Asiatiska spelen 1970, även kända som den sjätte Asiaden, hölls i Bangkok i Thailand mellan den 9 och 20 december 1970.[1] Totalt deltog 2 400 idrottare från 18 olika länder.[2]

Asiatiska spelen 1970
Grenar135 grenar i 13 sporter
Deltagare
Nationer18
Aktiva2400
Värdskap
LandThailand Thailand
OrtBangkok
ArenaSuphachalasai Stadium
Invigning9 december 1970
Spelen öppnades avBhumibol Adulyadej
Elden tändes avPreeda Chullamondhol
Avslutning20 december 1970

Totalt anordnades 135 tävlingar i 13 olika sporter. Det land som tog flest guldmedaljer var Japan (78 stycken), följt av Sydkorea (12 stycken) samt Thailand och Iran (9 stycken vardera).[3] Huvudarena för spelen var Suphachalasai Stadium.[4]

FörberedelserRedigera

Val av arrangörsortRedigera

Vid Asian Games Federations möte i december 1966 i samband med asiatiska spelen i Bangkok valdes Seoul i Sydkorea enhälligt att arrangera spelen 1970, då Ceylon dragit tillbaka sin ansökan om att arrangera spelen i Colombo.[5] I mars 1968 valde dock Sydkorea att dra sig ur på grund av finansiella svårigheter samt säkerhetshot från Nordkorea.[6][7] I maj 1968 samlades Asian Games Federation för en extrainsatt kongress där det konstaterades att Japan och Thailand var de enda medlemsländerna som skulle kunna arrangera spelen utan alltför stora svårigheter, då Japan redan tagit på sig ett flertal internationella evenemang togs beslutet att rekommendera Thailand att återigen hålla spelen i Bangkok.[5][7] Efter förhandlingar mellan AGF och den thailändska regeringen slöts slutligen i oktober 1968 ett avtal där Thailand gick med på att arrangera under förutsättning att varken den thailändska staten eller olympiska kommittén skulle behöva stå för kostnaderna.[5]

EkonomiRedigera

Då Sydkorea tagit på sig att stå för kostnaderna för spelen bidrog de med 250 000 amerikanska dollar av de 400 000 som skulle svara för kostnaderna för spelen.[5] Ytterligare elva av Asian Games Federations medlemsländer gav frivilliga bidrag på sammanlagt 162 000 dollar (Japan: 75 000, Taiwan och Israel: 25 000 vardera, Malaysia: 10 000, Filippinerna, Hongkong, Indonesien, Iran och Pakistan: 5 000 vardera, Nepal och Sydvietnam: 1 000 vardera) vilket gav organisationskommittén totalt 412 000 dollar.[7]

ÖppningsceremoninRedigera

Spelen öppnades den 9 december av Thailands kung Bhumibol Adulyadej inför en publik på 35 000 åskådare på Suphachalasai Stadium.[2][8] Delegationer med idrottare och funktionärer tågade in på stadion ackompanjerade av en musikkår bestående av 500 militärmusiker, de följde det thailändska alfabetets bokstavsordning med Korea först, undantaget var värdnationen Thailands delegation som tågade in sist.[8] Spelen förklarades öppnade av kungen och ballonger och duvor släpptes, därefter tändes elden av tävlingscyklisten och rallyföraren Preeda Chullamondhol som tävlat för Thailand i OS 1964.[2][8]

SporterRedigera

Det tävlades i 13 sporter.[4] Segling var med på programmet för första gången samtidigt som tennis och bordtennis ströks för att spara pengar.[7][9]

  Badminton
  Basket
  Boxning
  Brottning
  Cykling
  Fotboll
  Friidrott
  Landhockey
  Segling
  • Simsport
  Simhopp
  Simning
  Vattenpolo
  Skytte
  Tyngdlyftning
  Volleyboll

MedaljfördelningRedigera

Totalt delades 423 medaljer ut (137 guld, 133 silver och 153 brons).[10] Av 18 deltagande länder tog 13 länder minst en guldmedalj och 16 minst en medalj.[3] Medaljtabellen toppades av samma länder som i föregående spel, Japan (74 guld, 144 medaljer), följt av Sydkorea (18 guld, 54 medaljer) och Thailand (9 guld, 39 medaljer).[6]

  *   Värdnation

Pl. Nation Guld Silver Brons Totalt
1   Japan 74 47 23 144
2   Sydkorea 18 13 23 54
3   Thailand* 9 17 13 39
4   Iran 9 7 7 23
5   Indien 6 9 10 25
6   Israel 6 6 5 17
7   Malaysia 5 1 7 13
8   Burma 3 2 7 12
9   Indonesien 2 5 13 20
10   Ceylon 2 2 0 4
11   Filippinerna 1 9 12 22
12   Republiken Kina 1 5 12 18
13   Pakistan 1 2 7 10
14   Singapore 0 6 9 15
15   Khmerrepubliken 0 2 3 5
16   Sydvietnam 0 0 2 2
Totalt 137 133 153 423

Deltagande nationerRedigera

2 400 idrottare vilka representerade 18 av Asian Games Federations medlemsländer deltog i spelen.[2][11] Afghanistan och Laos deltog endast med funktionärer.[8]

KällorRedigera

  1. ^ Organizing Committee of the sixth Asian games Bangkok 1970. (december 1970). Closing Ceremony - Official Programme. s. 5–6.
  2. ^ [a b c d] History of Asian Games. insidethegames.biz. Läst 10 november 2019.
  3. ^ [a b] Medal Tally - Bangkok 1970. Olympic Council of Asia. Läst 10 november 2019.
  4. ^ [a b] Bangkok 1970. Olympic Council of Asia. Läst 10 november 2019.
  5. ^ [a b c d] Organizing Committee of the sixth Asian games Bangkok 1970. Official Bulletin No 1. s. 7-12.
  6. ^ [a b] Bell, Daniel. (2016). Encyclopedia of International Games. Jefferson, North Carolina: McFarland. ISBN 9781476615271. s. 61.
  7. ^ [a b c d] Organizing Committee of the sixth Asian games Bangkok 1970. Official Report of The sixth Asian games bangkok 1970. s. 8–16.
  8. ^ [a b c d] Dorai, Joe., Rahman, Mansoor & Khoo, Maurice. (10 december 1970). Asia's Youth hail A-Games saviour. The Straits Times. s. 28. Läst 10 november 2019.
  9. ^ (8 november 2010). Asian Games gets bigger and bigger. NDTV. Läst 10 november 2019.
  10. ^ (27 oktober 2010). 1970 Bangkok Asian Games - Medals Tally. The Times of India. Läst 10 november 2019.
  11. ^ (24 september 1970). A-Games: 18 confirm. The Straits Times. s. 26. Läst 10 november 2019.