Anakolut, från grekiskans anakolouthon, från an-: 'inte' + akolouthos: 'följande', är en osammanhängande konstruktion, ofta ogrammatisk. Den består ofta av sammanblandningar av två syntaktiska mönster, och sällan passar slutet ihop med början. Anakoluten används ofta i oreflekterat talspråk.[1][2]

Exempel redigera

  • Vi hade dans i sjuan hade vi dans.
  • Eller vilken är den människa bland eder, som, då hans son beder om bröd, giver honom en sten, eller ock, (då han) beder om fisk, giver honom en orm? (Matteusevangeliet, 7:9-10)

Referenser redigera

  1. ^ ”Anakolut”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/anakolut. Läst 25 april 2013. 
  2. ^ Cassirer, Peter (2003). Stil, stilistik och stilanalys. Natur och kultur. sid. 106