Bo Sture Wiking
Bo Sture Bertil Wiking, född 4 maj 1906 i Hedvigs församling, Norrköping, död 14 februari 1983 i Östra Eneby församling, var en svensk präst och kyrkohistoriker.
| Bo Sture Wiking | |
 Porträtt av Bo Sture Wiking vid prästvigningen. | |
| Född | Bo Sture Bertil Wiking 4 maj 1906 Norrköpings Hedvigs församling, Sverige |
|---|---|
| Död | 14 februari 1983 (76 år) Norrköpings Östra Eneby församling, Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Präst, kyrkohistoriker |
| Redigera Wikidata | |
Bo Sture Wiking var son till disponent Gustaf Månson och dennes hustru Bertha Högberg.
Efter studentexamen i Norrköping 1924 blev han student i Uppsala 1924, fil. kand. 1929, teol. fil. examen 1931 och teol. kand 1934. Han prästvigdes 28 december 1934 för Linköpings stift. Efter missiv till Matteus församling i Norrköping, Hällestads församling och Rinna församling blev han 1 april 1939 kyrkoadjunkt i Bredestads församling och 1 januari 1942 komminister i Skönberga församling nära Söderköping. Detta blev hans sluttjänst i stiftet. Han avgick med pension 1 oktober 1971 och flyttade som pensionär med hustrun Maja, född Sahlin, till en villa i Östra Eneby.[1]
Bo Sture Wiking är mest känd för sina insatser som minnestecknare av de präster som avlidit i Linköpings stift vid prästmötena 1954, 1961, 1967 och 1973. Dessa minnesord finns samlade (utom 1967) i tre volymer. Han har också medverkat i samlingsverket Linköpings stift i ord och bild.[2]
Han var också aktiv inom hembygdsföreningen S:t Ragnhilds Gille i Söderköping, ledamot av styrelsen mellan 1965 och 1973 och redaktör för flera årgångar av årsboken.