Axel Granholm

svensk väg- och vattenbyggnadsingenjör

Axel Magnus Granholm, född 19 augusti 1872 i Smedjebacken i Norrbärke församling, död 6 juli 1951 i Stockholm, var en svensk väg- och vattenbyggnadsingenjör och ämbetsman.

Axel Granholm
FöddAxel Magnus Granholm
19 augusti 1872
Smedjebacken
Död6 juli 1951 (78 år)
Stockholm
NationalitetSvensk
Yrke/uppdragCivilingenjör

BiografiRedigera

Granholm utexaminerades som civilingenjör från Kungliga Tekniska högskolan 1894. Han var anställd som byggnadsingenjör vid Statens Järnvägar (SJ) 1897–1910, från 1898 verksam med anläggandet av bland annat Riksgränsbanan och Bohusbanan. 1910–1913 var han arbetschef vid Vattenfallsstyrelsen vid kraftverksbygget i Porjus.[1]

Granholm blev utsedd till generaldirektör för SJ 1914 och med tiden välkänd som dess karismatiske ledare. Han är den som innehaft posten längst med 24 år, till 1937. Axel Granholm färdigställde under sin tid som generaldirektör Inlandsbanan, och slog själv i den sista rälsspiken i Kåbdalis 1936. Under hans tid byggdes det norrländska längd- och tvärbanesystemet. Även ett flertal stationsombyggnationer ägde rum, bland annat i Stockholm, Göteborg och Malmö. En del linjer elektrifierades, såsom den mellan Stockholm och Göteborg.

Granholm var även ledamot av olika kommittéer, däribland den som syftade till att sammanbinda de svenska och finska järnvägsnäten samt sjöförbindelser mellan Sverige och Finland.

Han invaldes 1932 som förste hedersledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien och 1933 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[1][2][3]

Granholm var gift med Magda Krog (1870–1953). Han och hans hustru är gravsatta på Tornehamns kyrkogård i Björkliden, där han hade verkat som ingenjör vid bygget av Malmbanan.[4]

UtmärkelserRedigera

Svenska utmärkelserRedigera

Utländska utmärkelserRedigera

FilmografiRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien: Svenska krigsmanna sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien : biografisk matrikel med porträttgalleri 1796-1995. Stockholm: Akad. sid. 143. Libris 7451162. ISBN 91-630-4181-2 (inb.) 
  2. ^ Ingenjörsvetenskapsakademien. i Sveriges statskalender 1940
  3. ^ Kungl. Krigsvetenskapsakademien. i Sveriges statskalender 1940
  4. ^ FinnGraven
  5. ^ Kungl. Nordstjärneorden. i Sveriges statskalender 1925
  6. ^ Kungl. Vasaorden. i Sveriges statskalender 1940bih
  7. ^ Kungl. Vasaorden. i Sveriges statskalender 1921
  8. ^ Kungl. Vasaorden. i Sveriges statskalender 1915
  9. ^ [a b c] Kungl. Järnvägsstyrelsen. i Sveriges statskalender 1925
  10. ^ Sveriges statskalender för året 1928. Uppsala och Stockholm: Almqvist & Wiksell. 1928. sid. 106 
  11. ^ Kungl. Järnvägsstyrelsen. i Sveriges statskalender 1921
  12. ^ Sveriges statskalender för året 1935. Uppsala: Almqvist & Wiksell. 1935. sid. 115 
  13. ^ Kungl. Nordstjärneorden. i Sveriges statskalender 1940bih
  14. ^ [a b c] Sveriges statskalender för skottåret 1920. Uppsala och Stockholm: Almqvist & Wiksell. 1920. sid. 85. https://books.google.se/books?id=gnI_AQAAMAAJ&printsec=frontcover&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false 
  15. ^ Sveriges statskalender för året 1918. Uppsala: Almqvist & Wiksell. 1918. sid. 108 
  16. ^ [a b c] Sveriges statskalender för året 1919. Uppsala: Almqvist & Wiksell. 1919. sid. 84. https://books.google.se/books?id=fAxEAQAAMAAJ&printsec=frontcover&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false 
  17. ^ Aftonbladet 10/7 1918
Företrädare:
Fredrik Pegelow
Generaldirektör för Statens Järnvägar
1914–1938
Efterträdare:
Gustaf Dahlbeck