Bombus incognitus är en ny humleart som har upptäckts efter en undersökning under juli 2017 i Klippiga bergen i Colorado, USA av en grupp forskare från Uppsala universitet i Sverige samt USA, Irland och Storbritannien. Humlan är till förväxling lik den nära släktingen Bombus sylvicola och kan endast skiljas från denna genom DNA-analys.[1]

Bombus incognitus
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteHumlor
Bombus
UndersläktePyrobombus[1]
ArtB. incognitus
Vetenskapligt namn
§ Bombus incognitus
Hitta fler artiklar om djur med

Beskrivning redigera

Alla de insamlade exemplaren av Bombus incognitus bestämdes initialt som Bombus sylvicola, inga yttre skillnader kunde konstateras. Statistiskt sett verkar Bombus incognitus dock att ha en något större kroppsstorlek.[2] Beskrivningen nedan är därför densamma som för Bombus sylvicola. Humlan, som har en medellång tunga[3], är övervägande gulpälsad med en svart fläck på mellankroppen mellan vingfästena. De två första och de två näst sista segmenten på bakkroppen är gula, och bakkroppsspetsen är svart. För bakkroppssegment 3 och 4 finns det två färgvarieteter: En där vanligtvis dessa segment är svarta med få eller inga gula hår, och en som har segmenten orangeröda. Honorna har dessutom svart ansikte, till skillnad från hanarna som har gult.[4][5].

Utbredning redigera

Arten har hittills bara studerats i Klippiga bergen, varför det inte går att fastställa vid nuvarande tidpunkt (sommaren 2021) om den finns i övriga USA, inte heller hur stor del av de arter som hittills identifierats som Bombus sylvicola som i verkligheten är Bombus incognitus.[1] Ökad användning av samma metoder för DNA-sekvensering som användes beträffande denna art kan också avslöja fler humlearter i alpina och arktiska miljöer[6].

Ekologi redigera

Några nämnvärda ekologiska data har inte kunnat samlas in för denna art. Vid undersökningarna 2017 visade emellertid Bombus incognitus en tendens att förekomma på högre höjder än Bombus sylvicola (båda arterna är höghöjdsarter).[2]

Källor redigera

  1. ^ [a b c] Matthew J. Christmas, Julia C. Jones, Anna Olsson, Ola Wallerman, Ignas Bunikis, Marcin Kierczak, Valentina Peona, Kaitlyn M. Whitley, Tuuli Larva, Alexander Suh, Nicole E. Miller–Struttmann, Jennifer C. Geib och Matthew T. Webster (6 april 2021). ”Genetic barriers to historical gene flow between cryptic species of alpine bumblebees revealed by comparative population genomics” (på engelska). Molecular Biology and Evolution (Society for Molecular Biology and Evolution) 38 (8). doi:10.1093/molbev/msab086. ISSN 0737-4038. https://academic.oup.com/mbe/article/38/8/3126/6199435. Läst 14 augusti 2021. 
  2. ^ [a b] Matthew J. Christmas, Julia C. Jones, Anna Olsson, Ola Wallerman, Ignas Bunikis, Marcin Kierczak, Kaitlyn M. Whitley, Isabel Sullivan, Jennifer C. Geib, Nicole E. Miller-Struttmann och Matthew T. Webster (17 mars 2021). ”Genome sequencing and morphometric analysis of alpine bumblebees experiencing climate change reveal ongoing phenotypic shifts and a lack of population structure (preprint)” (på engelska). Biorxiv. doi:10.1101/2021.03.17.435598. https://www.biorxiv.org/content/10.1101/2021.03.17.435598v1. Läst 15 augusti 2021. 
  3. ^ Jonathan Koch, James Strange och Paul Williams (2012). ”Bumble Bees of the Western United States” (på engelska) (7,56 MB). USDA Forest Service & Pollinator Partnership. sid. 70–73. https://xerces.org/sites/default/files/2018-05/12-053_01_Western_BB_guide.pdf. Läst 14 augusti 2021. 
  4. ^ Robbin W. Thorp, Donald S. Horning, Jr. och Lorry L. Dunning (februari 1983) (på engelska) (PDF (6,94 MB)). Bumble Bees and Cuckoo Bumble Bees of California. sid. 43-45. ISBN 0-520-09645-2. http://essig.berkeley.edu/documents/cis/cis23.pdf. Läst 14 augusti 2021 
  5. ^ ”North American bumblebees” (på engelska). Bumblebee.org. https://www.bumblebee.org/NorthAmerica4.htm. Läst 14 augusti 2021. 
  6. ^ ”Gensekvensering avslöjar ny humleart”. Uppsala universitet. 7 april 2021. https://www.uu.se/nyheter/artikel/?id=16708&typ=artikel&lang=sv. Läst 13 augusti 2021.