Anne Kulle

svensk skådespelare
(Omdirigerad från Anne Nord)

Anne Elisabet Kulle, född Nord den 14 januari 1944 i Solna församling, död 25 januari 2020 i Ljusterö-Kulla församling,[1] var en svensk skådespelare. Hon var gift med skådespelaren Jarl Kulle från 1976 till hans död 1997. Deras barn Hanna Kulle och Linda Kulle är också verksamma som skådespelare.

Anne Kulle
FöddAnne Elisabet Nord
14 januari 1944
Solna församling,
Stockholms län, Sverige
Död25 januari 2020 (76 år)
Ljusterö-Kulla församling,
Stockholms län, Sverige
Andra namnAnne Nord
MakeJarl Kulle
(1976–1997; hans död)
BarnHanna Kulle
Linda Kulle
IMDb SFDb

BiografiRedigera

Anne Kulle var i nästan femtio år fram till sin död bosatt på Gregersboda, en gård belägen i Södra Roslagen vid vattnet intill Furusundsleden till Stockholm, trots att hon förlorat en arvstvist efter makens bortgång 1997. På Gregersboda är även parets gemensamma döttrar födda och uppvuxna.[2]

Filmografi (urval)Redigera

TeaterRedigera

Roller (ej komplett)Redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1964 En annan ung dam Tre knivar från Wei
Harry Martinson
Ingmar Bergman Dramaten[3]
Sara Tansey Hjälten på den gröna ön
John Millington Synge
Lars-Erik Liedholm Dramaten
1968 Hår
James Rado, Gerome Ragni och Galt MacDermot
Pierre Fränckel Scalateatern[4]
1969 Fran Kubelik Ungkarlslyan
Burt Bacharach, Hal David och Neil Simon
Ivo Cramér Oscarsteatern[5]
1971 Upp i smöret
Terence Frisby
Isa Quensel Intiman[6]
1974 Mary Stackars Frankrike
Ron Clark och Sam Bobrick
Yngve Nordwall Maximteatern[7]
1975 Betty Brown No, No, Nanette
Vincent Youmans, Otto Harbach, Frank Mandel och Irving Caesar
Isa Quensel Oscarsteatern[8]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Anne Kulle har gått ur tiden”. norrteljetidning.se. Arkiverad från originalet den 29 januari 2020. https://web.archive.org/web/20200129074346/https://www.norrteljetidning.se/logga-in/anne-kulle-har-gatt-ur-tiden-jag-kanner-hennes-ledande-hand-pa-min-rygg. Läst 29 januari 2020. 
  2. ^ Hon förlorade arvsstriden”. Aftonbladet. 27 januari 2001. Arkiverad från originalet den 26 mars 2020. https://web.archive.org/web/20200326095515/http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/EowgG2/hon-forlorade-arvsstriden. 
  3. ^ ”Tre knivar från Wei”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/tre-knivar-från-wei. Läst 21 oktober 2015. 
  4. ^ Bengt Jahnsson (21 september 1968). ”'Hår' på Scala: Bedövande vitalitet”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1968-09-21/257/12. Läst 31 augusti 2015. 
  5. ^ Barbro Hähnel (13 september 1969). ”Variationsrik Kulle i 'Ungkarlslyan': Rush, fart och annorlunda musik”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-13/248/12. Läst 22 augusti 2015. 
  6. ^ Barbro Hähnel (14 mars 1971). ”En fräckis - inte mer”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-03-14/71/13. Läst 22 januari 2016. 
  7. ^ Bengt Jahnsson (10 februari 1974). ”På Maxim: Löwenadler härlig i kvickt snickeri”. Dagens Nyheter: s. 30. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-02-10/40/30. Läst 20 september 2020. 
  8. ^ ”No No Nanette”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24802&pos=109. Läst 15 juni 2015. 

Externa länkarRedigera