Öppna huvudmenyn

För tecknaren Axel Andersson se Axel Andersson (konstnär)

Axel Gunnar Wallentin Anderson, född 5 oktober 1897 i Kaga församling, Östergötland, död 7 oktober 1958 i Linköping, var en svensk målare.

Han var son till jordbruksarbetaren O Anderson och Hilma Anderson. Efter att han avslutat sin skolgång arbetade han först på ett tryckeri och sedan på ett sockerbruk. Han studerade konst vid Berggrens målarskola 1922 och vid Kungliga konsthögskolan 1923–1926 där han tilldelades skolans kungliga medalj 1927, samt genom självstudier under resor till bland annat Nederländerna, Belgien och Frankrike. Första utställningen var i Östgöta konstförenings jurybedömda salong 1922. Separat ställde han ut i Linköping några gånger och han medverkade i samlingsutställningar i bland annat Stockholm, Göteborg, Norrköping, Helsingborg, Borås och Alingsås. En retrospektiv utställning med hans konst visades på Linköpings museum 1947. Anderson räknades som Linköpingsbygdens egen målare och skildrade med förkärlek Roxenslättens och det gamla Linköpings atmosfär. Hans konst består av landskap med motiv från östgötaslätten, vintriga stadsbilder från Linköping i olja eller pastell. Han räknades som Linköpingsbygdens egen målare. Stundom använde han signaturen Axel-Linköping. Anderson är representerad vid prins Eugens Waldemarsudde, Hudiksvalls museum och Östergötlands museum.

Tryckta källorRedigera