Benjamin Latrobe, född 1 maj 1764 i Leeds, England, död 3 september 1820 i New Orleans, Louisiana, var en amerikansk arkitekt av engelsk börd.

Benjamin Henry Latrobe, ca 1804, porträtt av Charles Willson Peale.

Biografi redigera

Efter att från 12 års ålder ha studerat i tyska Oberlausitz och senare företagit flera studieresor i Europa återvände Latrobe till England 1784 och gick i lära hos John Smeaton. Han arbetade därefter en tid med andra arkitekter innan han 1791 öppnade en egen byrå i London. Efter svårigheter med att få godkännande och betalning för planerade projekt gick dock denna i konkurs.

Han emigrerade till USA 1796 och bosatte sig i Virginia där han till en början arbetade på statsfängelset i Richmond. Han flyttade sedan till Philadelphia där han öppnade sin arkitektbyrå.

Latrobe var en av de första formellt utbildade, professionella arkitekterna i USA och var påverkad av intryck från sina resor i Italien samt brittiska och franska arkitekter som Claude Nicolas Ledoux. Han var en neoklassisk arkitekt och är bland annat känd för utformningen av den gamla katedralen i Baltimore, den första romersk-katolska katedralen som byggdes i USA.

Sedan han uppfört antikinspirerade byggnader i bland annat Philadelphia knöts han av Thomas Jefferson till byggnadsverksamheten i Washington, D.C. som inspektör och ledde 1803 – 17 fullbordandet av Kapitolium.

Latrobe tillbringade de sista åren av sitt liv i New Orleans, där han arbetade med ett vattenverksprojekt. Han dog 1820 av gula febern och har kallats ”den amerikanska arkitekturens fader”.

Källor redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Externa länkar redigera