En ballist, även ballista, är ett bågliknande[1] belägringsvapen som användes under forntiden och medeltiden. Drivkraften utgjordes av fjäderanordningar, vilka hölls fast av tåg som snabbt släpptes lösa[2]. Ballister kunde kasta stenar med en vikt på flera hundra kg eller avfyra kolossala pilar, vilka kunde kastas över avstånd på upp till tusen meter[2]. Ballisterna användes framför allt för att förstöra befästningar och flera tillsammans bildade ett artilleribatteri. I allmänhet byggdes de på den plats där de skulle användas, av på platsen tillgängligt material. Hären medförde dock tågen. Efter krutets införande trängdes ballisterna undan av eldvapnen.

En pilskjutande ballist, bild från Nordisk familjebok
En stenslungande ballist, enligt Nordisk familjebok

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Balli'st, 1904–1926.

NoterRedigera