Albert Lilius
Albert Henrik Lilius, född 7 december 1873 i Fredrikshamn, död 31 oktober 1947 i Helsingfors, var en finlandssvensk pedagog.
| Albert Lilius | |
 | |
| Född | 7 december 1873 Fredrikshamn, Finland |
|---|---|
| Död | 31 oktober 1947 (73 år) Helsingfors |
| Medborgare i | Finland |
| Utbildad vid | Helsingfors universitet  |
| Sysselsättning | Psykolog, professor |
| Arbetsgivare | Helsingfors universitet |
| Utmärkelser | |
| Statsrådet Mauritz Hallbergs pris (1925) | |
| Redigera Wikidata | |
Lilius blev student 1892 och filosofie licentiat 1905 (på avhandlingen Tyska läroplanteorier under nittonde seklet). Han blev 1907 docent, 1917 tjänstförrättande och 1920–39 extra ordinarie professor i pedagogik och didaktik vid Helsingfors universitet. Han var inspektor för Helsingfors svenska folkskolor 1908–19.
Lilius utgav flera arbeten i pedagogik, såsom Naturhistoriens didaktik (1906), Lärobok i naturkunskap för folkskolan (1915), Skolålderns själsliv (i "Åbo akademis kommittés skrifter" 4, 1916), Ur småbarnens själsliv (1917), De växandes känsloliv (två band, 1922, 1924) och Barnpsykologi (1933). Han skrev även en studie över Johann Heinrich Pestalozzi (1929) samt en mängd uppsatser i Pedagogiska föreningens tidskrift.
Källor
redigera- Lilius, Albert Henrik i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1925)
- Lilius, Albert i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0