Bengallärka[2] (Mirafra assamica) är en fågel i familjen lärkor inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer i öppna gräsmarker och fält i södra Asien, från norra Indien till västra Burma. Arten är nära släkt med gräshoppslärka, indokinesisk lärka och burmalärka, och tidigare behandlades de som en och samma art. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Bengallärka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Bengallärka i Kolkata.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljLärkor
Alaudidae
SläkteBusklärkor
Mirafra
ArtBengallärka
M. assamica
Vetenskapligt namn
§ Mirafra assamica
AuktorHorsfield, 1840

Utseende och läten redigera

Bengallärkan är en 16 cm lång och rätt knubbig lärka med kraftig näbb, kort stjärt, korta vingar och rätt långa ben. Den har rostfärgat inslag i vingen, rostbeigefärgade yttre stjärtpennor, tydligt mörkfläckat bröst. Den har även mörka fläckar på örontäckarna och kring strupsidan och undersidan har en ljust rostbeige anstrykning. Jämfört med nära besläktade gräshoppslärkan är ovansidan grå och undersidan mer rostfärgad. Sången består av en upprepad serie med tunna, ljusa och tvåstaviga toner, vanligen levererad i en utdragen sångflykt.[4][5]

 
Bengallärka fotograferad i Kolkata.

Utbredning och systematik redigera

Fågeln förekommer från norra Indien till södra Nepal, Bhutan, Bangladesh och västra Myanmar.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Tidigare inkluderade den dock gräshoppslärkan (Mirafra affinis), indokinesisk lärka (M. erythrocephala) och burmalärkan (M. erythroptera) som underarter. Dessa urskiljs dock som egna arter baserat på skillnader i läten, sångflykt, beteenden och habibatval. Bengallärkan hybridiserar troligen med gräshoppslärkan i ett litet område i nordöstra Indien.[6]

 
Bengallärkans utbredningsområde.

Släktskap och släktestillhörighet redigera

Genetiska studier från 2023[7] visar att släktet Mirafra kan delas upp i fyra klader som är förhållandevis gamla, äldre än flera andra släkten i familjen. Författarna rekommenderar därför att Mirafra delas upp i flera släkten, där bengallärka med släktingar lyfts ut till nybeskrivna Plocealauda. Internationella taxonomiska auktoriteter som IOC och Clements m.fl. har ännu inte gjort denna uppdelning, varför status quo än så länge behålls här. Närmaste släktingen till bengallärkan är indisk lärka.[7]

Levnadssätt redigera

Bengallärkan hittas på öppen gräsmark och fält, generellt men inte nödvändigtvis med spridda buskar och träd. Födan är dåligt känd, men tros bestå av frön och ryggradslösa djur. Fågeln häckar mellan mars och augusti, huvudsakligen i maj och juni. Arten är stannfågel.[5]

 
Bengallärka som just putsat sig.

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Mirafra assamica Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ [a b] Alström, P. (2019). Bengal Bushlark (Mirafra assamica). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/57592 3 oktober 2019).
  6. ^ Rasmussen, P.C. & Anderton, J.C. (2012) Birds of South Asia: the Ripley Guide. Vols. 1 and 2. 2nd edition. National Museum of Natural History, Smithsonian Institution, Michigan State University & Lynx Edicions, Washington, D.C., Michigan & Barcelona.
  7. ^ [a b] Alström, P., Mohammadi, Z., Enbody, E. D., Irestedt, M., Engelbrecht, D., Crochet, P.-A., Guillaumet, A., Rancilhac, L., Tieleman, B. I., Olsson, U., Donald, P. F., and Stervander, M. (2023). Systematics of the avian family Alaudidae using multilocus and genomic data. Avian Research 14:100095. https://doi.org/10.1016/j.avrs.2023.100095

Externa länkar redigera