Anna Fleming
Anna Fleming, född 1682, död 1737, var en svensk hovfunktionär. Hon var hovfröken och förtrogen till Ulrika Eleonora.
| Anna Fleming | |
| Född | 1682 |
|---|---|
| Död | 9 november 1737 |
| Begravd | Björklinge kyrka |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Hovfröken |
| Make | Hugo Johan Hamilton (g. 1723–1737) |
| Föräldrar | Claes Fleming Anna Kruus |
| Släktingar | Herman Fleming (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Biografi redigera
Hon var dotter till Claes Fleming och Anna Cruus. Hon var det enda överlevande barnet till sina föräldrar och förlorade sin far vid tre års ålder och blev föräldralös då hennes mor avled när hon var nio eller tio år gammal 1692. Hon blev därefter kungaparets fosterdotter och uppfostrades vid hovet som lekkamrat till kungabarnen. Hon kom särskilt nära Ulrika Eleonora och har blivit känd som en av dennas nära förtrogna vänner utöver Emerentia von Düben och Hedvig Mörner: Ulrika Eleonora kallade henne för "min goda ancus".[1] Formellt sett hade hon tjänsten som hovfröken hos Ulrika Eleonora under trettio års tid, ända fram till sitt giftermål. Hon gifte sig 1723 med Hugo Johan Hamilton (1668–1748). Ulrika Eleonora utnämnde därefter hennes make till marskalk och hennes styvson till kammarherre.[1]
Referenser redigera
- ^ [a b] Eva Österberg, red (1997). Jämmerdal & Fröjdesal. Kvinnor i stormaktstidens Sverige. Stockholm: Atlantis AB. ISBN 91-7486-355-X sid 318