Allens kolibri

amerikansk fågelart

Allens kolibri[2] (Selasphorus sasin) är en fågel i familjen kolibrier.[3] Den förekommer utmed Stillahavskusten i USA i delstaterna Oregon och Kalifornien. Arten är mycket nära släkt och närapå identisk med rostkolibrin.

Allens kolibri
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Allen's Hummingbird Guarding Flower Patch.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningSkärrfåglar
Caprimulgiformes
FamiljKolibrier
Trochilidae
SläkteSelasphorus
ArtAllens kolibri
S. sasin
Vetenskapligt namn
§ Selasphorus sasin
Auktor(Lesson, 1829)
Utbredning
Selasphorus sasin map.svg
Gult = häckningsområde
Grönt = häckningsområde, även övervintring
Blått = övervintringsområde
Hitta fler artiklar om fåglar med

UtseendeRedigera

Allens kolibri är en liten (8–9,5 cm) kolibri med hos hanen medellång och något nedåtböjd svart näbb. Den rundade stjärten är roströd längst in vid roten, svartkantad längst ut och med vita spetsar på de tre yttersta stjärtpennorna. Fjäderdräkten är mycket lik rostkolibrins, med rubinfärgad strupe, vitt bröst och rostorange undersida hos hanen och hos honan grön ovansida, orangefärgade flanker, orangeröd strupfläck och orange ögonbrynsstreck. Hanen har alltid grön rygg, ej rostorange, vilket dock vissa rostkolibrier också uppvisar. Diagnostiskt är mycket smala yttre stjärtpennor, men detta är väldigt svårt att se i fält.[4]

 
Hane.
 
Hona.

Utbredning och systematikRedigera

Allens kolibri förekommer utmed Stillahavskusten i USA och delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

  • Selasphorus sasin sasin – häckar från Oregon söderut till södra Kalifornien och övervintrar i centrala Mexiko
  • Selasphorus sasin sedentarius – förekommer på Channel Islands (i södra Kalifornien)

Arten genetiskt[5] mycket närstående rostkolibrin, men skiljer sig något utseendemässigt och även i spelflykt. De hybridiserar där deras utbredningsområden möts men i ett mycket smalt band. Sammantaget tas detta som argument för att de utgör två olika arter.[6]

LevnadssättRedigera

Allens kolibri hittas i kustnära chaparral och lågväxt flodnära skog. Den livnär sig på nektar av lokala buskar och träd som Nicotinia, Ceanothus, Arbutus menziesii och agave, men besöker även fågelmatningar. Fågeln häckar mellan februari och juli, på Channel Islands dock året runt.[6]

Status och hotRedigera

Arten har ett rätt litet utbredningsområde men tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

NamnRedigera

Fågeln har fått sitt svenska trivialnamn (en direktöversättning från det engelska Allen's Hummingbird) från taxidermisten Charles Andrew Allen (1841-1930) som först lade märke till fågeln och beskrev den för amerikanska vetenskapsmän.

FotografierRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Selasphorus sasin Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  4. ^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 262. ISBN 0-679-45120-X 
  5. ^ Mitchell, D.E. (2000) Allen’s Hummingbird (Selasphorus sasin). No. 501 in: Poole, A.F. & Gill, F.B. eds. (2000). The Birds of North America. Vol. 13. The Birds of North America, Inc., Philadelphia.
  6. ^ [a b] Altshuler, D.L., Kirwan, G.M. & Boesman, P. (2020). Allen's Hummingbird (Selasphorus sasin). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/55675 12 april 2020).

Externa länkarRedigera