Édouard Molinaro, född 13 maj 1928 i Bordeaux, död 7 december 2013, var en fransk filmregissör.

Édouard Molinaro
Édouard Molinaro, 2009.
FöddEduardo Camille Molinaro[1]
13 maj 1928[2][3][4]
Bordeaux[1], Frankrike
Död7 december 2013[5][2][3] (85 år)
Paris 20:e arrondissement[1]
Andra namnÉdouard Molinaro
Medborgare iFrankrike
SysselsättningFilmskådespelare, manusförfattare, filmregissör, filmproducent, regissör[6]
MakaMarie-Hélène Breillat
(g. 1972–1981, skilsmässa)
BarnBenjamin Molinaro (f. 1981)
Utmärkelser
René Clairpriset (1996)
Riddare av Hederslegionen (1996)[7]
Redigera Wikidata

Molinaro långfilmsdebuterade 1958 och gjorde på 1960-talet flera kommersiellt framgångsrika komedifilmer med huvudrollsinnehavare som Louis de Funès, Lino Ventura och Jacques Brel. År 1978 utkom Får jag presentera: Min mamma, herr Albin, för vilken Moliniaro blev Oscarsnominerad för bästa regi och manus efter förlaga. Filmen är en komedi om två homosexuella män i Saint-Tropez som försöker dölja sin livsstil när den ene mannens son kommer på besök med sin fästmö.

Från mitten av 1980-talet kom Molinaro främst att arbeta med TV, men återkom till bioduken 1992 med Le souper, efter en pjäs av Jean-Claude Brisville, och 1996 med Beaumarchais l'insolent, efter ett kvarlämnat manus av Sacha Guitry.[8]

Filmer i urval

redigera
  • Med ryggen mot väggen (1958)
  • Des femmes disparaissent (1959)
  • Vittnet är farligt (1959)
  • En flicka för sommaren (1959)
  • Ett fönster stod öppet (1961)
  • Polisrazzia (1961)
  • I Arsène Lupins fotspår (1962)
  • Agent 006 (1963)
  • La chasse à l'homme (1964)
  • Saken är Oscar (1967)
  • Nord-polaren (1969)
  • Min onkel Benjamin (1969)
  • La liberté en croupe (1970)
  • La Mandarine (1971)
  • L'emmerdeur (1973)
  • Dracula père et fils (1976)
  • Får jag presentera: Min mamma, herr Albin (1978)
  • Mamma Albin som hemlig agent (1980)
  • Fyra fräcka älskare (1980)
  • Förvandlingens rus (1987)
  • Kärlekens bakgata (1987)
  • A gauche en sortant de l'ascenseur (1988)
  • Den fallna kvinnan (1992)
  • Le souper (1992)
  • Beaumarchais l'insolent (1996)

Källor

redigera
  1. ^ [a b c] matchID, matchID-ID: 5zDE2s7SZDph, läst: 5 januari 2024.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w63202gj, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] filmportal.de, Filmportal-ID: ad6b908b5385459394e583e4bc5dc4b1, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, www.lesgensducinema.com , läst: 10 maj 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ Mort d’Édouard Molinaro, artisan indispensable du cinéma français (på franska), läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ www.acmi.net.au, webb-ID på ACMI: creators/23559.[källa från Wikidata]
  7. ^ NOR: PREX9611561D.[källa från Wikidata]
  8. ^ ”Edouard Molinaro : Sa biographie” (på franska). Allociné. http://www.allocine.fr/personne/fichepersonne-5015/biographie/. Läst 1 februari 2015. 

Externa länkar

redigera