Antigonae är en opera (Ein Trauerspiel) i fem akter av Carl Orff med text av Friedrich Hölderlin efter Sofokles tragedi Antigone.

Historia redigera

Bearbetningen av Monteverdis verk samt Hölderlins översättning av Antigone, som spelades 1940 i Wien, gjorde att Orff på nytt började fundera över det antika ämnet. Ett år senare hade han åstadkommit ett koncept som frångick textens dominans och gav musiken en lämplig ställning. Hans individuella syn på tragedin kom framför allt till uttryck i hans musikspråk, där tonsättaren gör bruk av alla slags uttrycksmedel, från fria cantilena- och ariosopartier, till expressiva utbrott och a cappella-satser, från klangfält till punktinriktade insatser av enskilda instrument, som till exempel flöjten som en symbol för Eros.

Orffs opera följer Sofokles mycket nära. Musiken är närmast recitation med ackompanjemang av en orkester, som huvudsakligen består av slaginstrument och kontrabasar. Operan uruppfördes vid Festspelen i Salzburg 9 augusti 1949 under musikaliska ledning av Ferenc Fricsay.

Personer redigera

Handling redigera

När de båda tvillingbröderna Eteokles och Polyneikes vid belägringen av Thebe möts som fiender och dör, förklarar kung Kreon Polyneikes som förrädare, eftersom denne har stridit på angriparens sida medan hans bror har försvarat Thebe. Kreon vägrar att låta begrava Polyneikes. Antigonae motsätter sig Kreon och begraver brodern enligt bruklig sed. Hon döms därför till döden. Antigonaes trolovade, Kreons son Haimon, ber fadern visa mildhet. Även siaren Tiresias varnar kungen för att denne kommer att drabbas av olycka om han inte upphäver sin dom. Men såväl sonens böner som siarens varningar är fruktlösa. Antigonae begår självmord och även Haimon tar livet av sig. Kreons hustru, Eurydice står inte ut med skammen, utan även hon tar sitt liv. Kvar finns endast den olycklige kungen.

Källor redigera

Bibliografi redigera

  • Alberto Fassone: Il Grabgesang di Antigone: Orff ed il ritorno alle origini, in: Studi Musicali 19/1990, pp. 183–202.
  • Alberto Fassone: Carl Orff, Libreria Musicale Italiana, Lucca 2009, ISBN 978-88-7096-580-3.
  • Hellmut Flashar: Inszenierung der Antike. Das griechische Drama auf der Bühne der Neuzeit 1585–1990, C. H. Beck München 1991.
  • Thrasybulos Georgiades, Zur »Antigonae«-Interpretation von Carl Orff, in: Thrasybulos Georgiades, Kleine Schriften, ed. Theodor Göllner, Hans Schneider, Tutzing 1977, pp. 227–231.
  • Theo Hirsbrunner: Carl Orffs „Antigonae“ und „Oedipus der Tyrann“ im Vergleich mit Arthur Honeggers „Antigone“ und Igor Strawinskys „Oedipus Rex“, in: Thomas Rösch (ed.): Text, Musik, Szene – Das Musiktheater von Carl Orff, pp. 231–245. ISBN 978-3-7957-0672-2.
  • Wilhelm Keller: Carl Orffs »Antigonae«. Versuch einer Einführung, Schott, Mainz 1954.
  • Stefan Kunze: Orffs Tragödien-Bearbeitungen und die Moderne, in: Jahrbuch der Bayerischen Akademie der Schönen Künste 2/1988, pp. 193–213; publicerade i: Stefan Kunze, DE MUSICA. Ausgewählte Aufsätze und Vorträge, edd. Erika Kunze / Rudolf Bockholdt, Tutzing (Schneider) 1998, pp. 543–564.
  • Jürgen Maehder: Non-Western Instruments in Western 20th-Century Music: Musical Exoticism or Globalization of Timbres?, in: Paolo Amalfitano/Loretta Innocenti (edd.), L'Oriente. Storia di una figura nelle arti occidentali (1700–2000), Bulzoni, Roma 2007, vol. 2, pp. 441–462.
  • Jürgen Maehder: Die Dramaturgie der Instrumente in den Antikenopern von Carl Orff, in: Thomas Rösch (ed.): Text, Musik, Szene – Das Musiktheater von Carl Orff, Schott, Mainz 2015, pp. 197–229, ISBN 978-3-7957-0672-2.
  • Pietro Massa: Carl Orffs Antikendramen und die Hölderlin-Rezeption im Deutschland der Nachkriegszeit, Peter Lang, Bern/Frankfurt/New York 2006, ISBN 3-631-55143-6.
  • Thomas Rösch: Die Musik in den griechischen Tragödien von Carl Orff, Hans Schneider, Tutzing 2003, ISBN 3-7952-0976-5.
  • Thomas Rösch (ed.): Text, Musik, Szene – Das Musiktheater von Carl Orff. Symposium Orff-Zentrum München 2007, Schott, Mainz 2015, ISBN 978-3-7957-0672-2.
  • Werner Thomas: Carl Orffs »Antigonae« ─ Wieder-Gabe einer antiken Tragödie, in: Werner Thomas, Das Rad der Fortuna. Ausgewählte Aufsätze zu Werk und Wirkung Carl Orffs, Schott, Mainz 1990, pp. 209-219, ISBN 3-7957-0209-7.