Anāgāmi betyder på sanskrit och pali "en som inte återvänder". Inom de buddhistiska inriktningar vars mål är arahantskap är det det tredje steget på vägen mot arahantskap.[1]

En anagami har frigjort sig helt och hållet från de fem första kedjorna (samyojana) som binder medvetna varelser till samsara, samt delvis frigjort sig från de sista fem:[1]

  1. Tron på ett jag/en själ
  2. Tvivel på effektiviteten av den buddhistiska vägen
  3. Tron på effektiviteten hos icke-buddhistiska riter och ritualer
  4. Sensuellt begär
  5. Ondska/dåliga avsikter
  6. Önskan att återfödas som en gud i den subtila materiella himmelen
  7. Önskan att återfödas som en gud i den immateriella himmelen
  8. Stolthet
  9. Otålighet/distraktion/agitation
  10. Ignorans

En anagami återföds inte som människa, djur, helvetesvarelse, hungrigt spöke, eller liknande. Det är i denna bemärkelse som en anagami är "en som inte återvänder". Istället så når anagamin arahantskap i det liv som anagamiskap är uppnått, eller så återföds anagamin i någon av de fem högsta himmelrikena av de subtila-materiella himmelrikena. I synnerhet himmelriket Akanistha är vanligt för anagamor. I det himmelrike som anagamin återföds i uppnår sedan anagamin arahantskap.[1]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] Buswell & Lopez (2014) uppslagsord: anāgāmin.

Tryckta källorRedigera

  • Buswell Jr., Robert E.; Lopez Jr., Donald S. (2014). The Princeton Dictionary of Buddhism. Princeton University Press. ISBN 978-0-691-15786-3