August den starke

Kurfurste av Sachsen
(Omdirigerad från August II)

August II den starke,[a] född 12 maj 1670 i Dresden i Sachsen, död 1 februari 1733 i Warszawa i Polen-Litauen, var kurfurste av Sachsen från 1694 och blev, genom mutor och politiskt rävspel, också vald till kung av Polen från 1697–1706 och sedan igen från 1709. Han var son till kurfurst Johan Georg III av Sachsen och kurfurstinna Anna Sofia av Danmark och Norge, kusin till kung Karl XII och drottning Ulrika Eleonora, och gift med Christiane Eberhardine av Brandenburg-Bayreuth.

August den starke
Porträtt av Louis de Silvestre från 1700-talets första hälft, som idag finns på Gripsholms slott som en del av Statens porträttsamling.
Regeringstid 15 september 1697 – 1706
8 juli 1709 – 1 februari 1733
Kröning 15 september 1697 i Wawelkatedralen i Kraków
Företrädare Johan III Sobieski (till 1697)
Stanislaus I Leszczynski (till 1709)
Efterträdare Stanislaus I Leszczynski
Regeringstid 27 april 1694 – 1 februari 1733
Företrädare Johan Georg IV
Efterträdare Fredrik August II
Gemål Christiane Eberhardine av Brandenburg-Bayreuth
Barn August · Moritz · Johan Georg · Fredrik August Rutowski · Maria Anna Katarina Rutowska · Anna Karolina Orzelska
Ätt Wettin
Far Johan Georg III av Sachsen
Mor Anna Sofia av Danmark
Född 12 maj 1670
Dresden, Sachsen
Religion Lutherdom (tills 1697)
Katolicism (från 1697)
Namnteckning
Död 1 februari 1733 (62 år)
Warszawa, Polen-Litauen


Fullständig titelRedigera

Augusts fullständiga titel som kung och furste lyder:

vid Guds Nåde, August II, kung av Polen och storfurste av Litauen, Rutenien, Preussen, Masovien, Samogitien, Kiev, Volynien, Polesien, Podlasien, Livland, Smolensk, Severien, Tjernihiv, hertig av Sachsen, Jülich, Kleve, Berg, Engern, Westfalen, riksvikar av Heliga romerska riket, och kurfurste, lantgreve av Thüringen, markgreve av Meissen och Övre och Nedre Lausitz, borggreve av Magdeburg, &c. &c.

BiografiRedigera

TrontillträdeRedigera

År 1694 blev August oväntat kurfurste vid 24 års ålder, då hans barnlöse bror plötsligt dog. Då August ej stått närmast tronen hade han fått en helt annan uppfostran än brodern. Han hade som prins gjort långa resor och besökt Österrike, Frankrike, Spanien och Italien, där han njutit det goda livet. Efter trontillträdet fortsatte han att ägna sig åt nöjen på jaktslottet Moritzburg och höll sig med flera älskarinnor. Den mest bekanta av dem var den svenskfödda Aurora av Königsmarck.

Konstnärlig begåvningRedigera

August var inte utan begåvning på det konstnärliga området och framlade ett arkitekturförslag till slottet Zwinger i Dresden. Hans praktlystnad gjorde att han försökte efterlikna det franska hovet från Ludvig XIV:s glanstid. Meissens porslinsindustri tillkom delvis genom Augusts initiativ och han visade på flera sätt sitt intresse för Sachsen, men landet gick dock tillbaka på grund av de långvariga krigen. I religiöst avseende var August tämligen likgiltig och han övergick snart till katolicismen då det bättre gynnade hans regerande.

Militär karriärRedigera

Han var 1695 och 1696 överbefälhavare över den kejserliga armé som stred mot turkarna, men lika lite nu som senare visade han någon större fältherretalang.

Efter Johan III Sobieskis död 1696 stod valet till ny polsk kung mellan August och Frans Ludvig, prins av Conti. Utsikten att förvärva ett stort rike åt sin dynasti förmådde August att övergå till katolicismen. Han hade redan blivit krönt i Krakow då prinsen av Conti landsteg i Danzig. Prinsen fann dock föga understöd och återvände inom kort till Frankrike. Sina sachsiska trupper fick August anledning att hålla samlade i Polen tack vare det turkiska kriget. I freden i Karlowitz år 1699 skördade han frukterna av Johan Sobieskis ansträngningar och Eugen av Savojens segrar. I freden erhöll han Kamieniec och Podolien, visserligen inte i dess gamla utsträckning, då stäpplandet norr om Otjakov och en del av Ukraina stannade i turkarnas händer.[1]

