Anthophora biciliata
Anthophora biciliata[3] är en biart som först beskrevs av Amédée Louis Michel Lepeletier 1841. Den ingår i släktet pälsbin och familjen långtungebin.[4][5]
| Anthophora biciliata | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Pälsbin Anthophora |
| Undersläkte | Lophanthophora[1] |
| Art | Anthophora biciliata |
| Vetenskapligt namn | |
| § Anthophora biciliata | |
| Auktor | Lepeletier, 1841 |
| Synonymer | |
| Anthophora mucida Gribodo, 1873[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Taxonomi redigera
Synonymen Anthophora mucida används fortfarande av en del auktoriteter.[6]
Beskrivning redigera
Anthophora biciliata har svart grundfärg. Hanen har en gul ansiktsmask, medan honan har kraftig, övervägande vitaktig behåring i ansiktet. Mellankroppen har grå päls med stark inblandning av svarta hår samt vit päls på undersidan. De två främre tergiterna har grågul päls med inblandning av svarta hår på tergit 2 och hos hanen även tergit 1:s bakkant. Resten av bakkroppens ovansida är svarthårig, dock med vita hår på sidorna. Sterniterna, segmenten på bakkroppens undersida, har vita hår längs kanterna. Honan blir 16 till 17 mm lång, hanen 15 till 16 mm.[7]
Ekologi redigera
Som alla i släktet är arten ett solitärt bi och en skicklig flygare som föredrar torra till halvtorra klimat.[8] I Turkiet blr arten aktiv från juni, medan den längre söderut, i Israel och Palestina, är aktiv från slutet av mars till mitten av april. Biet är framför allt en bergsart, även om den i bland annat Israel även påträffats i kustområdena. Bland besökta blommor har i Turkiet noterats tistlar och ärtväxter som Onobrychis biebersteinii, medan den i Palestina har påträffats på arter som grästrädsväxten Asphodelus aestivus, oxtungorna Anchusa strigosa och vågbladig oxtunga, snokörterna Echium judaeum och Echium angustifolium, salvian Salvia fruticosa, ljungväxten Arbutus andrachne, solvändeväxten grå klippros samt olika klöverarter.[9]
Utbredning redigera
Anthophora biciliata förekommer i Frankrike, Spanien, Schweiz, Italien, Grekland, Bulgarien, Rumänien, Ukraina, Ryssland, Turkiet, Marocko, Egypten[6], Israel och Palestina[9].
Källor redigera
- ^ ”Anthophora biciliata (Dalla Torre and Friese, 1895)” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Anthophora+biciliata. Läst 10 maj 2015.
- ^ (2007) , manuscript, World Bee Checklist Project
- ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
- ^ Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.” (på engelska). Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/anthophora+biciliata/match/1. Läst 3 maj 2015.
- ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
- ^ [a b] Pierre Rasmont (5 november 2014). ”Anthophora mucida Gribodo, 1873” (på engelska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.asp?tx_id=6455. Läst 11 maj 2015.
- ^ H. Priesner (1957). ”A Review of the Anthophora-Species of Egypt” (på engelska) (PDF, 3,98 MB). Bulletin de la Société Entomologique d'Égypte XLI (1): sid. 39–40. http://www.atlashymenoptera.net/biblio/Priesner_1957_Anthophora_species_of_Egypt_COMPACT.pdf. Läst 26 april 2015.
- ^ Pierre Rasmont (5 november 2014). ”Atlas of European Bees: genus Anthophora” (på engelska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/page.asp?id=260. Läst 6 maj 2015.
- ^ [a b] Andrew Grace (2010). Introductory Biogeography to Bees of the Eastern Mediterranean and Near East. Bexhill Museum. sid. 242–243. ISBN 978-0-9537091-9-9. http://www.wildrye.info/files/Grace2010.pdf. Läst 11 maj 2015 Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.