Aleksandr Borodin

rysk kemist och kompositör

Aleksandr Porfirjevitj Borodin (Александр Порфирьевич Бородин), född 12 november 1833 i Sankt Petersburg, död 27 februari 1887 på samma plats, var en rysk kompositör.

Aleksandr Borodin
Borodin 1865
Borodin 1865
Levnad
Född12 november 1833
Sankt Petersburg, Kejsardömet Ryssland Ryssland
Död27 februari 1887 (53 år)
Sankt Petersburg, Kejsardömet Ryssland Ryssland
BegravdTichvinkyrkogården[1]
Tonsättare
Epok/stilDe fem (nyryska skolan)

Asteroiden 6780 Borodin är uppkallad efter honom.[2]

Biografi redigera

Borodin brukar räknas till Nyryska skolan eller som den också kallas: De fem. Borodin föddes i Sankt Petersburg som oäkta son till en georgisk furste. Han fick fadersnamnet och efternamnet efter furstens kammartjänare, vilket var sed på den tiden. Fadern såg till att Borodin fick en god utbildning, bland annat pianolektioner, men det var inom kemin han specialiserade sig. Borodin skrev en avhandling om arsenik- och fosforsyra, och blev så småningom professor i kemi vid Sankt Petersburgs medicinska högskola. Borodin fick inte särskilda kompositionslektioner förrän 1863Milij Balakirev antog honom som elev. 1869 dirigerade Balakirev Borodins första symfoni och samma år började Borodin på sin andra. Denna första symfoni var ingen succé vid premiären, men Franz Liszt arrangerade ett framförande av symfonin i Tyskland 1880, vilket gjorde att Borodin blev känd utanför Ryssland. Det berättas att Borodin och kemistkollegan Dmitrij Mendelejev under studiebesök i Tyskland åkte runt och provspelade Johann Sebastian Bachs orglar.

Det krävande yrket som kemist och professor gjorde att komponerandet gick långsamt. Han komponerade mest på ledigheter och då han var sjuk i hemmet. Därför tillönskade hans musikaliska vänner ofta honom dålig hälsa. 1869 började Borodin arbeta på operan Furst Igor som kan ses som en av hans mest karakteristiska kompositioner. Här varvar han romantiska melodier med eldiga orientaliska rytmer, till exempel i de ofta spelade polovtsiska danserna. Borodin skrev själv librettot och detta betraktas idag som ett mästerverk i sig. Borodin var inte klar med operan vid sin död 1887 (han dog under en bal av brusten kroppspulsåder). Furst Igor färdigställdes av Nikolaj Rimskij-Korsakov och Aleksandr Glazunov. Glazunov komponerade bl.a. hela uvertyren.

Borodins stråkkvartett nr 2 skrevs till hustrun vid deras 25-års förlovningsjubileum. Satsen ”Nocturne” är synnerligen romantisk och vacker, och den spelas ofta separat.

Som kuriosa kan nämnas att den parisiska gruppen Les Apaches kom att låna huvudtemat i första satsen på Borodins andra symfoni som sin signatur.

Verk (urval) redigera

Opera redigera

Orkestermusik redigera

  • Symfoni nr 1 i Ess-dur (1862–67)
  • Symfoni nr 2 i h-moll (1869–76)
  • En skiss från stäppen, symfonisk dikt (1880)
  • Symfoni nr 3 i a-moll (1886/87), endast 2 satser fullbordade, instrumenterad av Glazunov

Kammarmusik redigera

  • Trio i g-moll för 2 violiner och cello, bygger på den ryska folkvisan ” Chem tebya ya ogorchila” (1855)
  • Kvartett i D-dur för flöjt, oboe, viola och cello, bygger på musik av Joseph Haydn (1852–56)
  • Pianotrio i D-dur, tre satser, den fjärde är förlorad (1850–60)
  • Stråkkvintett i f-moll för två violiner, viola och 2 celli (1859/60), coda och final färdigställd av O.A. Jevlachov 1960
  • Cellosonat i c-moll, efter ett tema av Bach (1860)
  • Stråksextett i d-moll, endast två satser bevarade (1860–61)
  • Pianotrio i D-dur (1860–61)
  • Pianokvintett i c-moll (1862)
  • Stråkkvartett nr 1 i A-dur (1874–79)
  • Stråkkvartett nr 2 i D-dur (1881)
  • Scherzo i D-dur för stråkkvartett (1882)
  • Serenata alla spagnola i d-moll för stråkkvartett, ingår i den kollektiva kvartetten "B-La-F", skriven tillsammans med Rimskij-Korsakov, Glazunov och Anatolij Ljadov (1886)

Pianoverk redigera

  • Petite Suite (1885), finns även instrumenterad av Glazunov (1889)
  • Scherzo i Ass-dur (1885)
  • Hélène-Polka i d-moll för fyrhändigt piano (1843/1861)
  • Allegretto i Dess-dur för fyrhändigt piano (1861)
  • Scherzo i E-dur för fyrhändigt piano (1861)
  • Tarantella i D-dur för fyrhändigt piano (1862)

Referenser redigera

  • Philip Golding: Opera.
  • Philip Golding: Klassisk musik.
  • Inläggshäftet till DVD:n Prince Igor, Philips 074 173-9.

Noter redigera

  1. ^ hämtat från: tjeckiskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  2. ^ ”Minor Planet Center 6780 Borodin” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=6780. Läst 5 juli 2023. 

Vidare läsning redigera

  • Dianin, Sergej Aleksandrovič; Lord, Robert (1963). Borodin. London. Libris 8106289 
  • Persson, Eddie (2019). Aleksandr Borodin. Den främste kompositören bland kemister - den främste kemisten bland kompositörer. Santérus Förlag, Stockholm. ISBN 978-91-7359-134-8
  • Wenzel Andreasen, Mogens (1987). De fem : Milij Balakirev, Alexander Borodin, César Cui, Modest Mussorgskij, Nikolaj Rimskij-Korsakov. Engstrøm og Sødrings musikbibliotek, 0902-1868 ; 3. København: Engstrøm & Sødring musikforl. Libris 7727405. ISBN 87-87091-22-4 

Externa länkar redigera