Han drömde om att krigiska framgångar skulle stärka hans ställning och bereda honom möjlighet att med härens stöd grunda en stark ärftlig monarki. Efter freden med Turkiet kastade han sig med skicklighet in i det diplomatiska spelet för att bilda ett anfallsförbund mot Sverige. Det stora nordiska kriget kom dock inte att medföra det resultat som August hade hoppats på. Sveriges kung Karl XII genomdrev att polackerna valde Stanislaus Leszczynski till sin kung och tvingade August att erkänna Stanislaus genom ett infall i Sachsen år 1706 vilket ledde till freden i Altranstädt.

Efter slaget vid Poltava var det dock slut med Stanislaus skuggregering. Warszawakonfederationen ogiltigförklarade det som tidigare skett och August återinsattes år 1709 som kung.[2] Han fortsatte sedan kampen mot Sverige, men utan någon territoriell vinst. Kriget medförde för Polen endast att dess inre splittring blev större och mer uppenbar.

Landet var ödelagt genom det tioåriga kriget, genom de främmande härarnas framfart men framför allt genom den inre partisöndringen.[3] Adeln grep till vapen, och förklarade på en konfederation i Tarnogród under marskalken Ledochowskis ledning slutligen krig mot sachsarna. Då August tycktes komma att dra det kortare strået anropade han tsar Peter om hjälp. Ryssarna ryckte in i Litauen och det ryska sändebudet bemedlade en fred vars bestämmelser "den stumma riksdagen" (ingen fick yttra sig) inte hade något annat val än att bekräfta år 1717. August fick nu ge upp sina planer på envälde, de sachsiska trupperna lämnade landet och den polska arméns styrka begränsades. Dess numerär skulle endast kunna ökas genom ett riksdagsbeslut – något som gjordes illusoriskt genom liberum veto – och likaså reglerades statens inkomster.[3]

August den starkeRedigera

Tillnamnet "den starke" sägs vara en påminnelse om hans fysiska förmåga att vid gästabud, ofta i berusat tillstånd, kunna räta ut hästskor med bara händerna. Han har i det avseendet jämförts med sin anmoder Cymburge av Masovien. Epitetet brukar också förklaras med hans starka sexualdrift som resulterade i många oäkta barn, som i samtida källor påstås ha varit 354 stycken som han erkänt som sina (förutom ett barn inom äktenskapet), men hur många det egentligen var är mycket omdiskuterat.

BarnRedigera

Med hustrun Christiane Eberhardine av Brandenburg-Bayreuth:

  1. Fredrik August II av Sachsen.

Utomäktenskapliga barnRedigera

Med älskarinnan Aurora von Königsmarck:

  1. Moritz, greve av Sachsen, "marskalken av Sachsen", fransk fältmarskalk.

AntavlaRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Mest känd som bara August den starke (polska: August Mocny ['ɔːgəst mɔt͡s.nɨ] (  lyssna), tyska: August der Starke, litauiska: Augustas Stiprusis) men gick även under namnen August II av Polen som kung och Fredrik August I av Sachen (tyska: Friedrich August I. von Sachen) som kurfurste.

FotnoterRedigera

  1. ^ Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”46 (Världshistoria / Nya tiden 1650-1815)”. runeberg.org. http://runeberg.org/vrldhist/5/0068.html. Läst 18 december 2021. 
  2. ^ Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”47 (Världshistoria / Nya tiden 1650-1815)”. runeberg.org. http://runeberg.org/vrldhist/5/0069.html. Läst 18 december 2021. 
  3. ^ [a b] Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”48 (Världshistoria / Nya tiden 1650-1815)”. runeberg.org. http://runeberg.org/vrldhist/5/0070.html. Läst 18 december 2021. 

BibliografiRedigera

August II av Polen
Yngre gren till huset Wettin
Född: 12 maj 1670 Död: 1 februari 1733
Regenttitlar
Vakant
Titel innehades senast av
Johan III Sobieski
 Kung av Polen, storfurste av Litauen
1697 – 1706
1709 – 1733
med Stanislaus I Leszczynski (1704–1709)
Efterträddes av
Stanislaus I Leszczynski
Företräddes av
Stanislaus I Leszczynski
Företräddes av
Johan Georg IV
 Kurfurste av Sachsen
1694 – 1733
Efterträddes av
Fredrik August II