Berlin-papyrusen
Berlin-papyrusen (Pap. Berl. 3038, även Brugsch-papyrusen och Stora Berlin-papyrusen) är ett papyrusfynd från Forntida Egypten och är bland de äldsta bevarade skrifter om medicin och innehåller den äldsta bevarade skriften om graviditetstest. Manuskriptet dateras till cirka 1300-talet f.Kr. och förvaras idag på Ägyptisches Museum i Berlin.[1][2][3][4][5][6]
Manuskriptet redigera
Berlin-papyrusen är en papyrusrulle med en storlek på cirka 520 cm × 20 cm.[2][4][5]
Texten på rectosidan omfattar 21 kolumner och på versosidan finns 2 textkolumner. Texten är skriven i en stil som var vanlig under Egyptens nittonde dynasti och manuskriptet dateras till mellan 1350 och 1200 f. Kr. under Ramses IIs regeringstid.[1][2][3][4]
Skriften omfattar 204 kapitel [5] och beskriver bl.a. anatomin för hjärta och kärl [1], sjukdomar som snäckfeber [3][5], hur man kan fastställa ett ofött barns kön [3] och metoder för graviditetstest [7][6]
Vidare omfattar manuskriptet 170 recept mot olika åkommor, däribland 9 recept mot anala åkommor [4], recept mot feber och skorpionbett och mot öronåkommor [5]
Manuskriptet har likheter med Carlsberg VIII-papyrusen och Kahun-papyrusen.
Historia redigera
Papyrusrullen upptäcktes i början av 1800-talet av Giuseppe Passalacqua under utgrävningar kring Sakkara i Egypten.[1][3][5]
Manuskriptet är ett av de bevarade Fornegyptiska medicinska papyri.
1827 köptes manuskriptet av Fredrik Vilhelm IV av Preussen som donerade det till Ägyptisches Museum (idag del av Neues Museum) i Berlin.[3]
De första studierna av manuskriptet gjordes 1855 av Passalacqua och av tyske egyptologen Heinrich Karl Brugsch som 1863 publicerade en beskrivning i andra bandet av bokserien "Recueil de monuments egyptiens". 1865 studerade även Karl Richard Lepsius manuskriptet.[3]
1909 publicerade Walter Wreszinski den första kompletta översättningen Der grosse medizinische Papyrus des Berliner Museums i boken "Die Medizin der alten Ägypter" del I.[1][8]
På senare tid har manuskriptet även studerats 1958 av Frans Jonckheere, 1983 av Paul Ghalioungui och 1988 av Ange Pierre Leca.[3]
Manuskriptets arkivnummer på Ägyptisches Museum är Pap. Berl. 3038 (det finns ytterligare ett medicinskt papyrusmanuskript -Lilla Berlin-papyrusen- på museet, det har nr 3027 och dateras till 18.e dynastin [5]).
Referenser redigera
Litteratur redigera
- Wreszinski, Walter (1909). Der grosse medizinische Papyrus des Berliner Museums (Pap. Berl. 3038). Leipzig,: J. C. Hinrichs
Noter redigera
- ^ [a b c d e] Texas Heart Institute journal, vol 23 (3); 1996 (läst 25 april 2011)
- ^ [a b c] Medical Cannabis (läst 25 april 2011)
- ^ [a b c d e f g h] Australian Academy of Medicine & Surgery Arkiverad 5 mars 2019 hämtat från the Wayback Machine. (läst 25 april 2011)
- ^ [a b c d] Int Journal of Colorectal Disease vol 10, nr 4, 1995 (läst 25 april 2011)
- ^ [a b c d e f g] Kori-Linder.de Arkiverad 1 februari 2014 hämtat från the Wayback Machine. (läst 25 april 2011)
- ^ [a b] Coptic Medical Arkiverad 8 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine. (läst 25 april 2011)
- ^ Clinical Chemistry, vol 33, nr 2, 1987 (läst 25 april 2011)
- ^ Open Library (läst 25 april 2011)