Asiatiska spelen 1990, även kända som den XI Asiaden, hölls i Peking i Kina mellan den 22 september och 7 oktober 1990, det var den elfte upplagan av asiatiska spelen och första gången ett större idrottsevenemang anordnades i Kina.[1]

Asiatiska spelen 1990
Commemorative Coin XI Asian Games Beijing 1990.jpg
Grenar310 grenar i 27 sporter
Deltagare
Nationer36
Aktiva6 122
Värdskap
LandKina Kina
OrtPeking
ArenaArbetarstadion
Invigning22 september 1990
Spelen öppnades avYang Shangkun
Elden tändes avXu Haifeng, Gao Min och Zhang Rongfang
Avslutning7 oktober 1990

Totalt deltog 6 122 aktiva från 36 olika länder i 310 tävlingar i 27 olika sporter. Det delades ut 976 medaljer (310 guld, 309 silver och 357 brons) och av 36 deltagande länder tog 25 minst en medalj. Det land som tog flest guldmedaljer var Kina (183 stycken), följt av Sydkorea (54 stycken) och Japan (38 stycken).[2]

Förberedelser redigera

Omröstning redigera

Kina inledde 1983 en kampanj för att få arrangera spelen, bland annat skickades delegationer till flera västasiatiska länder. Även Japan hade visat intresse för att arrangera spelen och vid Asiens olympiska råds möte den 28 september 1984 beslutades det att Kina skulle stå värd för spelen 1990 och Japan 1994.[3]

Arenor redigera

Tjugo av de totalt 33 arenorna byggdes för spelen och ytterligare sju renoverades. Huvudarenan var Arbetarstadion som renoverats under två år inför spelen.[4][5] Den enda tävlingen som hölls utanför Peking var seglingen som hölls i kustorten Qinhuangdu.[4]

Ekonomi redigera

Spelen kostade totalt 25 miljarder renminbi yuan, den kinesiska centralregeringen stod för 10,5 miljarder, Pekings lokalregering för 6,5 miljarder, lotteriet 4 miljarder och resten kom från sponsorer och donationer från människor över hela landet.[3]

Symboler redigera

Spelens emblem föreställde kinesiska muren vilken formar en figur som kan läsas både som den latinska bokstaven A för Asien och som den romerska siffran elva, XI, då det var de elfte spelen i ordningen.[4] Som maskot valdes pandan Pan Pan, inspirerad av jättepandan Basi.[6] En enorm staty av Pan Pan placerades på Himmelska fridens torg och mindre avbildningar sattes upp på många platser i staden.[7][8]

Öppningsceremonin redigera

Den tre timmar långa öppningsceremonin inleddes med en procession av fallskärmshoppare iklädda varje medverkande lands nationalfärger som landade på stadions gräsmatta. Över 20 000 gymnaster och dansare framförde livliga scener med himmelska drakar och tjänare. Därefter följde demonstrationer av wushu och regionala danser.[9] Ceremonin bjöd även på pandaballonger och 11 000 duvor.[8]

Från hedersläktaren förklarade statschefen Yang Shangkun spelen officiellt öppnade. Under en pärlgrå himmel tågade de 36 delegationerna in på arenan inför mellan 65 000 och 70 000 åskådare. Xu Haifeng, som vunnit Kinas första olympiska medalj någonsin tände sedan elden.[8][9]

Sporter redigera

Det tävlades i 27 sporter. Nya var softboll, sepak takraw, wushu, kabaddi och kanotsport.[1] Det hölls även uppvisningsmatcher i baseboll och squash.[4]

Medaljfördelning redigera

  *   Värdnation

Pl. Nation Guld Silver Brons Totalt
1   Kina* 183 107 51 341
2   Sydkorea 54 54 73 181
3   Japan 38 60 76 174
4   Nordkorea 12 31 38 82
5   Iran 4 6 8 18
6   Pakistan 4 1 7 12
7   Indonesien 3 6 21 30
8   Qatar 3 2 1 6
9   Thailand 2 7 8 17
10   Malaysia 2 2 4 8
11   Indien 1 8 14 23
12   Mongoliet 1 7 9 17
13   Filippinerna 1 2 7 10
14   Syrien 1 0 2 3
15   Oman 1 0 0 1
16   Taiwan 0 10 21 31
17   Hongkong 0 2 5 7
18   Sri Lanka 0 2 1 3
19   Singapore 0 1 4 5
20   Bangladesh 0 1 0 1
21   Burma 0 0 2 2
22   Laos 0 0 1 1
  Macao 0 0 1 1
  Nepal 0 0 1 1
  Saudiarabien 0 0 1 1
Totalt 310 309 357 976

Källor redigera

  1. ^ [a b] Beijing 1990. Arkiverad 10 februari 2018 hämtat från the Wayback Machine. Olympic Council of Asia. Läst 6 januari 2018.
  2. ^ Overall Medal Standings - Beijing 1990. Arkiverad 28 februari 2018 hämtat från the Wayback Machine. Olympic Council of Asia. Läst 6 januari 2018.
  3. ^ [a b] Fan Hong (red). 2013. Sport, Nationalism and Orientalism: The Asian Games. Routledge. ISBN 9781317997719 s.83-86
  4. ^ [a b c d] 1990. Beijing, showcase for Asian sport. Arkiverad 12 september 2016 hämtat från the Wayback Machine. i Olympic Review. no. 271/272. s. 290-292
  5. ^ Xu Kaiping. 1989. Beijings new skyline for the 11th Asian Games. Arkiverad 12 september 2016 hämtat från the Wayback Machine. i Olympic Review. no. 259. s. 221-222.
  6. ^ (16 september 2017). A panda to remember: Moments of Basi's 37-year-long life. Xinhua. Läst 7 januari 2018.
  7. ^ Miles, James A. R. 1997. The Legacy of Tiananmen: China in Disarray. University of Michigan Press. ISBN 9780472084517. s. 68.
  8. ^ [a b c] Kristof, Nicholas D. (23 september 1990). Games Offering China a Chance To Polish Image. The New York Times. Läst 7 januari 2018.
  9. ^ [a b] 1990. Outstanding Chinese performances all round. Arkiverad 12 september 2016 hämtat från the Wayback Machine. i Olympic Review. no. 277. s. 512-515.

Externa länkar redigera