Atsahuaca

Atsahuaca (eller Atsawaka, Atsahuaka) är ett indianfolk i låglandet på gränsen mellan Peru och Bolivia norr om Titicacasjön. Deras språk, en gren av Panua/Panoa, liknar grannarna Yamiaca vilket indikerar att delningen mellan dessa grupper skedde under eller efter kolonialtiden^[2]. Namnet är stammens eget och lär betyda ”barn av maniok”^[3].

I början av 1900-talet uppskattades den Panoa-talande delen av befolkningen i detta område till ca 800 individer och av dessa var endast 20 tillhörande Atsahuaca^[4]. De levde längs floderna Atsahuaca och Malinowski och odlade bland annat majs, peppar, bananer och maniok och jagade och fiskade. De hade jakthundar. Som många andra stammar i regnskogen tillagade Atsahuaca kött på en ”babracot”, en fyrbent träställning som applicerades över elden. De tillverkade små trälådor, mattor och korgar ^[2]. Även om det fanns många likheter mellan Atsahuaca och Yamiaca bodde de på helt olika sätt. Medan Yamiaca bodde i stora långa hus i storfamiljer bodde Atsahuaca i små enkla hyddor i små familjer. Erland Nordenskiöld besökte området under svenska expeditionen 1904-05 och träffade då Yamiaca- och Atsahuaca-indianer ^[5]. Föremål och fotografier från denna expedition finns på Världskulturmuseet i Göteborg och Etnografiska museet i Stockholm.

Referenser redigera

Externa länkar redigera

Etnografiska museet: Samling 1905.16

[1] Nordenskiöld, Erland (1906). Resa i Perus och Bolivias gränstrakter, företagen med understöd af Vega- och Wahlbergsstipendierna. I Ymer, H. 1. https://runeberg.org/ymer/1906/0061.html

[libris.kb.se-2] [a b] Julian H Steward, Handbook of South American Indians, vol 7

[3] Atsahuaca Indian Language

[4] Jan Onofrio (1995) Dictionary of Indian Tribes of the Americas, Volym 1

[5] Erland Nordenskiöld (1906), Resa i Perus och Bolivias gränstrakter, företagen med understöd af Vega- och Wahlbergsstipendierna, i Ymer , Årgång 26, H 1

[2]

[3]

[1]

[4]

[5]