 augusti 2017. 
  11. ^ ”The 2010 Ryder Cup - The United States Ryder Cup Team Qualifications” (på engelska). www.rydercup.com. Arkiverad från originalet den 1 november 2017. https://web.archive.org/web/20171101031534/http://www.rydercup.com/2010/usa/team/index.html. Läst 18 augusti 2017. 
  12. ^ ”Watson wins Farmers on rally; Lefty falls short”. ESPN.com. 30 januari 2011. http://www.espn.com/golf/news/story?id=6074975. Läst 18 augusti 2017. 
  13. ^ ”Watson nips Simpson 2 holes into Zurich playoff”. ESPN.com. 1 maj 2011. http://www.espn.com/golf/news/story?id=6462199. Läst 18 augusti 2017. 
  14. ^ ”Bubba Watson criticises French Open crowd control”. BBC Sport. http://www.bbc.co.uk/sport/golf/13991075. Läst 18 augusti 2017. 
  15. ^ ”Homesick Bubba set to turn his back on European Tour after just one appearance”. Mail Online. http://www.dailymail.co.uk/sport/golf/article-2010197/Homesick-Bubba-Watson-set-turn-European-Tour.html. Läst 18 augusti 2017. 
  16. ^ [a b] ”Golfdata Spelarprofiler”. www.golfdata.se. http://www.golfdata.se/guide/profil_resultat.asp?nr=14620&year=2012&tour=ZZ. Läst 18 augusti 2017. 
  17. ^ ”Masters 2012: Bubba Watson beats Louis Oosthuizen in play-off” (på brittisk engelska). BBC Sport. 8 april 2012. http://www.bbc.com/sport/golf/17654919. Läst 18 augusti 2017. 
  18. ^ ”Bubba Watson is just too good to be denied at Riviera” (på amerikansk engelska). Los Angeles Times. 16 februari 2014. ISSN 0458-3035. http://www.latimes.com/sports/la-sp-0217-northern-trust-golf-20140217,0,5763704.story#axzz2tXvoGNzK. Läst 18 augusti 2017. 
  19. ^ ”Bubba Watson wins second green jacket at Masters” (på engelska). USA TODAY. http://www.usatoday.com/story/sports/golf/masters/2014/04/13/bubba-watson-jordan-spieth-masters-green-jacket/7678473/. Läst 18 augusti 2017. 
  20. ^ ”Watson takes WGC-HSBC Champions in thriller”. PGATour. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170819023803/http://www.worldgolfchampionships.com/hsbc-champions/daily-wrapup/2014/11/09/watson-takes-title-in-thriller.html. Läst 18 augusti 2017. 
  21. ^ ”Golfdata Spelarprofiler”. www.golfdata.se. http://www.golfdata.se/guide/profil_resultat.asp?nr=14620&year=2015&tour=ZZ. Läst 18 augusti 2017. 
  22. ^ ”Golfdata Spelarprofiler”. www.golfdata.se. http://www.golfdata.se/guide/profil_resultat.asp?nr=14620&year=2016&tour=ZZ. Läst 18 augusti 2017. 
  23. ^ ”Bubba Watson claims two-shot Genesis Open victory, first PGA Tour win in two years” (på engelska). Golf.com. http://www.golf.com/tour-news/2018/02/18/bubba-watson-wins-genesis-open-two. Läst 12 april 2018. 
  24. ^ Ryan, Shane. ”Yep, Bubba Watson sucked the drama out of the WGC-Dell Match Play final with him blowout win, but look what he did for the Masters!! - Golf Digest” (på engelska). Golf Digest. https://www.golfdigest.com/story/bubba-watson-blowout-win-dampens-the-wgc-match-play-but-makes-the-masters-even-more-intriguing. Läst 12 april 2018. 
  25. ^ ”Smooth sailing: Bubba Watson dominates Kevin Kisner to win WGC-Dell Technologies Match Play” (på engelska). Golf.com. http://www.golf.com/tour-news/2018/03/25/bubba-watson-dominates-kevin-kisner-win-wgc-dell-technologies-match-play. Läst 12 april 2018. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Bubba_Watson&oldid=52584219”