Backskärvfrö

mångformig flerårig ört

Backskärvfrö (Noccaea caerulescens) är en mångformig flerårig ört som tillhör familjen korsblommiga växter, blommar tidigt på våren och förekommer i Europa och Skandinavien. Arten är även känd för att ackumulera större mängder av vissa metaller.

Backskärvfrö
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningKålordningen
Brassicales
FamiljKorsblommiga växter
Brassicaceae
SläkteBackskärvfrön
Noccaea
ArtBackskärvfrö
N. caerulescens
Vetenskapligt namn
§ Noccaea caerulescens
Auktor(J. Presl & C. Presl) F.K. Mey.
Synonymer
  • Thlaspi alpestre (L.) L.
  • Thlaspi alpestre Vill.
  • Thlaspi alpestre var. tunense C.G.Westerl.
  • Thlaspi caerulescens J.Presl & C.Presl
  • Crucifera coerulescens (J.Presl & C.Presl) E.H.L.Krause
  • Noccaea occitanica (J.Presl & C.Presl) F.K.Mey.
  • Noccaea brachypetala (Jord.) F.K.Mey.
  • Thlaspi alpestre subsp. brachypetalum (Jord.)
  • Thlaspi brachypetalum Jord.
  • Noccaea salisii (Brügger) F.K.Mey.
  • Pterotropis lereschii Fourr.
  • Thlaspi arnaudiae Jord. ex Boreau
  • Thlaspi brachypetalum subsp. salisii (Brügger) O.Schwarz
  • Thlaspi brachypetalum proles salticola (Jord.) Rouy & Foucaud
  • Thlaspi brachypetalum proles verlotii (Jord.) Rouy & Foucaud
  • Thlaspi nemoricola Jord.
  • Thlaspi perfoliatum subsp. virgatum (Godr.) Bonnier & Layens
  • Thlaspi rhaeticum Jord.
  • Thlaspi salisii Brügger
  • Thlaspi salticola Jord.
  • Thlaspi suecicum Jord.
  • Thlaspi sylvestre proles arnaudiae (Jord. ex Boreau) Rouy & Foucaud
  • Thlaspi verlotii Jord.
  • Thlaspi virgatum Godr.
  • Thlaspi vulcanorum Lamotte

Systematik

redigera
 
Backskärvfrö fotograferad 9 maj i Norge.

Arten beskrevs första gången 1819 under namnet Thlaspi caerulescens av Jan Svatopluk Presl och Karel Bořivoj Presl i Flora Čechica.[1] År 1973 flyttades den till släktet Noccaea av Friedrich Karl Meyer[2]

Noccaea caerulescens uppträder i många former på grund av frekvent självpollinering, där avkomman ofta bevarar nyförvärvade egenskaper i små isolerade populationer. Beroende på auktoritet klassificeras dessa taxon antingen som arter, underarter eller sorter. Ytterligare forskning behövs för att klargöra artens naturliga släktskap och utbredningsområde.[3]

Utbredning och habitat

redigera

Backskärvfrö förekommer i Europa och Skandinavien. Den föredrar torra ängar, skogskanter, diken, trädgårdar, gräsmattor, betesmarker, åkerkanter och kala platser.[4]

Förekomst i Sverige

redigera

Till Sverige introducerade den under 1840-talet och har sedan dess fått stor spridning. Den sprids främst som ogräs tillsammans med gräs- eller vallfrö.[5] Enligt Artfakta förekommer underarterna brachypetala (storskärvfrö) och caerulescens (vanligt backskärvfrö) i Sverige.[6]

Utseende

redigera

Backskärvfrö blir 5 till 25 centimeter hög och blommar med vita till ljusröda blommor.

Ekologi

redigera

I Skandinavien blommar den från tidig april till juni, men längre söderut i Europa redan från mars.[7]

Backskärvfrö och människan

redigera

Backskärvfrö var den första växt som upptäcktes vara en hyperackumulator, det vill säga att den ackumulerar metall i sin växtvävnad, då det upptäcktes att den tog upp bly ur förorenad jord genom så kallad fytoremediering.[8] Den ackumulerar även zink och kadmium.

I Sverige kategoriseras backskärvfrö som ett mindre problem som ogräs.[9]

Referenser

redigera
  1. ^ Jan Svatopluk Presl & Karel Bořivoj Presl (1819) Flora Čechica, s:133
  2. ^ Friedrich Karl Meyer (1973) Conspectus der Thlaspi-Arten Europas. Afrikas und Vorderasiens. Ur: Feddes Repertorium, vol. 84, nr. 5–6, s:463
  3. ^ Ihsan A. Al-Shehbaz (2014): A synopsis of the genus Noccaea (Coluteocarpeae, Brassicaceae). Ur: Harvard Papers in Botany, vol.19, nr.1, s:25–51. doi:10.3100/hpib.v19iss1.2014.n3 (  PDF)
  4. ^ ”Alpine Pennycress”. NatureGate. http://www.luontoportti.com/suomi/en/kukkakasvit/alpine-pennycress. Läst 24 december 2013. 
  5. ^ ”Främmande arter i Sverige”. Naturvårdsverket. https://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Vaxter-och-djur/Frammande-arter/. Läst 9 maj 2019. 
  6. ^ Artfakta, Namn och släktskap
  7. ^ Erich Oberdorfer (2001): Pflanzensoziologische Exkursionsflora für Deutschland und angrenzende Gebiete. Unter Mitarbeit von Angelika Schwabe und Theo Müller. 8., stark überarbeitete und ergänzte Auflage. Eugen Ulmer, Stuttgart (Hohenheim), ISBN 3-8001-3131-5, S. 448–449.
  8. ^ ”Växterna som städar jorden”. Sveriges television. Arkiverad från originalet den 17 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180217082544/http://urplay.se/program/204281-vaxterna-som-stadar-jorden. Läst 17 februari 2018. 
  9. ^ ”Ogräsrådgivaren - SLU!”. ograsradgivaren.slu.se. http://ograsradgivaren.slu.se/. Läst 27 december 2017. 

Externa länkar

redigera