Öppna huvudmenyn

Länsfängelset i Härnösand, senare Centralfängelset i Härnösand och Anstalten Härnösand, var ett cellfängelse som öppnades 1861. Det var till utseendet likt andra enrumsfängelser som uppfördes vid denna tid under den fängelsereform som beslutats vid 1844 års riksdag. Arkitekt var Carl Fredrik Hjelm och byggnadskostnaden blev 127 197 kronor.

Länsfängelset i Härnösand
Fängelset på 1930-talet
OrtHärnösand
Öppnad1861
Stängd2009. Bevarad
TypLänsfängelse
Centralfängelse
Antal platser
Totalt148
186156
Tillbyggnad 190792

Innehåll

1800-taletRedigera

Den äldre delen hade endast 54 vanliga celler och beläggningen var de första åren inte stor, inte ens då häktet i Sundsvall lagts ned 1863. I samband med missväxten 1868 då fångantalet steg i hela landet hade man vid en tidpunkt 80 fångar. Arbetet under 1800-talet bestod i skrädderi, skomakeri och något borstbinderi och snickeri. Dessutom det på fängelserna då vanliga arbetet med klistring av tändsticksaskar och redning av drev.

Utbyggnad till centralfängelse 1907Redigera

År 1907 lades fängelset vid Nya Varvet i Göteborg ned. Personal och fångar skulle fördelas på det nybyggda Härlanda fängelse i Göteborg och fängelset i Härnösand, som redan 1903 beviljats medel för en tillbyggnad. Väster om och parallellt med den gamla byggnaden uppfördes en ny cellflygel i tre våningar med 78 vanliga celler och 14 arbetsceller i källaren. Dessutom tillkom en ekonomibyggnad mellan de nya och gamla cellflyglarna som utgjorde förbindelsegång mellan dessa och den hade dessutom 13 nattceller. Även i övrigt moderniserades anläggningen och en ångpannebyggnad tillkom. Byggnadskostnaderna blev 215 000 kronor. Personalen utökades, bland annat med ett tiotal tjänstemän från Nya Varvet. Störst beläggning hade fängelset 1918 med 237 intagna. År 1912 uppfördes en separat psykiatrisk avdelning, fast de där intagna vistades nattetid i vanliga celler. Vid utbyggnaden fanns inte tillräcklig tomtmark för personalbostäder, utan 1904 anskaffades en tomt norr om fängelset med en tvåvånings träbyggnad, Cederlundska huset, som byggdes om till bostäder för anstaltens högre tjänstemän. År 1917 tillkom ytterligare en fastighet med 14 lägenheter för lägre befattningshavare.

Senare årRedigera

På senare år var fängelset en sluten anstalt av säkerhetsklass D. De intagna, som inte hade självförvaltning, kunde studera på grundskole-, gymnasie- och högskolenivå. Man arbetade med snickeri, montering/förpackning och tvätt. Fängelset hade gym och andra träningsmöjligheter och rastgården användes vintertid även som isbana. Anstalten hade även bibliotek, musikrum, bastu och biljardbord.

Anstalten hade ingen tillgång till besökslägenheter utan bara besöksrum. Ett besök kunde vara 2-4 timmar. Besöken bokades via telefon men inte av de intagna. Långvägsresande hade ingen möjlighet till övernattning, vilket finns på vissa andra anstalter som till exempel Anstalten Kumla och Anstalten Salberga.

Då anstalten lades ner 2009 hade man en bemanning om ca 70 personer och den ersattes av Anstalten Saltvik.

Fastigheten är bevarad och var först vandrarhem med namnet Waterfront, men inrättades 2015 som asylboende.[1]

ReferenserRedigera

  1. ^ Härnösands kommun: Nya flyktingar till Härnösand. Läst 2016-01-21 Arkiverad 26 januari 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  • Johnsson, Sam (1936). Sveriges fängelser och tvångsarbetsanstalter... Göteborg. sid. 47-50. Libris 11636059 

Vidare läsningRedigera

  • Gårdagens & morgondagens kriminalvård : anstalterna Saltvik & Härnösand. Norrköping: Kriminalvården. 2009. Libris 11783621 
  • Taussi Sjöberg, Marja (1986). Dufvans fångar : brottet, straffet och människan i 1800-talets Sverige. Människan i historien, 99-0383552-3. Stockholm: Författarförl. Libris 7596295. ISBN 91-7054-509-X