Horagalles är åskguden i den samiska religionen. Han har makt över liv och död och ses ha varit den viktigaste guden för männen.[2] Han är också känd under namnen Atja, Bajanolmmai, Dierpmis, Tordöm och Tiermes.
Namn och ursprung
redigera
Horagalles är ett lånord från fornnordiskans Þórr Karl vilket betyder "åsk-karl" (Tor-karl).[3] Hans ursprung anses antingen vara gemensamt med Tor eller, i en mer populär teori, ha influerats av kontakt med nordmän på grund av att namnets ursprung är lånord från fornnordiskan och att Horagalles enbart omnämns bland sydsamer.[4]
Andra namn som förekommer för Horagalles är Tiermes, Bájanolmmái och Aijeke.[2] Variationer av dessa namn finns exempelvis i Jukkasjärvi med Pajanolmai ("åskmannen") och i Arjeplog Ahkegas ("lillefar").
Släktskap och funktion
redigeraHoragalles mor var en kvinna som gick vilse i skogen. Hon blev gravid genom djävulen och födde en sten som Gud adopterade som sin son och satte att regera i luften och slå efter djävulen. När syndafloden kom räddade sig guden på en rutten stock.
Horagalles har en dräng, Horanoja som motsvarar Tjalve i nordisk mytologi, och en hund vid namn Starbo. Dessa båda vakar över nåjdens kataleptiska dvala, och om satan vill hindra själen från att återvända till den sovande kroppen anmäler de saken till Horagalles, som då slår ihjäl djävlarna.
Horagalles avbildas med en eller ibland två hammare.[2] På de samiska offerlavarna satt Horagalles jämte vinterguden Jisenolmai och sommarguden Bieggolmai.
Beskrivning
redigera| ” | "Han förmenas vara blåklädd, fara i skyn och giva dunderslag och blixt, varföre ock honom till ära en hammare göres av två famnars längd, väl utskuren och påritad, som med blod här och där bestänkes och besmörjes" | „ |
| – (Forbus) | ||
Referenser
redigera- ^ Jens Andreas Friis Lappisk Mythologi, Eventyr og Folkesagn Cammermeyer, 1871. Sida 35.
- ^ [a b c] ”Guder, ånder og andre vesener - Samisk tro og mytologi - En nettutstilling”. www.saivu.com. Arkiverad från originalet den 21 september 2016. https://web.archive.org/web/20160921012432/http://www.saivu.com/web/index.php?sladja=77&vuolitsladja=88&giella1=nor. Läst 2 december 2017.
- ^ Georges Dumézil, Gods of the Ancient Northmen, ed. Einar Haugen, Publications of the UCLA Center for the Study of Comparative Folklore and Mythology 3, Berkeley: University of California, 1973, ISBN 978-0-520-02044-3, p. 124
- ^ Leopold von Schroeder, "Germanische Elben und Götter beim Estenvolke," Sitzungsberichte der kaiserlichen Akademie der Wissenschaften in Wien, Philosophisch-Historische Klasse 153.1 (1906) p. 92
Tryckta källor
redigera- Åke Ohlmarks, Fornnordiskt lexikon (Tiden, 1995).