Allhelgonadagen
Allhelgonadagen (i äldre tider även skrivet all helgona dag), är en svensk högtid som alltid infaller i november.[1][2] Den hette fram till 1953 Alla helgons dag. Den kyrkliga helgdagen Alla helgons dag hade från 1772 firats i Sverige på söndagen i anslutning till månadsskiftet oktober-november. 1952 fattades beslut i riksdagen om att flytta Alla helgons dag från en söndag till den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november och som samtidigt blev allmän helgdag. Den 1 november fick i den svenska almanackan då namnet "Allhelgonadagen".
 Alla helgon, målning av Fra Angelico. | |
| Typ | kristen högtid |
|---|---|
| Datum | 1 november |
| Geografi och firare | kristna, Sverige |
| Period | gammal tradition |
| Anledning | minnesdag för döda |
| Traditioner | tända ljus vid gravarna på kyrkogården |
Ursprunget till båda dessa dagar är alltså detsamma, och den ursprungliga platsen var den 1 november, ett datum som behållits i de flesta länder och som i den svenska almanackan hela tiden varit fri från andra namn. Distinktionen mellan de båda namnen infördes alltså 1953,[3] då Alla helgons dag flyttades från att ha varit första söndagen i november till sin nuvarande plats på lördagen före novembers första söndag.
Innan dess gjordes inte denna åtskillnad, utan båda dagarna kallades Alla helgons dag eller "Allhelgonadagen" (namnen var synonyma).
Källor Redigera
Fotnoter Redigera
- ^ ”Allhelgonadagen”. Dagens nyheter. 1 december 2009. http://www.dn.se/arkiv/kultur/allhelgonadagen/. Läst 30 oktober 2016.
- ^ ”Allhelgonadagen”. Dagens nyheter. 1 december 2010. http://www.dn.se/arkiv/familj/allhelgonadagen/. Läst 30 oktober 2016.
- ^ Omar Daham (29 oktober 2013). ”Halloween eller Alla helgons dag?”. Dagens nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/halloween-eller-alla-helgons-dag/. Läst 30 oktober 2016.
Litteratur Redigera
- Oloph Bexell (2015). ”Det svenska kyrkoåret under de senaste tvåhundra åren. Förändringar och revitalisering”. Kyrkohistorisk årsskrift (115): sid. 35-57.
- Ulf Björkman (1957). ”Diskussionen om helgdagarna i Sverige under de två sista århundradena.”. Svensk Teologisk Kvartalskrift (33): sid. 209–223.
- Ingemar Liman (1995). Högtid och fest året runt. Svenska Turistföreningen. ISBN 91-7156-102-1
- Mats Rehnberg (1965). ”Ljusen på gravarna och andra ljusseder. Nya traditioner under 1900-talet”. Nordiska museets handlingar (Stockholm) (61).