André Frédérique
fransk poet
André Frédérique, född den 27 februari 1915 i Nanterre i Frankrike, död den 17 maj 1957 i Paris i Frankrike, var en fransk apotekare och poet.[4] Han var son till en polisofficerare.[5] Han blev medlem av den parisiska bohemen (blev vän med bland andra Jean Carmet[6]). Hans verk, ofta full av svart humor[7] (som inte hindrade honom från att begå självmord, orsakad av känslor av metafysisk hopplöshet), är snarlik Henri Michauxs författarskap.[8]
| André Frédérique | |
| Född | 27 februari 1915[1][2][3] Nanterre, Frankrike |
|---|---|
| Död | 17 maj 1957[1][2][3] (42 år) Paris femtonde arrondissement, Frankrike |
| Begravd | Cimetière ancien de Rueil-Malmaison |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | Lycée Louis-le-Grand,  |
| Sysselsättning | Poet, översättare |
| Redigera Wikidata | |
Utgivna verk redigera
- Ana, Éd. Plaisir du prince, 1945
- Histoires blanches, Gallimard, 1946 (utgiven med hjälp av Raymond Queneau)
- Aigremorts, Guy Lévis-Mano, 1947
- Poésie sournoise, Seghers, 1957
Källor redigera
Noter redigera
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Internet Speculative Fiction Database, André Frédérique, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] J9U-fil, läst: 1 juni 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Stephane Groueff (2003). My Odyssey. sid. 175.
- ^ Dans l'écorce du temps. En artikel skriven av Claude Daubercies om André Frédérique.
- ^ François Morel, Valentin Morel (2020). Dictionnaire amoureux de l'inutile.
- ^ José Miguel, Pérez Corrales. El oro del tiempo. sid. 423.
- ^ François Caradec (1970). Trésors du rire. sid. 183.